Logga in

Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

En förnedrande käftsmäll

Piteå Jag känner mig både ledsen och frustrerad. Även den här OS-omröstningen gick som de tidigare för svensk del. Sverige och Stockholm-Åre förlorade kampen mot Milano-Cortina med rösterna 34-47.

Det blir italienarna som får arrangera OS och Paralympics 2026, och därmed kommer ett att världens främsta vintersportländer, Sverige, fortsatt få leva med att aldrig ha givits förtroendet att arrangera det finaste idrottsmästerskapet av alla, vinter-OS...

Självklart var det en förnedrande käftsmäll. Tydligen gillar inte den olympiska rörelsen Sverige, och mycket talar för att Sverige nu kommer att sluta söka olympiska spel. Och varför söka när man aldrig får mästerskapen..? Min känsla är att en mängd IOK-ledamöter har noll koll på vad Sverige står för idrottsligt och som nation, och det är bedrövligt.

Sverige nobbas alltså för sjunde gången. Det känns bittert, kort och gott. Men knappast förvånande,  Italien, som behärskar spelet i kulisserna, var favoriter och ledamöterna i Internationella olympiska kommittén, IOK, är ännu inte mogna att anta det nya konceptet som man propagerat för, Det vill säga Agenda 2020 som är samlingsnamnet för  IOK:s visioner om framtida spel.

Ett koncept som Sverige byggt sin ansökan på. ”Vi levererade det vi trodde IOK ville ha, men uppenbarligen var det inte så”, suckade svenska frontfigurer för ansökan i Lausanne.

Den svenska delegationen gjorde säkert en bra presentation nere i schweiziska Lausanne i dag, även om inte minst vår hockeyikon Peter Forsberg som lockats ner för att stötta presentationen med rätta blev upprörd när han såg att fyra IOK-ledamöter sov under hela presentationen…

Jag tycker också det var rätt av Sveriges tungviktare i IOK, Gunilla Lindberg att i sitt anförande inför valet provocera sina kollegor i IOK , och kaxigt mena att ”Nu gäller det. Vill ni ha något nytt så rösta på Sverige”

Men IOK-ledamöterna var inte mogna för att leva upp till sina framtidsvisioner, eller så är IOK:s framtidsvisioner bara tomma ord. Ledamöterna lever kvar i det gamla, och jag tror inte de röstar för idrotten utan mest för att få vistas i de miljöer som känns mest spännande, vackra och attraktiva. IOK som organisation har inte förmått kommunicera ut innehållet i en ny agenda för framtiden till sina medlemmar.

Det faktum att Sverige aldrig arrangerat vinter-OS , bara sommar-OS 1912, var inget vinnande argument den här gången heller.

Det är vanskligt att kategoriskt förklara varför Milano Cortina vann trots att italienarna arrangerat vinter-OS i modern tid både i Cortina (1956) och Turin (2006) plus sommar-OS i Rom (1960).

Men en tung förklaring är säkert att den italienska regeringen tvärtemot den svenska garanterat ekonomin för OS-arrangemanget. Det kan och vill inte Sverige erbjuda.

Sedan har säkert också de välkända och vackra norditalienska sportorterna betytt väldigt mycket. Dit hör Cortina ( alpint damer) , Bormio (alpint herrar) , Anterselva ( skidskytte) , Val di Fiemme/Predazzo ( längdåkning, backe och nordisk kombination). Orterna är inte heller lika utspridda som i det svenska konceptet.

Stödet på hemmaplan för ett OS har säkert också betytt mycket. Italien som land har en usel ekonomi, men området norr om Milano är den ekonomiskt bästa delen av Italien. Där vill folket också satsa sig ur alla kriser och ser OS som en möjlighet att få nya intäkter. I Sverige har stödet för OS länge varit svagt, men blivit bättre senaste året och nu verkar det som om mer än hälften tycker att Sverige ska arrangera OS.

