Kollektivtrafik ger samhällsnytta på många olika sätt. Den bidrar till minskade ekonomiska klyftor. Fortfarande finns det många i vårt samhälle som inte har råd att använda bil för sina transporter. De är hänvisade till kollektivtrafik. En väl fungerande kollektivtrafik minskar effekten av de ekonomiska klyftorna i samhället.
Vi vet också att kollektivtrafiken används mera av kvinnor än av män. En bra fungerande kollektivtrafik minskar klyftan mellan könen, vad gäller tillgång till resor.
Kollektivtrafik är ett miljövänligt alternativ för transporter och mobilitet. En fullsatt buss kan ersätta en bilkö på 1,2 kilometer. Det innebär lägre utsläpp vilket vi måste uppnå i vår klimatomställning.
Men kollektivtrafiken kan spela en större miljöroll än så. Den gröna omställningen i världen sägs innebära att efterfrågan på metaller och kritiska mineraler kommer att mångdubblas. En gruvboom står för dörren. Metallerna och mineralerna behövs till en mängd områden, till energisektorn, till ny elektronik mm. I detta perspektiv kan man fråga sig om omställningen blir så grön som den skulle kunna bli.
Den sektor i samhället som bidrar mest med ökad efterfrågan på metaller och kritiska mineraler är inte oväntat transportsektorn. Det leder mig till följande slutsats.
En grön omställning måste ha mer än ett fokus. Vi ska självklart minska utsläppen av växthusgaser. Lika självklart borde vi minimera slöseriet med dyra och knappa resurser. Transportsystemet för både varor och människor måste förändras radikalt inom en generation.
I Sverige finns drygt fem miljoner bilar, de flesta är fossildrivna. Visionen kan inte vara att om 15 år ersätta dessa med 5-6 miljoner eldrivna bilar, bilar som i snitt används en timme om dagen och står parkerade övriga 23 timmar.
Bilarna kommer inte att försvinna, de är viktiga och för många är de nödvändiga, inte minst på landsbygden. Men målet borde vara att ersätta minst hälften av dagens bilresor med en väl fungerande och fossilfri kollektivtrafik. Det finns modern teknik och kunskaper för att klara den omställningen med bibehållen bekvämlighet för resenärerna. Det kräver politisk vilja och ett visst politiskt mod hos beslutsfattare på alla nivåer.
I Luleå kommer LLT inte att köpa in några nya fossildrivna bussar. Befintliga dieselbussar ska vara utfasade senast 2030. Den politiska majoriteten i kommunen har också uttalat att kollektivtrafikens andel av det totala resandet ska öka. Det är ett bra mål som ska finnas med i all planering inom kommunen och som också bör konkretiseras.
Resandet med LLT nästan fördubblades under början av 2000-talet. Toppåret var 2019 med 5,4 miljoner resor. Covidpandemin innebar ett stort avbräck men förra året steg resandet igen till 4,6 miljoner. Ett realistiskt delmål för framtiden, inte minst med den befolkningsökning som väntar, vore att sikta på 10 miljoner kollektivtrafikresor i Luleå år 2030. Det kräver en ansträngning från alla i kommunen. Men det är också vår skyldighet mot nästa generation att anstränga oss för att våra barn ska ha en bra värld att leva i.