Ansvarsfullt agerande lönar sig i längden

Höjda lönekostnader ovanpå alla andra påfrestningar skulle slå hårt mot företagen, skriver debattörerna.

Fackförbunden uppmanas hålla igen på lönekraven.

Fackförbunden uppmanas hålla igen på lönekraven.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Debatt2022-07-20 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förberedelserna inför 2023 års avtalsrörelse tar sin början mot en mycket speciell bakgrund. Inflationen är den högsta på tre decennier, räntorna skjuter i höjden, pandemin sätter fortfarande sina spår, den internationella handeln utsätts för störningar och kriget i Ukraina har i en handvändning förvärrat det säkerhetspolitiska läget och skapat mänskliga tragedier i vårt närområde. 

Många hushåll får det tuffare när kostnaderna för mat, boende och drivmedel, alltså grundpelarna i vår vardag, ökar så markant. Röster höjs för att löntagarna ska kompenseras genom väl tilltagna lönepåslag. Spontant kan det låta rimligt, men vi måste lyfta blicken och se till de långsiktiga effekterna.

Med facit i hand vill väl ingen tillbaka till 70- och 80-talens kraftiga löneökningar. Konsekvensen den gången blev att företagens konkurrenskraft skadades, medarbetare blev uppsagda och inflationsbrasan tog fart. För dem som hade sina jobb kvar återstod ingenting av lönehöjningarna, bara luft i lönekuvertet.

Det 25 år gamla Industriavtalet blev en vattendelare. Samförstånd ledde till framgång. Avtalet har tjänat såväl företag som individer och nation väl. Svensken har under dessa år ökat sin genomsnittliga köpkraft med hela 70 procent. Det överträffar utvecklingen i flertalet andra EU-länder.

Trä- och Möbelföretagen (TMF), Gröna Arbetsgivare och Grafiska Företagen företräder 5 000 företag. Flertalet är små eller relativt små och finns oftast på eller nära mindre orter. Med drygt 70 000 anställda är dessa företag viktiga arbetsgivare.

Höjda lönekostnader ovanpå alla andra påfrestningar skulle slå hårt mot företagen. Konkurrenskraften urholkas, sysselsättningen hotas, sannolikheten för nedläggningar ökar och reallöneutvecklingen uteblir.   

Det finns all anledning att mana till återhållsamhet i den stundande avtalsrörelsen. Efter decennier med ständigt stigande köpkraft blir det naturligtvis en omställning att tillfälligt behöva acceptera krympande reallöner. Genom att hålla ut en tid påskyndas återhämtningen. Det är mer konstruktivt än att vältra problemen framför sig.

Erfarenheterna av Industriavtalet är mycket goda. På den vägen ska vi fortsätta. Ett ansvarsfullt agerande leder till tryggare anställningar och till att reallönerna snart kan stiga igen.