Ingrid Vesterlund, SD, ifrågasätter vilken skillnad Fairtrade gör för odlare i länder med utbredd fattigdom. Vi välkomnar hennes intresse för småskaliga odlares villkor, men konstaterar också att hon har missförstått hur Fairtrade fungerar.
Det är bra att vi får möjlighet att prata om verkligheten för de människor som odlar kaffe, kakao, bananer och annat vi inte kan odla i Sverige. Det är nämligen ofta de som får betala priset för vår konsumtion i form av ohållbart låga inkomster och löner. Globalt finns cirka 570 miljoner familjejordbruk och en stor del av de småskaliga odlarna lever i dag i extrem fattigdom. Trots långa och hårda arbetsdagar har de inte råd att sätta näringsrik mat på bordet eller betala barnens skolavgifter. Som en konsekvens av det är också barnarbete vanligt i produktionen av exempelvis kaffe, kakao och ris.
Genom Fairtrade får odlarna en bättre betalning och ökade möjligheter att låta barnen gå i skolan. Utöver priset för råvaran får de dessutom en premie som de ofta investerar i skolgång eller hållbara jordbruksmetoder. En översikt av resultaten i 151 akademiska artiklar (2015–2020) finner att Fairtrade har tydligt positiva effekter när det gäller inkomster och ekonomisk motståndskraft.
Ingrid Vesterlund påstår vidare att Fairtrade ofta stödjer ”stora jordbruk, medan småskaliga producenter hamnar i skymundan”. Inget kunde vara mer felaktigt. Kaffe, som Vestergren exemplifierar med, odlas till 80 procent av småskaliga odlare. Och Fairtrade jobbar bara med småskaliga kaffeodlare. Nyligen har vi också stärkt odlarnas skydd mot framtida prisfall, genom att höja Fairtrades minimipris för kaffe.
Att Fairtrade-kaffe skulle vara dubbelt så dyrt som konventionellt kaffe stämmer heller inte. Billigaste Fairtrade-kaffet i en matbutik i Luleå kostar nu 59.90 för ett paket, billigaste icke-certifierade kaffepaket kostar 45,90 kronor*. Det innebär en skillnad på 23 öre per kopp. (Siffror från www.matspar.se Avser Lindwall kaffe (45,90) och Garant bryggkaffe mörkrost 59,90 (60 koppar per paket).
Ingrid Vesterlund påstår också att den som köper Fairtrade-märkta varor stöder LO och Svenska kyrkan. Inte heller det stämmer. Svenska kyrkan och LO, äger bolaget i Fairtrade Sverige men de har aldrig tagit ut någon vinst. Dessutom återinvesteras allt eventuellt överskott i verksamheten.
Apropå Agenda 2030 – FN:s globala hållbarhetsmål som Vestergren hänvisar till – så är mål 12 om hållbar produktion och konsumtion det som Sverige har svårast att nå, enligt OECD. Offentliga inköp av etiskt märkta varor är därför ett enkelt sätt för kommuner att göra skillnad. Det är också ett effektivt sätt att se till att skattepengar används ansvarsfullt och inte bidrar till negativ påverkan på mänskliga rättigheter.