Vi vill lyfta fram fem viktiga frihetsreformer för landsbygden: stärkt äganderätt, ökad näringsfrihet, utökade möjligheter för jakt- och fiske, förenklingar för användandet av bil samt en ny myndighetskultur.
Att bo på landsbygd handlar i hög grad om att äga och bruka mark. En stärkt äganderätt är därför en viktig frihetsfråga: rätten att fritt få disponera sin egendom, till exempel att öka skogsägarens makt över sin egen mark. En annan viktig reform för att öka attraktiviteten för att bo på landet är att reformera det så kallade strandskyddet och ersätta det med en strandrätt. Den svenska landsbygden har stora naturvärden som aldrig nyttjas, eftersom strandskyddet i praktiken gjort det omöjligt för människor att bo nära vatten – trots att Sverige är ett av de länder i världen som har allra flest strandmil.
Det måste också bli möjligt att bygga och bo nära vatten även i fjällvärlden. Norge har en lagstiftning som möjliggjort en fantastisk tradition av fjällstugor längs sjöarna och ett brett friluftsliv och rekreation under alla årstider. Vi har alla möjligheter att skapa detsamma på vår sida av kölen.
En annan strandnära fråga är rätten att bygga brygga. Sverige har sammanlagt 42 600 mil strandlinje utmed hav och inlandsvatten. Det motsvarar drygt tio varv runt jorden eller en bra bit förbi månen. Ändå är det svårt eller omöjligt att bygga en brygga på sin egen mark. Om du äger mark med en tidigare förfallen brygga får du inte bygga upp den igen. Denna lagstiftning bör ersättas med bryggrätt. Markägare bör ha rätten att bygga brygga, vilka rätt utformade också kan bidra till ett rikare växt- och djurliv.
Centralmaktens och myndigheternas förhållningssätt till vårt omistliga jord- och skogsbruk behöver präglas av mindre detaljstyrning och misstro och mer frihet under ansvar. Av beredskapsskäl måste den inhemska livsmedelsförsörjningen öka. Det kan bara ske genom ökad tillit och mer frihet för våra bönder.
Landsbygden måste få konkurrera med sin skönhet. Våra landsbygder är vackra, och friheten att bygga nytt och hyra ut behöver öka. Besöksnäringen på landsbygd har fortfarande en stor outnyttjad potential, men för att förverkliga denna och på så sätt också öka sysselsättningen och livskraften på landsbygden behöver såväl myndigheternas detaljregleringar som tillväxthämmande skatter och avgifter minska.
Jakt och fiske är viktigt för alla, men särskilt för de som bor på landsbygd. Det är något som staten bör bejaka – inte minst för att en levande skyttekultur och skjutskicklighet stärker Sveriges värnkraft. Regleringen av dessa aktiviteter kommer ofta från EU, men Sverige överreglerar på egen hand. Vi vill att lagstiftning och myndighetsutövning i högre utsträckning värnar och skyddar jakt- och fiskekulturen, som ibland har tusenåriga anor, och förenklar för jägare och fiskare. Viltförvaltningen bör som regel hanteras och regleras så nära lokalsamhällena som möjligt. Statlig mark och statliga vatten bör användas så att fler ska få bättre möjligheter att jaga och fiska. Se över gällande lagstiftning för att värna möjligheten till fjällfiske och fjälljakt för alla svenska medborgare.
På landsbygd handlar transporter i mångt och mycket om bilen. Sverige ska ha en bilvänlig politik för landsbygd. Värna de låga körkostnaderna. Prioritera upp underhållet på de nedklassade 80-vägarna för att åter höja hastigheten till 90. Höj hastighetsbegränsningen för A-traktor till 45 kilometer i timmen. Utred möjligheten att helt avskaffa den så kallade ”pumplagen” och höj bidragen för den som bygger laddinfrastruktur på landsbygd.
En vanlig synpunkt från landsbygdsbor är att myndigheterna lägger sig i för mycket. De dominerande myndigheterna på landsbygden är Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. De behöver anlägga ett starkare medborgarperspektiv. Ge alla landsbygdsnära myndigheter uppdraget att varje år komma med ett antal förslag som ökar friheten för den som bor på landet och inför ett krav på att varje gång som politiken vill införa en ny reglering för landsbygden så skall minst en befintlig reglering tas bort.
Det är bara genom ökad frihet som utvecklingskraften, den traditionella livsstilen, kulturarvet och försörjningen på Sveriges landsbygd kan värnas. Blandningen av liberalism och konservatism inom Tidösamarbetet kan göra detta möjligt – men reformtakten behöver öka. Se det som färdigförhandlat.