Regeringens promemoria "En förbättrad förpackningsinsamling – nya roller för kommuner och producenter", föreslår att insamlingen av hushållsavfall framöver ska utföras av enbart kommunen. Det är en praktisk och välkommen förändring mot nuvarande ordning med tudelat ansvar mellan kommunerna för insamling av restavfall och producenterna för förpackningsavfallet.
Med förslaget ska också fler typer av avfall sorteras och placeras i enskilda fack för insamling direkt vid hushållet. Insamling av metall, plast, matavfall, restavfall, färgat och ofärgat glas, tidningar och kartong i flerfackskärl innebär nya rutiner och behov av nya tekniska lösningar för effektiv insamling. Fler kärl kan behöva få plats på gårdar och rymma de olika avfallsströmmarna.
Mottagandet av förslagen från kommunerna har varit blandat. SKR avstyrker och menar att kostnaderna kommer stiga. Flera kommuner larmar också om avfallstaxor som kommer behöva höjas och ogillar detaljstyrningen gentemot det kommunala självstyret.
För glesbefolkade kommuner med stora avstånd är det uppenbart att regeringens ambition blir kostsam. Flera av dessa kommuner har säsongsbundna toppar med avfall utifrån turism. För dem kommer inte den tillfälliga tilläggsersättningen som lovas från Naturvårdsverket att lindra, de behöver en varaktig lösning som tar hänsyn till förutsättningarna. Annars kan ambitionshöjningen bli till ännu en fördyrande omständighet för att bo i hus på landsbygd.
Hushållen riskerar betala tre gånger för avfallshanteringen. Först genom förpackningsavgiften via det påslag som görs på varor. Sen den tid hushållen spenderar på källsortering, den beräknas till mellan 9 - 66 kr/timme. Med promemorians uttryckliga uppmaning att dessutom diska alla förpackningar kan denna tid tänkas öka. Slutligen riskerar hushållen också höjd avfallstaxa för att systemet ska gå ihop.
För Villaägarna är den höjda ambitionen med hushållsnära insamling i syfte att stärka den cirkulära återvinningen vällovlig, men kostnaden måste bäras av förpackningsavgiften istället för höjda avfallstaxor. Annars blir det var och hur du bor snarare än hur mycket avfall du orsakar som blir kostnadsdrivande. Då drabbar regeringens påbud särskilt landsbygden – så ska det inte vara.