År 1949 kullkastade det kinesiska kommunistpartiet Republiken Kina, vars regering då tvingades fly till Taiwan samtidigt som kommunistpartiet etablerade den konkurrerande Folkrepubliken Kina. 1971 antog FN:s 26:e generalförsamling sedan resolution 2758 för att lösa frågan om vem som skulle representera Kina i FN. I slutändan ledde denna resolution till att Republiken Kina (Taiwan) lämnade FN och att Folkrepubliken Kina tog dess plats. Resolution 2758 ger dock inte Kina rätt att representera Taiwan i FN-systemet och nämner inte heller att Taiwan skulle vara en del av Kina.
Amerikanska senatorer röstade i maj igenom en partiöverskridande resolution som framhåller att FN:s antagande av resolution 2758 inte på något sätt kan likställas med att världssamfundet accepterar Kinas anspråk på suveränitet över Taiwan, vilket Peking felaktigt hävdar. Det är alltså skillnad på USA:s ”ett Kina-politik” och Kinas så kallade ”ett Kina-princip” – en grundhållning som påstår att Taiwan utgör en oskiljaktig del av Kina.
Europaparlamentet röstade å sin sida med överväldigande majoritet igenom en resolution i februari som klart och tydligt slår fast att ”Kinas territoriella anspråk [på Taiwan] inte har någon grund i folkrätten,” att ”varken Taiwan eller Kina är underordnade varandra,” och att ”endast Taiwans demokratiskt valda regering kan företräda det taiwanesiska folket på den internationella arenan.” Europaparlamentet uppmanade också EU och dess medlemsstater att stödja ett demokratiskt Taiwan.
Sverige då? I utrikesdeklarationen 2024 nämns att ”Kinas agerande mot Taiwan inger oro, och hot om militärt våld är oacceptabelt.” Sveriges utrikesminister Tobias Billström har också vid ett flertal tillfällen sagt att ”regeringen stöder Taiwans deltagande i WHO:s arbete” – vilket som bekant är en del av FN. Med sådana belägg drar man lätt slutsatsen att Sveriges regering inte ser Taiwanfrågan som en inre angelägenhet för Folkrepubliken Kina.
I dag utöver Republiken Kina (Taiwan) jurisdiktion på huvudön Taiwan och de omgivande ögrupperna Penghu, Kinmen, och Matsu – öar som aldrig någonsin har styrts av Folkrepubliken Kina. När likasinnade länder förordar att Taiwan inte tillhör Folkrepubliken och dessutom uppmuntrar världssamfundet att gemensamt motarbeta Kinas förvrängning av resolution 2758 uppskattar vi det enormt. Trots att 183 av 193 medlemsländer erkänner Folkrepubliken som Kinas enda legitima representant i FN är det faktiskt färre än 55 som erkänner Folkrepublikens ”ett Kina-princip.”
Taiwans demokratiska modell står för transparens, respekt för mänskliga rättigheter, och rättsstatens principer – helt i överensstämmelse med FN:s värderingar. Trots det har FN under lång tid gett vika för Kinas politiska påtryckningar, bland annat genom att neka det taiwanesiska folket tillträde till FN:s byggnader, beröva taiwanesiska journalister rätten till nyhetsinsamling, samt skära av möjligheterna för Taiwans 23,5 miljoner invånare att alls delta i FN-systemet. Detta orättmätiga, orimliga, och obarmhärtiga tillvägagångssätt bryter uppenbart mot den grundläggande universalitetsprincip som föreskrivs i FN-stadgan.
Taiwan är inte Folkrepubliken Kinas egendom. I detta kritiska skede när världens framtid står på spel skulle Taiwans meningsfulla deltagande i FN-systemet underlätta hanteringen av allvarliga världsproblem och – inte minst – ge prov på FN:s vilja att enas för global fred.