När hon kom till Sverige började hon läsa svenska och arbetar nu som timvikarie på två äldreboenden och ett gruppboende i Kalix. Hon riskerar utvisning eftersom Migrationsverket tycker att Iran inte är ett tillräckligt osäkert land samt att hon tjänar för lite för att nå upp till de höjda kraven. Vi måste se till att Laleh får stanna i Sverige.
Laleh och de många iranierna i Sverige har dock en annan bild av läget i Iran. Laleh berättar: ”Det är hemsk att vara kvinna i Iran. Männen bestämmer allt, kvinnorna har ingenting att säga till om.” Laleh riskerar nu att utvisas från Sverige. Hon har fått avslag från Migrationsverket två gånger och har en sista tredje överklagan som skulle kunna möjliggöra för henne att stanna i landet. Motiveringen från Migrationsverkets sida är att säkerhetsläget i Iran inte är nog allvarligt. Detta trots att kvinnor i Iran saknar grundläggande rättigheter.
I dagsläget inskränks kvinnors rättigheter, och kvinnor betraktas som ägodelar. Exempelvis är det strängt reglerat hur kvinnor får klä sig. Gifta kvinnor i Iran får inte skilja sig eller skaffa pass utan mannens samtycke. Äktenskapsåldern är i dagsläget 13 år men med godkännande av föräldrar eller domstol kan ännu yngre flickor giftas bort. Våld och våldtäkt inom äktenskapet är lagligt. För kvinnor i Iran finns inget ljus i tunneln då rättigheterna snarare inskränks alltmer och ingen progression sker.
Samtidigt har regeringen höjt försörjningskraven och den magiska gränsen går i dag vid 28 480 kronor. Laleh säger att en fast tjänst skulle ge en månadslön på 23 000 kronor. Detta utesluter många yrken, och många inom sektorer där vi behöver arbetskraft, som i äldreomsorgen. Och framförallt skadar det individer som Laleh, som både bidrar och kämpar på egen hand för att integrera sig i samhället.
Migrationsverket anser inte att säkerhetsläget i Iran är tillräckligt för att rättfärdiga uppehållstillstånd. Laleh berättar i en intervju med NSD att hon en gång fängslats för att hon klätt sig på ett sätt som ansågs opassande. Än i dag, i Sverige, blir hon rädd när hon ser polisen. ”Det är omöjligt att leva ett fritt och mänskligt liv i Iran” säger hon.
Migrationsverket behandlar ärenden som hanterar uppehållstillstånd på grund av arbete, familjeanknytning, studier och skydd. Lalehs fall bör behandlas inom det sistnämnda. Hon är inte säker i Iran och hennes rättigheter inskränks gravt i hemlandet. På Migrationsverkets hemsida står: ”Om du har en välgrundad rädsla att förföljas på grund av din sexuella läggning, ditt kön, ditt könsuttryck, din könstillhörighet eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp kan du vara flykting och ha rätt att få skydd i Sverige”. Detta är uppenbart något som inte följs i praktiken. Migrationsverket förminskar rädslan Laleh och många andra kvinnor upplever på grund av bristande rättigheter.
Laleh jobbar i Kalix, inom ett bristyrke, bidrar till samhället, har en partner och har startat ett nytt liv i Sverige. Hon har lämnat sitt hemland, familj, vänner och ett bra jobb som lärare bakom sig. I Sverige har hon ett jobb som anses lågbetalt och bemöts kyligt och hjärtlöst av Migrationsverket. Individer som Laleh, som börjat arbeta och integrera sig själv i samhället måste få stanna. Laleh är en resurs, inte en börda. Ge henne chansen till ett värdigt liv, utan förtryck.