Hälften av all el i Sverige produceras norr om Dalälven. I samma område förbrukas runt 25 procent. Om vi översätter det till TWh betyder det att vi har kvar 35 TWh att använda här i norr, för den industriella expansionen.
Så några ord om riskerna med att koncentrera elproduktion till få ställen med kärnkraft. Boman hänvisar till Ukraina. Sverige hade en kunskapspositiv socialdemokrati på dem tiden med Tage Erlander i spetsen. Mycket satsades på forskning bland annat inom elsektorn. Det byggdes kärnkraft i Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Dessutom planerades en 800 kV-ledning mellan de olika kärnkraftverken.
En sådan ledning kan överföra fyra gånger så mycket elström som en 400 kV ledning. Tanken var att i händelse av problem med produktionen på ett ställe, kunde området förses med elström via 800 kV ledningen, från de andra verken. Planerna på 800 kV-ledningen stoppades av miljörörelsen 1986. Detta var miljörörelsens första sabotage mot en säker elförsörjning i Sverige.
Debattören Ann-Charlotte Boman tar också upp det faktum att när vi behöver mest elström, november till januari, ger vindkraften väsentligen ingenting. Det är då 20 grader kallt och vindstilla. Alltså vill hon lagra elströmmen från resten av året i form av vätgas. Det går att göra vätgas med elström och vatten i så kallade elektrolysrör.
Sedan skriver hon om att generera elström i bränsleceller. Det finns inga kommersiellt gångbara bränsleceller. Här har jag något av en personlig relation. När jag började på KTH 1965, förklarade docenten i oorganisk kemi, Erik Högfeldt, att framtidens energikälla var bränslecellen.
På 1980 talet arbetade superingenjörerna på Asea med att skapa en användbar produkt. Efter ett tag konstaterade de att det inte var möjligt och lade ner arbetet. 2005 lade Stockholms stad ner försöken med bränslecellsdrivna bussar, det blev för dyrt.
I dagsläget har de flesta biltillverkarna lagt ner arbetet med bränsleceller. Återstår att försöka göra elström genom att använda vätet som bränsle i gasturbiner. När elströmmen omvandlas till vätgas förloras 30 procent av energin, 70 procent återstår. När man sedan använder vätgas som bränsle i en gasturbin får man i bästa fall tillbaka 40 procent. Av den ursprungliga elenergin får vi alltså tillbaka 0,7x0,4= 0,28. Vi förlorar alltså 70 procent av energin om vi försöker lagra elström i form av vätgas. Tala om Ebberöds bank i kubik.
Sammanfattningsvis – om fossilfritt stål kräver 15TWh så finns det tillräckligt norr om Dalälven för att klara det. LKAB:s planer på att göra järnsvamp av all järnmalm kräver 50 TWh. Den delen är dessutom förenad med stora kommersiella risker. Om den elen dessutom ska genereras i vindkraftverk krävs nybyggnad av dubbelt så många vindkraftverk som vi har idag. Det är inget annat än en katastrof för vårt Norrland. Detta projekt hör alltså hemma i papperskorgen.
För att säkra försörjningen i södra Sverige handlar det om upprustning av befintliga kärnkraftverk och återstart av Ringhals 1 och 2. För framtiden bör vi satsa på forskning kring 4:e generationens kraftverk. I dessa kan vi köra det utbrända kärnbränslet en gång till. Vi har då elström för 100 tals år framåt, samtidigt som det utbrända kärnbränslet är mycket mindre farligt och volymerna som behöver förvaras dessutom betydligt mindre.