Med täta mellanrum görs inslag om det ekonomiska och sociala uppsvinget för Arvidsjaur som K4-satsningen medför. Någon enstaka hög dignitär ser satsningen som en manifestation av Sveriges vilja att markera närvaro i det politiskt allt hetare arktiska området och det är här som frågetecknen börjar uppstå.
Arvidsjaur ligger nära gränsen till Västerbotten, 137 km fågelvägen söder om Polcirkeln och hela 382 km fågelvägen från Pältsa – Sveriges nordligaste fjäll. Det är också värt att konstatera att området norr om Boden sedan år 2000 är i stort sett tomt på fast svensk militär närvaro.
Genom att förlägga utbildningsförband nära rikets gränser och på platser av stor strategisk betydelse markerar man för omvärlden var landets gränser går och på samma gång viljan att försvara dessa.
Tillsammans med Gotland, Öresundsregionen samt Stockholms- och Göteborgsområdet är Kiruna, Gällivare och Pajala kommuner av mycket stort strategiskt värde och det går att konstatera att Sverige genom fast militär närvaro manifesterat sin vilja att försvara samtliga ovan nämnda områden utom det nordligaste.
Det är numera allmänt accepterat att i händelse av ett krig kommer den som vill behärska sjövägarna över Nordatlanten att behöva Kiruna och Gällivareområdet för att basera flygplan och robotar. I området ligger också Europas största fyndigheter av järnmalm och andra strategiska mineraler vilket gör att denna del av landet blir mycket åtråvärd för både gamla och nya stormakter.
Om Sverige vill markera för omvärlden intresset för att försvara även den nordligaste delen och inte bara utvinna naturrikedomarna, kan det vara klokt att markera närvaro i den svenska delen av det arktiska området genom att åter öppna ett regemente.
I militära kretsar talas om möjligheten att flyga in förstärkningar till Kiruna-området i händelse av krig, sanningen är dock att motståndaren aldrig kommer att tillåta det – enda någorlunda säkra sättet att förflytta trupp söderifrån är via fotmarsch.
Sverige måste ha fasta militära närvaro i området för att kunna verka avhållande mot angrepp och köpa tid för hjälp att nå fram söderifrån. I Arvidsjaur och på andra platser har man visat att det är möjligt att återupprätta nedlagda förband. Därför borde ett regemente även öppnas i Kiruna för att på allvar visa nationens vilja att försvara även den värdefulla översta tiondelen av vårt land.