Det är sällan om någonsin som Region Norrbottens hemsida har varit en plats för annat än webbisar för den breda allmänheten. Tills nu då det flammade till med en politisk pamflett om fördelningspolitik och ”Jokkmokk kan bli en rik kommun”.
Det är de ledande regionpolitikerna Nils-Olov Lindfors (C) och Tomas Vedestig (Sjukvårdspartiet) som tar upp det aldrig sinande ämnet om vad Norrbottens naturresurser bidrar till statens växande välstånd och hur lite som trillar tillbaka till länet.
Det är bra att fördelningspolitik diskuteras och problematiseras men nånstans hamnar man snett då de talar om att stockholmarna får minsann bekosta sina pendeltåg ensam utan pengar från Norrbotten. Det blir för protektionistiskt då Norrbotten behöver Stockholm lika mycket som Stockholm behöver Norrbotten.
Ensam är inte stark. Sedan kan man diskutera om hur vinsterna från naturresurserna kan komma länet till del. Jag tycker exempelvis att fastighetsskatten på vattenkraftverken ska tillfalla den region där kraftverken finns.
Det är trots allt där anläggningarna står och då är det fullt rimligt att skatten går dit istället för att endast ersättas i sammanhanget med småpotatis till bygdemedel.
Eller att de kommuner där vindkraftverken står och snurrar ska få intäkterna från fastighetsskatten för dem. Något som också Miljöpartiet driver på riksplan och i motsats till vad som påstås av regiontopparna Lindfors och Vedestig.
Det är så tröttsamt med den endimensionella synen på naturresurser som endast ekonomiska – som om naturen endast är till för människan.
Det är lätt att notera att ordet miljö inte finns nämnt en enda gång i den långa debattartikeln från regiontopparna. Trots att det är intakta ekosystem som möjliggör att basnäringar som renskötseln och naturturismen kan finnas kvar i kommuner som Jokkmokk.
I Lindfors och Vedestigs värld tycks allt handla om ekonomisk tillväxt men inget om den biologiska mångfalden. Renen blir inte hjälpt av ekonomiska kompensationer eller investeringar i renskötseln då ännu en gruva eller vindkraftspark sätter stopp för deras livsutrymme.
Då har jag inte ens nämnt alla andra arter som kallar naturen för sitt hem. Pengar är inte lösningen på allt. Långt ifrån.
För Jokkmokks kommun vore en gruva i Gállok förödande. Inte för att den svenska mineralavgiften är så låg utan för att vi berövar framtida generationer jokkmokkare möjligheten att kunna leva rika liv, där cirkulära ekonomier växer fram med naturen som bas och med längre perspektiv än en generation.
Jag välkomnar regionrådet Nils-Olov Lindfors (C) till Gállok och protestera mot en gruva. Men med den viktiga skillnaden att vi inte gör det för ökade ekonomiska ersättningar vid en eventuell och gud förbjude gruvstart utan för att Gállok redan nu har ett egenvärde – för så många. Björkholmsbor som renskötare, gammelskogen som lavskrikan, renen som fisken. Det är platser som sådana som är fördelningspolitik då den är som bäst.
Rikedom för alla. Så vi ses på barrikaderna, Nils-Olov.