IOK-ordföranden Thomas Bach för sin del förklarar den svenska förlusten med att Italien hade ett mycket starkare stöd hos folk på hemmaplan. Över 80 procent av italienarna stödde OS-satsningen, mot i bästa fall 50 procent i Sverige.

Det tråkiga med att Sverige missar OS 2026 är att det slår hårt mot idrotten och de unga talanger som vill framåt. De hade behövt OS som ett mål att blicka fram emot, och givetvis hade också många nya arenor varit guld värt för svensk idrott. Nu rinner mycket ut i sanden, och det gick inte ta miste på vår olympiska guldtös från Piteå Hanna Öbergs besvikelse över att Sverige inte får OS.

_ Att få tävla i ett svenskt OS hade varit det allra största i min karriär.., konstaterade Hanna.

Våra längdstjärnor Charlotte Kalla och Stina Nilsson har också kommenterat bakslaget i OS-omröstningen så här:

– Trist besked. Jag hoppades av hela mitt hjärta men ibland blir det inte som man önskar och vill. Vi får istället gratta Italien, Milano-Cortina till vinter OS 2026. Bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa efter ett lopp i Salt Lake City 2002, säger Tärendös stolthet Charlotte Kalla.

– OS är ett väldigt fint arrangemang oavsett var det hamnar, men givetvis hade jag och många andra verkligen hoppats på att vi skulle få det till Sverige. Men jag tror att Milano också blir en bra värd, säger Stina Nilsson.

Jag personligen är också övertygad om att ett svenskt vinter-OS varit bra för svenskt näringsliv och en samlande satsning i landet som behövs i en föränderlig värld.

Tomhet och stor besvikelse alltså, och det är vi nog många svenskar som känner en dag som denna.

Jag tror också att det kommer att dröja mycket länge innan Sverige på nytt söker ett OS. Historien visar på motsatsen, men före 2038 lär det inte bli aktuellt igen, och för att söka igen krävs en helt ny röstningsmodell i IOK som det talas om.

Många anser att årets omröstning var den största och absolut sista chansen att få ett svenskt vinter-OS.

Så kan det också vara. Det tar tid att slicka såren efter det senaste bakslaget i Lausanne.

Håkan Svensson

Mästerliga länsåkare

Klimpfjäll  

Charlotte Kalla

Guldtjej i dag igen: Charlotte Kalla, Piteå Alpina. Foto: Håkan Svensson

Har landat i min fjällstuga i Vilhelmina-fjällen, och håller koll på SM-tävlingarna i Skellefteå via teverutan. Ser att det är soligt där, precis som här i fjällen efter en snöig natt och morgon.

I går visade länsesset Marcus Hellner på nytt klass när han vann  15 km fritt i stor stil. Det var förstås en väntad seger för ”veteranen”, som inte alls ser ut som en kille som förbereder att lägga tävlingsskidorna på hyllan.

Hur det blir med den saken får vi klara besked om efter påsk när Marcus fått tid att utvärdera säsongen, och fundera kring sin skidframtid.

Jag såg intervjun i Vinterstudion igårkväll med Marcus Hellner och förbundskaptenen Rickard Grip, och då fick jag intrycket att det finna en liten chans att Marcus kanske kör ett år till, fram till VM i Seefeld.

Självklart är den möjligheten också något som Grip och andra landslagsansvariga hoppas på, eftersom Marcus Hellner vid sidan av sitt eget tävlande med medaljmöjligheter också tillför så mycket annat till landslagsgruppen.

Med sin rutin och sitt kunnande är Gällivareåkaren en stor inspirationskälla för de unga som nu är på väg i den pågående generationsväxlingen.

Som jag skrivit tidigare så skulle ingen bli gladare än jag om Marcus kör ett år till, samtidigt som jag också har full förståelse för om han skulle välja att fortsättningsvis ger all sin kraft till familjen.

