Just nu pågår en historisk nedmontering av Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt visar LO-ekonomernas konjunkturrapport att svensk ekonomi är på väg nedåt och att arbetslösheten väntas nå över 7 procent nästa år. Dessutom antas kostnaderna i välfärden stiga kraftigt i hela landet när andelen unga och äldre i befolkningen ökar. Vi känner därför en stark oro för att de som är eller riskerar att bli arbetslösa kommer att hamna i kläm. Det gäller inte minst LO:s medlemmar.
Det är nu hög tid att regeringen visar handlingskraft. De offentliga finanserna är urstarka. Staten har idag ett unikt ekonomiskt utrymme att fylla de stora hål som uppstår i kommunerna framöver. Därutöver finns det goda möjligheter att återföra viktiga resurser till såväl Arbetsförmedlingen som till pensionärer och arbetslösa.
LO-ekonomernas rapport visar att minst 90 miljarder kan frigöras till välfärden om överskottsmålet ersätts med ett underskottsmål. Hållbara offentliga finanser innebär då att balansera, inte minska, den offentliga skulden. Detta skulle räcka till att anställa ytterligare 140 100 välfärdsarbetare. I Norrbotten och Västerbotten innebär det drygt 7000 fler personer inom bland annat barnomsorg, äldreomsorg, vårdcentraler och hemtjänst.
I Januariavtalet står det klart och tydligt att regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har ett långsiktigt mål att trygga välfärden. Men samtidigt finns inga tydliga reformer som ska garantera en sådan inriktning. Däremot står det i det avtalets första punkt att ”överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket ska värnas”, vilket innebär att Sverige ska hålla fast vid ett mål om överskott i de offentliga finanserna. Detta trots att det enbart leder till en snabb förmögenhetsuppbyggnad i staten.
Hittills har regeringen och samarbetspartierna snarare fokuserat på att driva igenom politiska förslag som gynnar dem som redan har det gott ställt. Den slopade värnskatten och den urholkade arbetslöshetsersättningen är bara några exempel på reformer som inte gynnar vanligt folk.
Vad finns staten till för om inte för sina medborgare? Om vi ska lösa framtidens problem måste politiken slå in på en väg som tydligare minskar inkomstskillnaderna och garanterar en bibehållen välfärd i hela landet. Än så länge bidrar inte Januariavtalet till en sådan utveckling.