Replik på Bertil Bartholdsons inlägg 26 maj.
Bartholdson tar i sitt svar på mitt inlägg till ett debattknep, typiskt för vänsteragitatorer. Måla upp ett problem. Förstärk det med bedömningar från ”experter”, typ ”samordnare” eller ”utredning”. Beskriv dess effekter som närmast olösliga och för därefter fram din egen "problemlösning" som då givetvis landar i planekonomi samt koppla på en fråga som över huvud taget inte hör dit – det egna partiets ståndpunkt när det gäller fri invandring och enkannerligen ”gymnasiebarnen”.
Att Bartholdson som traditionell vänsterpartist tror på planekonomins välsignelser är knappast förvånande. Möjligen förvånas man av det faktum att det efter hundra år av planekonomiska misslyckanden och elände fortfarande finns ”troende”. Under min livstid har Sverige utvecklats från ett visserligen väl industrialiserat tillstånd, men där en stor del av befolkningen levde av småskaligt jord- och skogsbruk, till att bli ett av världens mest urbana, produktiva och teknikintensiva länder. Allt uppnått genom en fri marknadsekonomi i samverkan med omgivande samhälle.
Marknaden är, till skillnad från den planekonomin, dynamisk. Den anpassar sig till förutsättningarna och de resurser som finns till förfogande. Finns behov, det vill säga efterfrågan på bostäder, kommer kommunerna att speeda upp planarbetet och marknadens aktörer att bygga. Märk väl att i princip alla EU:s byggföretag är tillgänglig om regional resursbrist uppstår. Det här är inget jag tror kommer att ske. Det är ett system som bevisligen har levererat förr och kommer att leverera även i framtiden.
Men, och åter till Bartholdsons retoriska sammanblandningen av två icke sammanhörande problem. Den industriella storsatsningen i Norrbotten och Västerbotten har ingenting att göra med, eller är beroende av ökad invandring, annat än vad gäller specialkompetens. Det finns redan idag några hundra tusen arbetslösa eller undersysselsatta i Sverige, som med olika åtgärder behöver allokeras till de behov som här uppkommer. Görs detta på ett för marknaden förnuftigt vis, kommer också en hel del av utanförskaps- och integrationsproblemen att försvinna.