Guldet i går var Lerdalsonens 15:e individuella i karriären. Han är nu lika stor som legendens Sixten Jernberg i det avseendet, och självklart länets störste herråkare genom tiderna i SM-sammanhang.

 x x x

I dagens millopp blev det också en favoritseger, och ingen hade väl väntat något annat när Charlotte Kalla fick ställa sig på startlinjen i sin favoritdisciplin, 10 kilometer i fri stil.

Olympiamästarinnan från Piteå Elit klättrade effektivt i den lite lösa snön i de sega backarna på Vitberget och vann solklart, 24, 2 sekunder före framtidshoppet Ebba Andersson.

Det var Charlotte Kalla 27:e SM-guld. En makalös svit som kommer att bli svårslagen, eller kanske helt omöjlig att överträffa för någon kvinnlig skidåkare i all framtid.

Det står också klart att Charlotte kommer att ta många fler SM-guld de närmaste åren i sin lysande karriär.

I morgon lär hon också  vinna tremilen i Skellefteå.

Glädjande ur norrbottnisk synvinkel i dag var också Piteå Elit-tjejerna Mia Erikssons sjätteplats och Lisa Vinsas åttondeplacering.

Lisa är ung och kommer att utvecklas stadigt de kommande åren. Känns också så bra att Mia Eriksson efter sina motiga år nu lyft rejält i säsongavslutning. Hon blev ju finfin femma i skiathlonloppet och nu sexa. Både Mia och Lisa får nu ladda hårt för att slå sig in i landslagsgrupperna för att försöka ta plats i VM-laget till Seefeld nästa vinter.

Håkan Svensson

Marcus Hellner- Foto: Håkan Svensson

SM-kung i år igen: Marcus Hellner, Gellivare Skidallians. Foto: Håkan Svensson

En norrbottnisk drömstart

Skellefteå Hellner Foto: Håkan Svensson

Marcus Hellner, Gellivare Skidallians på väg mot sitt nionde raka SM-guld på tremilen. Foto: Håkan Svensson

Charlotte Foto. Håkan Svensson

Visst är hon nr 1 i svensk damskidåkning, Charlotte Kalla, Piteå Elit. Foto: Håkan Svensson

Norrbotten fick en drömstart när SM-veckan i längd inleddes i spåren på Vitberget i Skellefteå.

Det var inte alls oväntat , men helt klart ändå imponerande att favoriterna Marcus Hellner, Gellivare Skidallians, och Charlotte Kalla, Piteå Elit, så elegant levde upp till högt ställda förväntningar.

Först tog Marcus Hellner sitt nionde raka SM-guld på skejttremilen med masstart, när han spurtade ifrån Jens Burman, Åsarna och Daniel Rickardsson, Hudiksvall efter ett raketryck i sista backen.

Sedan gav inte Charlotte Kalla någon pardon i damernas 15 kilometerslopp i fri stil med masstart. Charlotte ökade tempot i de tunga backarna högt uppe på Vitberget och då tvingades de tre tjejer som hängde med längst, Stina Nilsson, Jonna Sundling och Ebba Andersson vika ner sig.

I mål vann Charlotte sitt 26:e individuella SM-guld med 20 sekunders marginal till Stina, 25,9 sekunder till Jonna och 28,7 till Ebba Andersson.

Kalla Foto: Håkan Svensson

Charlotte Kalla på väg mot sitt 26:e SM-guld! Foto: Håkan Svensson

26 individuella SM-guld är en makalös segersvit som är unik i svensk damskidsport, och allt talar för att det blir många fler innan hennes magnifika karriär är slut om några år.

Det sätt som Tärendös stolthet körde hem dagens SM-guld var också lite annorlunda jämfört med merparten av hennes tidigare guldlopp.

Normalt sett brukar ju Charlotte ladda för fullt från första stavtaget, och chocka sina konkurrenter. Nu valde hon en annan taktik och väntade till det tredje och sista varvet innan hon satte in den avgörande stöten, som ingen kunde svara på.

