Vi har från allra första början varit kritiska mot EU:s strategi för biologisk mångfald, som bland annat bygger på att 30 procent av EU:s territorium ska vara skyddat. Även om någon entydig definition av ”skyddat” inte finns, så hänvisas speciellt till de så kallade Natura 2000-områdena, vilka i svensk tappning är undantagna från brukande, trots att så inte är fallet i andra europeiska länder.
EU-strategin lägger till att en tredjedel av det skyddade territoriet, alltså tio procent av landytan, ska vara så strikt skyddad att vare sig skogsbruk, jakt eller fiske ska få förekomma. Den här strategin är ett övertramp från EU:s sida. Hur vi skyddar våra arter på svenskt territorium ska inte avgöras i Bryssel.
Dessutom är argumentationen bakom behovet för att skydda sådana enorma områden svag. För det första är Europa, liksom Sverige, bebott och brukat sedan urminnes tider och befolkningen över större delen av territoriet har faktiskt minskat under lång tid. Det är bara i städerna den har ökat.
Människans påverkan på landskapet i Europa är knappast större idag än tidigare. Att detta är sant över stora delar av jorden bekräftas även av en stor studie som publicerades i tidskriften Nature den 18 november, som visar att det inte pågår ett stort globalt utdöende av däggdjur generellt sett, utan bara inom vissa definierade geografiska områden och grupper av djur.
Det behövs inte enorma skyddade områden i Europa. Snarare behöver vi finna vägar att fortsatt bruka försvinnande kulturlandskap.
Miljöpartiet talar ofta om vikten av att utveckla naturturismen. I Sverige är just jakt och fiske betydande delar av naturturismen. Det är lätt att tänka sig att fjällen och inlandets skogsområden skulle utgöra huvuddelen för vad som i Sverige kan hamna under EU:s strikta skydd, något som ju även regeringens skogsutredning föreslår.
Jakt och fiske föreslås då förbjudas i dessa områden, två av de vanligaste fritidsintressena för lokalbefolkningen och dessutom grunden för en viktig del av turismen. Dessutom kommer skogsbruket att stoppas, vilket hotar såväl lantbruket som sysselsättningen generellt i inlandskommunerna.
EU-strategin skulle totalt slå undan benen för ekonomin i Sveriges inland. Vi undrar hur EU-kommissionen kunnat utveckla en strategi med ett så uppenbart ensidigt perspektiv och så liten förståelse för glesbygdens villkor. Det är uppenbart att regeringen inte tillräckligt hävdat Sveriges intressen i de här frågorna.
Regeringen måste nu agera skyndsamt för att säkerställa att EU-strategin för biologisk mångfald arbetas om i grunden vad gäller skogsbruk och skyddade områden.