Runtom i landet återstartar nu skolor och lärarutbildningar efter sommarledighet. Få saker i vårt samhälle har de sista åren beskrivits med mer dystopiska ordval än den svenska skolan och dess svaga resultat i internationella jämförelser. I början av sommaren publicerades rapporten "Kunskapsskolans återkomst: Den svenska grundskolans kvalitet över tid" av den liberala tankesmedjan Timbro, en rapport som ger en delvis annan bild av den svenska skolan. I rapporten har statistiken analyserats i de internationella mätningar som genomförs: PISA, TIMMS, PIRLS och ICCS.
PISA-definition på elever med inhemsk bakgrund är de elever som har åtminstone en förälder född i landet. I gruppen elever med inhemsk bakgrund inom OECD-området, berättar rapporten att den svenska grundskolan tillhör de bästa i världen och att resultaten har varit stigande sedan 2012. Sverige är ett av ytterst få länder som når toppositioner i alla OECD:s tre undersökningar av elever i slutet av grundskolan. Den svenska grundskolan är enligt rapporten bäst i Norden – och bland de bästa i världen – kunskapsmässigt.
Nu kanske någon invänder; varför ska vi endast titta på elever med minst en förälder född i Sverige, när en så stor del av de svenska eleverna har två föräldrar födda i utlandet? Det enkla svaret är att det är viktigt i en jämförelse med andra länder, då gruppen elever med två föräldrar födda i utlandet presterar sämre i alla jämförbara länder och då Sverige har en i jämförelse mycket hög andel elever i denna grupp. När rapporten tittar på svenska högstadieelever med två föräldrar födda i utlandet, visar det sig att dessa presterar på nästan identiska nivåer som motsvarande elevgrupp i Finland. Denna grupp är dock väsentligen större i Sverige.
Baserat på denna kunskap kan politik och skolforskning ta fram metoder och strategier för att på bästa sätt stötta och hjälpa den grupp elever som generellt kämpar med svaga skolresultat. Med denna kunskap i bagaget borde en viss arbetsro kunna infinna sig gällande hur grundskolan och våra lärarutbildningar arbetar. Men, självklart finns det fortsatt utmaningar och förbättringspotential i skolan, liksom i alla verksamheter.
Slutligen vill jag betona att jag inte är skolforskare, utan professor på LTU:s musikutbildningar i Piteå. Under åren 2015–2021 var jag lärarrepresentant i Filosofisk fakultetsnämnd vid LTU. Jag fick under dessa år inblick i de utmaningar som våra framtida lärare har att handskas med, men jag fick också se den dedikation och kompetens som kännetecknar de som arbetar i lärarutbildningarna. Jag tänker att det är på tiden att ni som är verksamma i grundskolan får veta att ni gör ett fantastiskt arbete, även i internationella jämförelser. Till er lärarstudenter, ni kan se fram emot att med yrkesstolthet få arbeta i en av världens främsta kunskapsskolor.