Mia Eriksson

Mia Eriksson, Piteå Elit, finfin femma i SM. Foto: Håkan Svensson

En stor ,och glädjande överraskning var Puoltikasvaaras stolthet och Charlotte Kallas bästis, Mia Eriksson, som gjorde sitt främsta lopp på länge när hon körde in som finfin femma. Det var ett stort lyft för skejtstarka Mia efter några motiga år, och en ryggoperation förra året.

Piteå Elit övertygade verkligen i tävlingen, vilket lovar gott inför kommande stafett. Lisa Vinsa var tia och unga Emma Ribom, trettonde. Självklart tog de två tillsammans med Charlotte Kalla också hem lagguldet i SM-loppet.

Lisa

Lisa Vinsa, Piteå Elit, blev tia på 15 km. Foto: Håkan Svensson

Lisa

Unga Emma Ribom, Piteå Elit blev trettonde på 15 km i SM. Foto. Håkan Svensson

Marcus Hellners nionde raka guld på tremilen var hans fjortonde SM-guld totalt, och även i hans fall lär det blir flera. Visst är det fel att dra alltför stora växlar på ett SM-guld, men helt klart har den gode Marcus mycket ogjort i längdspåret fortfarande.

Hans klipp i steget när han gjorde vinnarrycket i dag övertygar.

Jag hoppas att han väljer att satsa en säsong till på världsnivån, men givetvis har jag full förståelse om tvåbarnspappan väljer att sätta punkt när han utvärderat den gångna vintern.

Topptrion Foto Håkan Svensson

Topptrion i SM: Jens Burman, Marcus Hellner och Daniel Rickardsson. Foto: Håkan Svensson

Björn och Viktor

Starka Piteå-åkare: Björn Sandström och Viktor Brännmark. Foto: Håkan Svensson

Även i herrloppet visade Piteå Elit klass,  med tre åkare bland de tio bästa. Det var Björn Sandström, åtta, Johan Häggström, nia och Viktor Brännmark , tia. Även deras fina lopp gav lagguldet till Piteå Elit, och insatsen lovar gott inför kommande lagtävlingar, och förstås stafetten.

En körning värd att fokusera lite extra på var unge Wiliam Poromaa, Åsarnas strålande sextonde plats på tremilen i sitt första seniorlopp. William, som är son till den tidigare norrbottniska storåkaren ( och Piteååkaren) Larry Poromaa är bara yngre junior, men slog ändå en rad etablerade seniorer som exempelvis Calle Halfvarsson och Viktor Thorn...!

Om jag inte missminner mig var också pappa Larry bara 17 år då han på ett kometartat sätt dundrade in på SM-himlen iförd Hakkas-dressen.

Jodå, unge William har bra anläg även på sin mammas sida. Hon hette Anette Fanqvist och tillhörde landslaget på damsidan på sin tid.

Det hade varit kul att se även länets stortalang Pål Jonsson, Strömnäs,  i dagens SM-lopp, men Pål är ett år yngre än William och har verkligen framtiden för sig han också.

William och Pål har haft många heta duster den gångna vintern, och kan vara de framtidshopp som svensk längdhopp på herrsidan så väl behöver.

SM-kort i övrigt:

xxx Skidskytten Sebastian Samuelsson valde bort världscupen i Ryssland, och ställde upp i längd-SM. Han fick dock nöja sig med 41:a plats på tremilen, drygt nio minuter efter Marcus Hellner.

xxx Gustaf Lundström , Piteå Extremesport vann SM i Big Air förra året och laddade hårt även i år, men fick nöja sig med SM-silvret.

Håkan Svensson

Thord Eric Nilsson

Meste SM-reportern: Min gode vän Thord-Eric Nilsson, Östersund som i Skellefteå gör sitt 51:a SM. Foto: Håkan Svensson (som "bara" har 44)

Vitmössorna

Vitmössorna fyllde läktarna på SM i Skellefteå. Det var tecken på att de betalat entré. Foto: Håkan Svensson

Egna satsningen fortsätter

Piteå Kalla. Foto: Håkan Svensson

Allt talar för att Charlotte Kalla satsar vidare med egna teamet. Foto: Håkan Svensson

När världscupen 2018 nu är avslutad med finalerna i Falun, aktualiseras på nytt frågan huruvida den stora svenska stjärnan Charlotte Kalla kommer att återvända till landslaget, eller fortsätta sig egen satsning.

