För över 100 år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige. En milstolpe i kampen för kvinnors rättigheter och autonomi. Sedan dess har vi sett framsteg när det gäller jämställdhet, men i dag står vi inför en obehaglig sanning, utvecklingen har stannat av. Trots årtionden av kamp för lika rättigheter ser vi en tydlig stagnation i jämställdheten mellan könen, och det är hög tid att vi tar denna fråga på allvar.
Lönegapet mellan män och kvinnor har knappt rört sig de senaste åren. Tidigare såg vi en långsam men stadig minskning, men nu har utvecklingen stagnerat. I skolorna ser vi en allt tidigare och mer markant uppdelning mellan könen, vilket stärker traditionella könsroller och begränsar barns möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Silvia Edling, professor i utbildningsvetenskap vid Högskolan i Gävle, lyfter i en intervju med NSD en oroande trend, flickors känsla av utsatthet och mobbning har ökat i skolorna. Den strikta uppdelningen mellan könen skadar inte bara flickor, utan även pojkar och icke binära. Machokulturen, som ofta frodas i dessa miljöer, hindrar pojkar från att uttrycka känslor och tvingar dem att leva upp till en destruktiv mansbild. Flickor hålls tillbaka från att ta sig in på "pojkarnas arena", och icke-binära hamnar i kläm mellan två snäva könsroller. Det är tydligt att dessa förlegade strukturer begränsar alla barns utveckling och välmående.
Men det är inte bara i skolorna vi ser dessa problem. De konservativa vindarna som blåser genom samhället, där genusfrågor och jämställdhetsarbete kritiseras och anses ha gått för långt, bidrar till en ökande intolerans. Samtidigt saknas konkreta politiska reformer som kan sudda ut de tydliga gränserna mellan könen och bana väg för ett mer jämställt samhälle.
Ett tydligt exempel på hur politiken kan påverka jämställdheten är föräldraförsäkringen. Tre fjärdedelar av lönegapet beräknas komma från ett ojämnt uttag av föräldraförsäkringen. Ju fler pappaveckor som införts, desto mer har lönegapet minskat. När pappor tar mer föräldraansvar och deltar i det emotionella arbetet i hemmet, får kvinnor större utrymme på arbetsmarknaden och underskattas i mindre utsträckning. Men trots denna insikt har utvecklingen gått långsamt, och i dag har den stagnerat.
År 2022 tog kvinnor fortfarande ut 70 procent av föräldrapenningdagarna. Föräldraförsäkringen är dessutom den enda förmånen som går till familjen som enhet, snarare än till den enskilda individen. Detta förstärker traditionella könsroller och kan låsa fast kvinnor i hemmet. Detta är otroligt skadligt, framförallt i relationer där dessa kvinnor riskerar att förlora sin självständighet till en våldsam eller skadlig partner.
Det är dags att vi tar dessa problem på allvar. Vi måste fråga oss varför föräldraförsäkringen inte individualiseras fullt ut. Barn har rätt till tid med båda sina föräldrar, och en jämnare fördelning av föräldraledigheten skulle skapa förutsättningar för en mer jämställd arbetsmarknad och ett mer jämställt samhälle.
När barn växer upp i ett hem där mamma gör merparten av det obetalda och emotionella arbetet, lär de sig att dessa könsroller är normen. Detta påverkar hur de ser på sig själva och andra, och reproducerar de ojämlikheter vi ser i samhället. Om vi vill att nästa generation ska växa upp i ett Sverige där jämställdhet är en självklarhet, måste vi agera nu.
Vi kan inte låta utvecklingen stagnera, vi måste driva den framåt.