Debatt: Hjälp kommunerna riva tillväxthinder

Byggföretagen förordar att strandskyddet görs om i grunden och att kommunerna får en ökad beslutsmakt i frågan. Detta med anledning av utredningen om ett mer flexibelt strandskydd som tyvärr inte kom så långt.

I återstarten av samhällsekonomin efter Corona-krisen har norra Sverige en nyckelroll. Över 1 000 miljarder kronor ska investeras i jobb, fabriker, gruvor, infrastruktur och bostäder i Norrbotten och Västerbotten fram till 2040. Dessa megainvesteringar överskrider mycket som gjorts tidigare i modern historia och i vår del av landet. Det är investeringar som kommer att bidra till en global klimatomställning och som är viktiga för Sverige och målet att bli en fossilfri nation.

Detta ger även stora möjligheter för norra Sverige att växa befolkningsmässigt och många kommuner kan vända många år av en negativ trend. Att utveckla en stad eller region är komplexa frågor som innebär att flera aspekter ska beaktas så att en tillväxt sker på ett hållbart sätt men ska vi kunna bli fler måste vi kunna erbjuda attraktiva boenden. Strandskyddsfrågan ligger som en hämsko över dessa möjligheter. 

Ett exempel är Luleå kommun som vill bygga mer och växa men som just nu bromsat in två större projekt på grund av frågan om strandskydd. Utvecklingen av Munkeberg Strand har pausats för ungefär ett år sedan i väntan på utredningen med en förhoppning om att den skulle visa på nya möjligheter men det utredningen visar på är tyvärr att det kan bli ännu svårare. Ett annat exempel är kvarteret Fågeln, nedanför Teliahuset, som dragits ut ännu längre i tid.

Den nationella lagstiftningen runt strandskydd riskerar att sätta käppar i hjulet för utvecklingen i Norrbotten genom att vara alltför snäv i sin utformning.

Viljan att bo nära vatten, skog och mark skapar stora möjligheter för kommuner som kan tillgodose behovet – oavsett om det är en storstadsnära skärgårdskommun, eller en glesbygdskommun som tvingas hantera en åldrande befolkning och ett minskat skatteunderlag.

Men när Sveriges kommuner och regioner, SKR, häromåret genomförde en enkätstudie menade 9 av 10 kommuner att en för snäv tolkning av strandskyddet försvårar byggande. Strandskydd gäller till exempel ofta mellan 100 och 300 meter från stranden - samtidigt som Naturvårdsverket och Boverket konstaterat att de viktigaste biologiska värdena i normalfallet finns inom 30 meter från strandlinjen.

Strandskyddsutredningen vågade inte ge kommunerna förtroendet att göra kloka avvägningar mellan olika intressen. Istället föreslås vissa justeringar av nuvarande regler. Utredningen föreslår saker som istället kommer att försvåra byggande: Länsstyrelserna ges möjligheter att återinföra strandskydd och vad allvarligare är blir det ännu svårare att bygga i stadsnära miljöer.

Byggföretagen vill öka kommunernas möjligheter att bebygga områden som saknar betydelse för strandskyddets syften och som är väl lämpade för nyproduktion av bostäder. I väntan på en riktig översyn av strandskyddet skulle mycket lösas med att ett nytt särskilt skäl läggs till i miljöbalkens 7 kap. 18 § med ”lydelsen” området behöver tas i anspråk för tätortsutveckling som stöds av kommunens planering enligt plan- och bygglagen.”

Lagstiftningen måste hjälpa kommunerna att riva tillväxthinder. Sverige har 42 000 mil stränder längst kust och sjöar. Därtill finns 41 000 mil smala vattendrag. Det finns nu en historisk möjlighet för norra Sverige att skapa en hållbar tillväxt och utveckling som är bra för medborgarna och bidrar till inflyttning och därmed mera kompetens.

Tyvärr har vi idag en strandskyddshantering som hindrar en sådan utveckling och av den anledningen bör strandskyddet göras om i grunden.