Jag vet att landslaget vill ha sitt stora affischnamn tillbaka i landslagsgruppen inför nästa års satsning mot VM i Seefeld 2019.

Det är en fullt förståelig utgångspunkt för Skidförbundets längdchef Johan Sares, i spetsen för tränarstaben.

Jag tror dock att Tärendös stolthet kommer att nobba honom, och  fortsätta sin satsning med det egna teamet även mot mästerskapen i anrika Seefeld, Österrike.

Det skulle förvåna mig storligen om Charlotte Kalla nu släpper det framgångsrika team, med tränaren Magnus Ingesson, fystränaren Stefan Thomson, systern och fysioteurapeuten Cecilia Kalla, samt mentale coachen Thomas Nilsson som hon byggt upp viktiga relationer med de senaste åren. I teamet ingår också mediaansvarige Torbjörn Nordvall.

Jag räknar kallt med att det gänget fortsätter stötta Kalla med stor passion. Där finns också många starka krafter i hennes klubb Piteå Elit som gör storstilade insatser.

Det känns helt rätt att köra vidare på egen hand, eftersom hon själv känner att där finns den bästa grogrunden för fortsatt utveckling som åkare.

Charlotte har gjort sin bästa säsong någonsin i en glansfull karriär, och har visat upp en jämnhet över hela säsongen som aldrig tidigare.

Som kronan på verket finns OS-guldet i skiathlon och tre OS-silver som på nytt visar att hon själv och teamet klarar det viktigaste av allt, nämligen att toppa formen till det stora mästerskapet.

Givetvis kommer landslaget att försöka övertala sin stjärna att på nytt kliva in i landslagsgruppen, det vore tjänstefel annars…

Men det kommer inte att gå, tror jag. Hon vill ha sitt team i ryggen även mot VM i Seefeld, där hon säkert kommer att plocka medaljer nästa vinter. Även om en viss Therese Johaug då har återvänt till skidarenan efter sin dopingavstängning.

Avslutningen i en Falun blev ingen höjdare för henne ( sjua i minitouren. sjua totalt i världscupen) , och det förvånar knappast. Det har inte vara lätt att ladda om efter OS-succén, och de tidigare världscupframgångarna.

En som klarat det är fenomenet Marit Björgen, som tog sin 114:e (!) världscupsegern i Falun när hon överlägset körde hem minitouren före urstarka Jessica Diggins, som var snabbast på skejtmilen i dag.  Nu återstår att se om Björgen gör ännu en storsatsning mot nästa år, eller väljer att lägga skidorna på hyllan efter den här säsongen.

I så fall slutar hon verkligen när hon står på topp, och det gillar alla stora stjärnor.

Om en motiverad Charlotte Kalla laddar om mot VM nästa år , så är det osäkert hur det blir med länets andra världsess, Marcus Hellner, Gellivare Skidallians, som haft en tung säsong och även fick slita hårt för sin trettondeplats i minitouren i Falun i helgen. Hans bästa placering i OS var fjärdeplatsen i teamsprinten.

32-åringen antydde i Falun att slutet kan vara nära, men tvåbarnspappan vill vänta med sitt beslut till i april och känna hur motivationen är inför en nysatsning mot Seefeld.

Det tänket har jag full förståelse för , men givetvis behövs han i ett svensk landslag på herrsidan, som inte rosat marknaden i vinter i den pågående generationsväxlingen. Samtidigt har den gode Marcus Hellner vunnit så mycket i sin karriär att den starka drivkraften knappast finns kvar hos honom.

Jag hävdar dock fortsatt att han är en riktig klasslöpare, och om motivationen kommer tillbaka fullt ut har han också kapacitet att kriga om fina medaljer i Seefeld.

