Men trots det tar Företagarna konflikten med Tesla, (som för övrigt är en multinationell jätte och knappast ett småföretag) som intäkt för att misstänkliggöra kollektivavtalsmodellen och lägga fram krav på att kraftigt begränsa fackföreningarnas inflytande och de anställdas rättigheter.
Så brukar det alltid låta från vissa högljudda debattörer när fackföreningar – för ovanlighetens skull – tvingas att vidta konfliktåtgärder för att trygga medlemmarnas villkor.
Kollektivavtal ger rätt till trygga arbetsvillkor, pensionsavsättningar, arbetsskadeförsäkringar och kompetensutveckling. Villkor som inte bara gäller för stunden, utan ger långsiktig trygghet garanterade i ömsesidiga avtal. Företagarna tycks föredra att den tryggheten ersätts med arbetsgivarens godtycke och goda vilja.
Företagarna är också väldigt förtjusta i att utmåla kollektivavtal som oflexibla och stelbenta. Det är inte sant. Tvärtom är kollektivavtalen mer flexibla än lagen, eftersom de är utformade för att passa anställda och arbetsgivare i en viss bransch, verksamhet eller arbetsplats.
Företagarna försöker göra en poäng av att sex av tio småföretag saknar kollektivavtal. Men sanningen är att nio av tio arbetstagare i Sverige omfattas av kollektivavtal.
Trots att arbetsmarknadskonflikter i ett internationellt perspektiv är mycket få i Sverige, framställer Företagarna stridsåtgärder som ett oproportionerligt maktmedel. Men strejker och sympatiåtgärder är noga avvägda och används endast som en sista utväg. Syftet är att försvara rätten till schyssta arbetsvillkor, inte att skada företag.
De begränsningar i konflikträtten som Företagarna vill se skulle kraftigt snedvrida maktbalansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarens fördel. Om Företagarna får som de vill skulle hundratusentals anställda på små företag vara helt utlämnade till arbetsgivarens goda vilja, utan rätt till facklig representation.
Det skulle även vara ett hån mot alla de tusentals arbetsgivare runt om i Sverige, som genom kollektivavtalsmodellen har förbundit sig att konkurrera med varandra på lika villkor. En arbetsgivare som vägrar teckna kollektivavtal tar sig samtidigt rätten att dumpa marknaden för sina konkurrenter, genom att förvägra sina anställda samma trygghet som 90 procent av alla arbetare i Sverige har.
Det skulle inte vara en utveckling av den svenska modellen. Det skulle vara en dödsstöt.