Gruvbolaget Boliden tänker öppna en ny dagbrottsgruva söder om Liikavaara i närheten av Aitikgruvan i Gällivare kommun. Det är positivt för såväl kommunen, regionen och Sverige som exportberoende gruv- och industrination. Det nya dagbrottet planeras så att pulsådern som förbinder malmfälten med kusten, nämligen Europaväg 10 måste dras om.
När det gäller gruvors påverkan på samhällen och flyttar av vägar, ja hela samhällen, så är såväl Kiruna- som Gällivarebor både luttrade och härdade och i de allra flesta fall lösningsorienterade. I malmfälten lever vi i symbios med gruvnäringen och förstår dess värde.
På Trafikverkets hemsida finns samrådshandlingarna som berör den nya, alternativa dragningen av E 10 som är en nödvändig konsekvens av gruvbolagets planer. Sista datum för att inkomma med synpunkter var den 7 april 2020.
Vi noterar att inget av förslagen innefattar en sträckning av E10 utanför stenkastzonen. Detta innebär att vägen kommer behöva stängas av under, och i anslutning till, sprängning. Sprängning sker vanligtvis tisdag och torsdag, klockan 19.00 men alla som har arbetat i gruvindustrin vet att det kan uppstå oförutsedda omständigheter eller hinder som gör att en skjuttid kan bli försenad eller dra ut på tiden.
E 10 är norra Norrbottens livsnerv. Inte en tresiffrig länsväg utan en av länets tre Europavägar. Vi bor i en del av landet där väginfrastrukturen kan liknas vid ett synnerligen grovmaskigt nät och alternativa vägar lyser med sin frånvaro. Att i ett sådant läge ens överväga en lösning som medför att E10 behöver stängas i anslutning till sprängning i gruvan är häpnadsväckande.
Att såväl Polisen, Räddningstjänsten som Region Norrbotten har uttryckt oro och påtalat att en sådan lösning kan komma att allvarligt försvåra deras insatser borde vara skäl nog till ett streck i svamlet om en dragning innanför stenkastzonen.
Vi vill inte ens tänka oss vilka konsekvenserna skulle kunna bli om en olycka eller brand uppstår utanför Gällivares tätort om utryckningsfordonen hamnar i en kö som uppstått för att vägen är avstängd vid Aitik.
I de politiska kontakter vi haft med gruvnäringens företrädare är det tre problemområden som gruvnäringen återkommande lyfter och pekar på som önskvärda att få politisk hjälp med. Ordningen varierar men oftast nämns krångliga tillståndsprocesser först och därefter antingen kompetensförsörjningsproblem eller den sociala acceptansen för gruvnäringen som sådan.
Det sistnämnda handlar om den opinion som finns i delar av befolkningen mot gruvetableringar i allmänhet och gruvbrytningens konsekvenser på kringliggande samhällen och miljön i synnerhet.
Att det i ett sådant läge är destruktivt för gruvindustrins acceptans i samhället att förespråka en lösning där nuvarande europaväg ersätts med en väg med sämre funktionalitet än den ursprungliga torde stå helt utom rimligt tvivel. Att man från gruvbolagets sida förespråkar lösningen är faktiskt inget annat än ett självmål i sammanhanget.
Sverigedemokraterna är i grunden mycket positivt inställda till svensk gruvindustri men ser också till andra näringars och inte minst ortsbefolkningarnas behov och intressen. I detta fallet står malmfältsbornas, turismens, transportnäringens och blåljusverksamheternas intresse mot gruvnäringens och vi är av den bestämda uppfattningen att om Boliden vill bryta malm i ett nytt dagbrott så skall den väg som ersätter den befintliga E 10 vara av minst samma funktionalitet och en dragning inom stenkastzonen är därför helt oacceptabel.