Ett par som nu lämnar landslagscenen är paret Anna Haag och Emil Jönsson. De båda har varit en färgklick i landslaget genom alla år, både som personligheter och tävlande, och kommer att bli saknade.

Totalvinnare i världscupen den gångna säsongen blir Heidi Weng på damsidan, trots en svag säsongavslutning , samt unga norska fenomenet Johannes Hösflot Kläbo på herrsidan. 21-årige Kläbo är den yngsta världscupvinnaren någonsin.

Från skidfronten i övrigt noterar jag att VM-genrepet och den alpina världscupfinalen i Åre, missgynnades av kraftigt blåsväder och tvingade arrangörerna att ställa in damernas storslalom och herrarnas slalom den sista dagen. Det var ett korrekt beslut i rådande busväder, men givetvis tråkigt.

Genrepet i Åre har inte lockat så mycket publik, men det tror jag inte vi får se nästa år när det handlar om VM. Då tror jag det blir en stor publikrusning, precis som det var flera dagar vid förra VM:et i Åre 2007.

Jag var själv där och följde den festen på plats. Nu finns dessutom två olympiska guldvinnare, Frida Hansdotter och André Myhrer, som affischnamn inför nästa års stora alpina höjdare.

Från skidskyttefronten noterar jag att de norrbottniska essen från Piteå, Hanna Öberg och Anna Magnusson gjorde starka insatser i det svenska damlag som slutade sexa i världscupstafetten i Holmenkollen.  Däremot gick det sämre för Hanna i den avslutande jaktstarten där hon var ofokuserad i skyttet. Skidskyttedamerna åker nu till Ryssland för tävlingar, och har nästa säsong VM på hemmaplan i Östersund att ta sikte på som uppföljning av OS-succén.

Håkan Svensson

Idrott på gott och ont

Luleå En blytung morgon efter Luleå Hockeys bakslag i Coop Arena igårkväll. Jag hoppades på ett avancemang till kvartsfinal efter att Luleå vunnit borta senast. Men matchen fick en mardrömsstart, med två snabba mål för gästerna och då var loppet kört, även om LHF jobbade sin in i matchen senare. Min känsla är att laget kan mycket bättre än att bli utslaget redan nu, men så är idrotten. Det som trots allt, värmde mitt idrottshjärta efter matchen var de stora hyllningarna för ikonen Janne Sandström, som nu sannolikt gjort sin sista match för Luleå Hockey efter en legendkarriär med tusen SHL-matcher.

Det om hockeyn.

Nu tröstar jag mig med att titta på det klassiska milloppet vid världscupfinalen i Falun, som ingår i minitouren där.

Vid sprinten igår gick länshoppen Charlotte Kalla och Marcus Hellner ( som senare i dag ska åka 15 km klassiskt) till kvartsfinal, men där tog det stopp för länsessen som sällan åker sprint.

I dagens masstart finns klara chanser till avancemang i minitouren. På resan mot mål utdelas bonussekunder, där Charlotte skaffade sig några vid första bonuschansen.

Helt klart blir Marit Björgen, som tar  full pott vid första bonusutdelningen,svårslagen även i detta lopp.

Hon verkar urstark i backen, och har bra skidor. Som vanligt vallade av min bekanting Perry Olsson, som vi för övrigt fick möta i ett trevligt reportage före loppet tillsammans med Marit och SVT-sportens expert Mathias Fredriksson.

Björgen får dock till slut ge sig i en häftig spurtstrid mot starka finskan Krista Pärmäkoski.

Charlotte Kalla, som på nytt, och något förvånande, verkade ha problem med fästet i sin klassiska åkning med många tjuvsläpp i backarna, fick nöja sig med sjätteplatsen. Dessutom besegrad av unga Ebba Andersson som åkte in som fyra, och det är hennes bästa individuella lopp i världscupen.

Men nu avslutas minitouren i Falun med ett skejtlopp över 10 km i morgon med jaktstart och då finns chansen för Kalla att avancera.

Allt talar dock för Björgen, som går ut med en ledning på hela 36,6 sekunder före landslagskompisen Ingvild Flugstad Östberg i den avslutande jaktstarten i avslutningen, efter sitt fina sprintlopp i går (trea) och dagens andraplats.

Charlotte Kalla startar 57 sekunder efter Marit Björgen, och det är naturligtvis alldeles för mycket.

Men Charlotte är bra på att jaga med skejtskidor på, och även om Björgen är omöjlig att nå, så finns chansen till en pallplats om hon har sin bästa dag. Jessica Diggins som har den tredje pallplatsen startar 16 sekunder före i morgon.

Jag är säker på att hon ser det som en härlig utmaning, och vill visa klass även i säsongens sista världscuptävling.

Denna skidvinter som är hennes bästa i karriären.

UPPDATERING

I herrloppet gladde Calle Halfvarsson med ett ryck i bästa galoppstil a la Kläbo på slutet som gav honom ledningen fram till början av upploppet. Ett felskär där bäddade för unge ryssen Bolshunov som vann före Halfvarsson. Hans andraplats var en strålande prestation och det sätt som han ryckte på var verkligen imponerade. Jag vet att Calle har en sådan kapacitet i sina bästa stunder, men trodde inte de fanns den här säsongen... Men så är det och då kan det bli en slutlig pallplats för honom i minitouren.

Länshoppet Marcus Hellner tappade lite på slutet och kom på 28:e plats , med goda möjligheter att avancera när minitouren avslutas med 15 km skejt i morgon. Piteås Björn Sandström var 36:a.

Håkan Svensson

Formen fortsatt god

Piteå Kalla

Hanna

Charlotte Kalla och Hanna Öberg är fortsatt i god form efter OS-succén. Foto: Håkan Svensson

 

Formen är fortsatt god för länets OS-guldmedaljörer Charlotte Kalla och Hanna Öberg, om än inte lika vass som under de underbara dagarna borta i Pyeongchang, Sydkorea.

Charlotte åkte offensivt, och starkt på tremilen i Holmenkollen, men missade pallen i en tuff spurtstrid mot Ranghild Haga, och slutade lite snöpligt fyra.

Hanna Öberg tangerade sitt personbästa individuellt i skidskyttevärldscupen i finska Kontiolahti, när hon åkte in som femma i masstarten.

Bägge såg länge ut att kunna vara med och kriga om segern, men Charlotte tappade lite ork i avslutningen av tremilen när norska fenomenet Marit Björgen gjorde en häftig upphämtning på en halvminut och tog segern.

Hanna Öberg sköt fullt i liggande, men bommade två skott i första stående och fick två straffrundor och rasade ner från tätklungan till trettonde plats. I sista stå sköt hon fullt igen och avancerade till femte plats. En placering som alltså tangerar hennes bästa i världscupen. Den tidigare femteplatsen kom förra säsongen i jaktstarten i Ruhpolding.

Nästa helg kör Charlotte världscupfinalen i Falun medan Hanna Öberg tar sig an den alltid lika spännande skidskyttefesten i Holmenkollen.

Min magkänsla är att både Kalla och Öberg då kan få få kliva upp på pallen i världscupen, tack vare sin fortsatt goda form efter OS-succén.

Mycket trevligt i helgen var att Kalla efter sin fjärdeplats fick mottaga stora hyllningar i Holmekollen när hon tilldelades den åtråvärda Holmenkollen-medaljen som bara de allra största skidstjärnorna genom alla tider får. Charlotte är den andra svenska kvinnan i historien som får medaljen. Den första var Toini Gustafsson 1967. Ingen svensk skidåkare sedan Gunde Svan 1985 har heller fått ta emot medaljen till det var Kallas tur i dag. Självklart var Tärendötjejen oerhört glad över den fina utmärkelsen.

x x x

I korthet noteras också att Sävast-tjejen Lovisa Modig blev 43:a i sin världscupdebut på tremilen i Holmenkollen.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar