Vi lever i en tid som blir alltmer komplex och oförutsägbar, med en växande hotbild mot vårt moderna och digitaliserade samhälle. När Sverige röstade nej till euron var vi nya i EU-familjen, världsläget var stabilt och frihandeln växte. I dag är läget annorlunda: vi är en välintegrerad EU-medlem, men med ett brinnande krig i vårt närområde och alltmer grus i den globala handeln som påverkar vår gröna omställning.
Hoten växer mot vår fysiska säkerhet, samtidigt som handelsrelationer börjat användas som vapen. Det behövs därför mer samarbete inom EU på centrala områden som säkerhet och självförsörjning. Med den auktoritära och populistiska våg som böljar över världen och påverkar demokratiska samhällen höjs behovet av säkerhet och skydd för fria samhällen och våra ekonomier.
Vi behöver handla mer mellan oss i EU för att öka unionens motståndskraft, och det blir enklast med samma valuta. Med euron ges inflytande inom andra politiska områden än valutasamarbetet, genom den djupare relation som uppstår.
I takt med att euron får en tydligare utrikespolitisk roll ökar Sveriges utanförskap. Det är inte bara ett finansiellt samarbete, utan även ett alltmer politiskt sådant som vi ställt oss utanför. Samtidigt ökar vår sårbarhet när andra makter i världen använder finansiella flöden som påtryckningsmedel.
I dag är 20 av 27 medlemmar med i euron och de 68 miljoner britterna har lämnat EU - dynamiken är en annan. Cirka 40 procent av all lagstiftning som tillämpas i Sverige idag kommer från EU – och andelen växer stadigt.
Nu behöver valutafrågan ses ur samtidens ljus – utifrån Sveriges långsiktiga säkerhet och roll i EU. Det är dags att lämna kronan.