Deltagandet i Svenska kyrkans soppluncher och aktiviteter där mat serveras ökade kraftigt under 2023. Detta vittnar många diakoner i om, både i stad och på landsbygd. Oron stiger över hur man ska klara sig. Många går runt mellan församlingarnas soppluncher och andra organisationers subventionerade måltider för att få äta sig mätta. Flera församlingar ser över hur man kan ha mer mättande måltider/fikan.
Matpriserna har höjts drastiskt den senaste tiden (Sedan januari 2022 har matpriserna ökat med 20,8% www.matpriskollen.se). Utöver detta så har räntekostnader, bostadspriser och elkostnaderna ökat. Vi är medvetna om att försörjningsstöd, ersättningar och pensioner höjts, dock inte i takt med inflationen. Detta innebär i praktiken realinkomstsänkning.
Det finns ett motstånd att söka försörjningsstöd hos kommunernas socialtjänster. Många ligger också precis på eller över gränsen till att bli beviljade försörjningsstöd. En kommun i Stockholmsområdet vittnar om att söktrycket inte ökat nämnvärt men att avslagen ökat. I andra delar av landet minskar ansökningarna hos socialtjänsten, men samtidigt rapporteras det i medielandskapet, att nöden är stor. Det är svårare att klara sig ekonomiskt för många nu, vilket även Stadsmissionen och andra frivillig organisationer som ger kortsiktigt stöd i form av mat och kläder vittnar om.
Men varför kapar man inte sina utgifter alternativt prioriterar att köpa billigare mat? frågar sig debattörer i media. Många av de som Svenska kyrkans diakoner möter har sedan länge uttömt alla sina resurser. Det finns inget att ta ifrån längre. Allt av större värde har redan avyttrats, abonnemang har setts över och "icke nödvändiga utgifter” till exempel hemförsäkring har sagts upp.
Regeringen publicerade den 13 april ett förslag till vårändringsbudgeten för att stödja civilsamhällets arbete med socialt utsatta i den ekonomiska krisen med 50 miljoner kronor. Socialminister Jakob Forssmed sasde "De mest utsatta har fått det svårare att sätta mat på bordet och det är också nya grupper som söker hjälp nu. Satsningen på 50 miljoner kronor i år är en nödvändig åtgärd för att de människor som har det svårast snabbt ska kunna få stöd genom det arbete som det civila samhällets aktörer bedriver och som når fram till de mest utsatta".
Bilden att utsattheten ökar bekräftas genom citatet av socialministern och det är bra att den bilden av ett samhälle där utsattheten ökar bekräftas också av socialministern. Dock väcker det frågar för vidare diskussion.
Några frågor att samtala vidare om:
När maskorna i välfärdssystemen är så glesa att många människor trillar igenom, vad är då hållbara och långsiktiga lösningar? Vad är statens ansvar och vad är Svenska kyrkans och andra frivilliga organisationers ansvar att bära?
Ska Svenska kyrkan lägga tid på att ansöka om extra pengar från Socialstyrelsen och andra myndigheter för att administrera hjälp till de som lider ekonomisk nöd? Är det ett rättighetsbaserat samhälle vi vill ha eller ett som bygger på välgörenhet och barmhärtighet?
Svenska kyrkans diakoni liksom andra organisationer kan genom bidrag, matkasse eller ett ombyte kläder förändra kortsiktigt. Vi efterfrågar långsiktiga lösningar.