Utanförskapet är Sveriges enskilt största samhällsproblem. Runt 725 000 personer i arbetsför ålder – 16 000 i Norrbottens län – försörjs av sociala ersättningar Uppskattningsvis skulle hälften av dessa kunna ta ett jobb.
Och jobb finns, trots konjunkturnedgången. I Arbetsförmedlingens platsbank fanns i mars över 30 000 lediga inom tjänsteyrken som endast kräver en kortare introduktion eller utbildning. Nästan 1 400 i Norrbotten. Att arbetsgivare, trots en hög arbetslöshet, har svårt att tillsätta dessa tjänster beror delvis på att för många som lever på sociala ersättningar lönar det sig inte att ta ett jobb.
I vår nya rapport Att börja eller inte börja arbeta jämför vi de disponibla inkomsterna för olika typhushåll. Dels hushåll där de vuxna arbetar heltid till en lön motsvarande ingångslönen för ett vårdbiträde, dels hushåll där en eller båda vuxna försörjs på heltid av sociala ersättningar och bidrag.
Den ekonomiska vinsten av att börja arbeta visar sig vara relativt god för hushåll som lever på a-kassa eller etableringsersättning. Så är det inte för familjer som lever på ekonomiskt bistånd. Ett par med ett barn, där båda vuxna lever på ekonomiskt bistånd, ökar sin disponibla månadsinkomst med blygsamma 200 kronor om en av dem börjar arbeta heltid. Med fler barn i hushållet försvinner den ekonomiska vinsten helt.
Att gå till ett arbete kan vara skillnaden mellan utanförskap och integration. För att öka drivkrafterna för att arbeta och hjälpa fler personer att bli anställningsbara föreslår vi följande åtgärder:
Skärp kraven på aktivitet. För att öka incitamenten att göra sig anställningsbar måste motprestationen för att få ekonomiskt bistånd öka. För maximalt bistånd krävs att mottagaren på heltid ägnar sig åt aktiviteter som gör personen mer anställningsbar, exempelvis SFI för personer som saknar tillräckliga kunskaper i svenska.
Inför ett bidragstak för det sammanlagda belopp som ett hushåll kan få genom olika typer av bidrag som säkerställer en tydlig skillnad mellan försörjning genom bidrag respektive arbete. Nivån och villkoren av bidragstaket måste utredas för att se till att de sociala effekterna inte blir orimliga.
Förstärk nystartsjobben. Jobben där arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös eller en nyanländ får en skattereduktion har ökat arbetsgivarnas incitament att anställa. Permanenta den högsta skattereduktionen, som under pandemin tillfälligt höjdes till tre gånger arbetsgivaravgiften, och höj lönetaket för nystartsjobb till 25 000 kronor i månaden.
Bygg ut jobbskatteavdraget. Höga skatter på arbete redan vid låga inkomster och omfattande sociala ersättningar minskar drivkraften till att börja jobba. Jobbskatteavdraget som innebär en skattereduktion för alla arbetande, har visat sig främja sysselsättningen och måste därför byggas ut.
Fortsätt reformera Arbetsförmedlingen. Fler långtidsarbetslösa måste matchas till jobb och utbildningar. Anvisningarna till matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildningar kan öka med minst 25 procent samtidigt som Arbetsförmedlingens myndighetsuppdrag måste renodlas.
Regeringen har talat om såväl bidragsreformer som skattesänkningar. Nu väntar vi på konkreta förslag.