Logga in
Logga ut

Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

En förnedrande käftsmäll

Piteå Jag känner mig både ledsen och frustrerad. Även den här OS-omröstningen gick som de tidigare för svensk del. Sverige och Stockholm-Åre förlorade kampen mot Milano-Cortina med rösterna 34-47.

Det blir italienarna som får arrangera OS och Paralympics 2026, och därmed kommer ett att världens främsta vintersportländer, Sverige, fortsatt få leva med att aldrig ha givits förtroendet att arrangera det finaste idrottsmästerskapet av alla, vinter-OS...

Självklart var det en förnedrande käftsmäll. Tydligen gillar inte den olympiska rörelsen Sverige, och mycket talar för att Sverige nu kommer att sluta söka olympiska spel. Och varför söka när man aldrig får mästerskapen..? Min känsla är att en mängd IOK-ledamöter har noll koll på vad Sverige står för idrottsligt och som nation, och det är bedrövligt.

Sverige nobbas alltså för sjunde gången. Det känns bittert, kort och gott. Men knappast förvånande,  Italien, som behärskar spelet i kulisserna, var favoriter och ledamöterna i Internationella olympiska kommittén, IOK, är ännu inte mogna att anta det nya konceptet som man propagerat för, Det vill säga Agenda 2020 som är samlingsnamnet för  IOK:s visioner om framtida spel.

Ett koncept som Sverige byggt sin ansökan på. ”Vi levererade det vi trodde IOK ville ha, men uppenbarligen var det inte så”, suckade svenska frontfigurer för ansökan i Lausanne.

Den svenska delegationen gjorde säkert en bra presentation nere i schweiziska Lausanne i dag, även om inte minst vår hockeyikon Peter Forsberg som lockats ner för att stötta presentationen med rätta blev upprörd när han såg att fyra IOK-ledamöter sov under hela presentationen…

Jag tycker också det var rätt av Sveriges tungviktare i IOK, Gunilla Lindberg att i sitt anförande inför valet provocera sina kollegor i IOK , och kaxigt mena att ”Nu gäller det. Vill ni ha något nytt så rösta på Sverige”

Men IOK-ledamöterna var inte mogna för att leva upp till sina framtidsvisioner, eller så är IOK:s framtidsvisioner bara tomma ord. Ledamöterna lever kvar i det gamla, och jag tror inte de röstar för idrotten utan mest för att få vistas i de miljöer som känns mest spännande, vackra och attraktiva. IOK som organisation har inte förmått kommunicera ut innehållet i en ny agenda för framtiden till sina medlemmar.

Det faktum att Sverige aldrig arrangerat vinter-OS , bara sommar-OS 1912, var inget vinnande argument den här gången heller.

Det är vanskligt att kategoriskt förklara varför Milano Cortina vann trots att italienarna arrangerat vinter-OS i modern tid både i Cortina (1956) och Turin (2006) plus sommar-OS i Rom (1960).

Men en tung förklaring är säkert att den italienska regeringen tvärtemot den svenska garanterat ekonomin för OS-arrangemanget. Det kan och vill inte Sverige erbjuda.

Sedan har säkert också de välkända och vackra norditalienska sportorterna betytt väldigt mycket. Dit hör Cortina ( alpint damer) , Bormio (alpint herrar) , Anterselva ( skidskytte) , Val di Fiemme/Predazzo ( längdåkning, backe och nordisk kombination). Orterna är inte heller lika utspridda som i det svenska konceptet.

Stödet på hemmaplan för ett OS har säkert också betytt mycket. Italien som land har en usel ekonomi, men området norr om Milano är den ekonomiskt bästa delen av Italien. Där vill folket också satsa sig ur alla kriser och ser OS som en möjlighet att få nya intäkter. I Sverige har stödet för OS länge varit svagt, men blivit bättre senaste året och nu verkar det som om mer än hälften tycker att Sverige ska arrangera OS.

IOK-ordföranden Thomas Bach för sin del förklarar den svenska förlusten med att Italien hade ett mycket starkare stöd hos folk på hemmaplan. Över 80 procent av italienarna stödde OS-satsningen, mot i bästa fall 50 procent i Sverige.

Det tråkiga med att Sverige missar OS 2026 är att det slår hårt mot idrotten och de unga talanger som vill framåt. De hade behövt OS som ett mål att blicka fram emot, och givetvis hade också många nya arenor varit guld värt för svensk idrott. Nu rinner mycket ut i sanden, och det gick inte ta miste på vår olympiska guldtös från Piteå Hanna Öbergs besvikelse över att Sverige inte får OS.

_ Att få tävla i ett svenskt OS hade varit det allra största i min karriär.., konstaterade Hanna.

Våra längdstjärnor Charlotte Kalla och Stina Nilsson har också kommenterat bakslaget i OS-omröstningen så här:

– Trist besked. Jag hoppades av hela mitt hjärta men ibland blir det inte som man önskar och vill. