Stadens och bygdens omgivning är numera uppsplittrade av kalhyggen som är sargade genom uppgrävning eller harvning. Hyggen med plantor i räta rader, möjligen försedda med enstaka träd eller trädridåer som benämns naturhänsyn, avlöses av risiga, svårgenomträngliga plantager med contortatallar och bärfattiga ungskogar.
Detta är ingen riktig skog som inbjuder människor till hälsosamt friluftsliv. De saknar den biologiska rikedom som ger renbete, svampställen, nornor, tjäderspel och naturupplevelser. Den ger inte ens särskilt bra timmer. Fläckvis finns gamla skogar kvar, på kö för att avverkas, om de inte har ett naturskydd. Det är dags att kommunen erkänner att vanlig vuxen skog har stor betydelse, och ser att den kan brukas utan att förbrukas.
Över 2000 skogslevande arter är rödlistade. Avverkning har stor negativ påverkan på ungefär 1 400 arter. Slutavverkning av kontinuitetsskogar är den enskilt största påverkansfaktor som utarmar svampfloran i stor skala.
Skog dämpar klimatkrisen, men kalavverkningar förvärrar den. Koldioxid i mängd frigörs vid kalhuggning och följande markberedning då bärris, mossa och lavar grävs bort. Totalt cirka 18 miljoner ton koldioxid/år släpps ut genom kalavverkningar i Sverige, enligt forskare vid Lunds universitet. Det motsvarar mer än en fjärdedel av landets totala årliga koldioxidutsläpp. Det tar upp till 30 år innan ny skog har kompenserat för detta utsläpp då det mesta (cirka 80 procent) av skogsprodukterna är kortlivade hamnar snart i atmosfären igen.
Kommunen behöver inte vara med i pappersmassaindustrins gatlopp, de kan bli föregångare med naturnära, hyggesfritt skogsbruk. Kunskap finns om hur skogarna kan brukas på ett långsiktigt hållbart sätt.
Vi och våra medlemmar, kollegor och vänner som på olika sätt behöver, skapar, arbetar eller återhämtar oss i skogen anser att det är hög tid att Luleåställer om sin skogsförvaltning. Kontinuitetsskogsbruk kan innebära en bättre, eller lika god ekonomi, inte en ekonomisk belastning. Gammal skog är omtyckt för friluftsliv, i motsats till hyggen. Ett naturnära skogsbruk skulle ge oss tryggheten att veta att åtminstone här står skogarna kvar. Vi och andra Lulebor, besökare och turister kunde glädjas över möjligheten att vistas i skogar som inte riskerar bli slutavverkade nästa år.
I kommunens skogar finns också renbetesmarker. Här kan Luleå visa att det går att bruka skog så att hänglavträd och marklav finns kvar. En kontinuerligt trädbevuxen skogsmark bevarar den biologiska mångfalden. Den låter en mångfald av olika svamparter frodas varaktigt. Skogens sällsynta orkidéer får en fristad. Bin kan alltid finna skogsblommors nektar. Skogens fåglar finner skydd. Kolet stannar i skogsmarken.
Kommunens skogsförvaltning har gjort många positiva insatser med både landskapsvård och naturvårdsskötsel och ser till att skydda nyckelbiotoper. Det är bra, men inget motiv för att fortsätta kalhugga vanlig skog. Nyligen har vi till vår besvikelse sett att kommunen tagit upp ett hygge nära Långträsket vid Flarken i Rutvik. Därför uppmanar vi de styrande i kommunen – ställ om till naturnära skogsbruk på all skogsmark som brukas.