Andreas Hoffsten, ordförande för Folkets Bio i Luleå, hävdar att det är en stor nödvändighet för Luleåborna att finansiera den arabiska filmfestivalen, samt att flyga in internationella gäster. Allt annat vore naturligtvis rasism. Vänsterpartiets kommunalråd Mathias Karvonen jämför den skattefinansierade arabiska filmfestivalen med svensk hushållsost i Thailand och Liberalernas gruppledare Thomas Söderström anklagar mig för att inskränka den kulturella friheten.
Det är helt uppenbart att dessa individer inte förstått ett dugg. Sverigedemokraterna vill inte förbjuda Luleås eller Sveriges invånare att anordna en arabisk filmfestival. Vi värnar om demokratin och i Sverige får man naturligtvis anordna en sådan festival om så önskas, men då får man betala för kalaset själv. Det är inte politikernas roll att använda skattebetalarna som finansiärer för hela världens kulturyttringar, i synnerhet inte om tillställningen delvis ska bedrivas på arabiska, ett språk som är främmande för majoritetsbefolkningen.
Thomas Söderström pratar om ett armlängds avstånd, men om man ska motivera slöseri av skattepengar på den här nivån krävs onekligen väldigt långa armar. Principen om en armlängds avstånd begränsar politiker från att detaljstyra lokal kultur. Det är bra. Men det betyder inte att man som kommun blint ska finansiera inflygning av kultur från världens alla hörn. Om man som Söderström läser "armlängds avstånd" som "skattefinansiera all kultur" finns det snart inga pengar kvar till kärnverksamheten. Att flyga in främmande människor för att utöva sin kultur för skattebetalarnas pengar, att endast kalla det bisarrt vore en underdrift. Det är häpnadsväckande.
Politik handlar om prioriteringar. Luleå kommuns befolkning ska kunna sova tryggt på natten, med vetskapen om att deras pengar används klokt och träffsäkert till kommunens kärnuppgifter. Det krävs ingen magisterexamen i nationalekonomi för att förstå att de 60 000 kronor som går till den arabiska filmfestivalen istället kunde ha använts till äldrevården eller till skolan.
Eller varför inte till vårt lokala basketlag som nekas verksamhetsstöd, hur är det rättvist att de uppburna gästerna får en betald semester till Luleå medan våra egna ungdomar inte får idrottsstöd? Majoritetsstyret sviker Luleås ungdomar till förmån för ett galet mångkulturellt experiment. Sverigedemokraterna kommer aldrig att gå med på denna galenskap och orättvisa.
Trots denna motivering röstar ändå Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bifall till förslaget. Det illustrerar ännu en gång att det enbart finns ett parti att rösta på om man är trött på majoritetsstyrets slöseri och stolleri. Det partiet heter Sverigedemokraterna.
Luleå kommun blöder pengar till meningslösa kultursatsningar. Man kan verkligen fråga sig vad våra medborgare har gjort för att förtjäna sina politiker. De ekonomiska skattemedlen som vi politiker förvaltar kommer från hårt arbete, inte från tomma intet. Naturligtvis ska det respekteras och inte under några som helst omständigheter spenderas på vansinnigheter som en arabisk filmfestival.
Vi Sverigedemokrater kommer alltid arbeta mot det gigantiska skatteslöseriet som pågår i vår kommun och alltid agera blåslampa mot inkompetenta politiker som skor sig på hederliga människors skattepengar.