En kall måndagskväll den 8 januari 2023 i Luleå tas livet från en pojke. Pojken berövades livet i en miljö där han ansågs vara utom fara, för det var beslutat så. Det ansågs vara en trygg plats, trots moderns vädjan om att så inte var fallet. Den biologiska rätten ansågs övertrumfa alla övertydliga varningssignaler; även om man satt ett barn till världen är det inte en självskriven rätt att villkorslöst ha umgänge med det barn man per automatik förutsätts skydda från allt ont.
Hur och varför kunde detta hända? Barnkonventionen är sedan år 2020 lagstadgad i Sverige. Vidare kan man i föräldrabalken 6 kap 2 a § läsa att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets bästa ska vara avgörande.
Föräldrabalken är den lag som behandlar rättsförhållandet mellan barn och föräldrar. När ett barn tvingas till umgänge med förövare, våldsverkare, människor som skrämmer dem, som skadar barnets andra förälder och använder barnet för att utöva makt mot medföräldern – då är barnets bästa inte satt i främsta rummet.
Centerkvinnorna har sedan förra året drivit kampanjen Gubbflytten, som innebär att det är förövaren och inte den våldsutsatta som ska flytta.
Idag är inte ens ett skyddat boende för kvinnor och barn en skyddad plats från våldsverkaren som tvingat dem dit, eftersom mannen har lagligt rätt till umgänge med sitt barn. Ett umgänge som i allra högsta grad är påtvingat, då barnet under vistelsen i det skyddade boendet ska ryckas bort från friden som förhoppningsvis sakta men säkert börjar infinna sig. Detta för ett umgänge med sin förövare. Om det så än är övervakat och sker på neutral plats så finns det inget annat än otrygghet över besöket från föräldern som egentligen förverkat sin rätt.
Vi måste kraftsamla för att skydda barnen! För vad ska ett barn göra med rätten till tvångsumgänget? Är den rätten på rätt sida? Centerkvinnorna i Norrbotten menar att svaret är nej. Rätten ska i första rummet gälla barnet. Barnet står skyddslöst när det kommer till den biologiska rätten en våldsam förälder har, trots att de allra flesta förstår att den rätten förloras i samma sekund som näven höjs till slag, eller läpparna rör sig mot hot.
När det kommer till domesticerat våld, främst mäns våld mot kvinnor och barn, görs det alldeles för lite. Gång på gång upprepar sig tragedi efter tragedi, där mönstret och strukturen är densamma. Ett stävjande av mäns våld mot kvinnor är inget man kan spara sig till. Det gäller att satsa nu.
Centerkvinnorna har tidigare lyft fram förslag för barns rätt till en uppväxt fri från våld och för kvinnor och barns rätt att inte behöva kompromissa bort sin trygghet och frihet med sin förövare. Vi kommer aldrig göra avkall på kampen för kvinnor och barns trygghet! Vi kräver en Lex Tintin!
Tintins liv gick inte att rädda. Vi som står utanför kan bara stirra ner i marken och be om förlåtelse för att vi inte täppt igen de hål som gjort detta möjligt. För det skulle inte ske. Det fick inte hända. Ändå gjorde det. De tårar som runnit för Tintin och hans familj, kanske är de tårar som förhoppningsvis får bägaren att rinna över, så att denna mardrömshistoria inte tillåts upprepa sig. .
Inget kan åter ge Tintin livet tillbaka och det sörjer vi. Till Tintins mamma, familj och vänner kan vi bara knäppa våra händer och be om att deras liv återfår sina hopp. Att de åter ska få känna ro och trygghet. Och att vi som samhälle gör allt som står i vår makt för att stärka rätten för varje barn. Som Tintin.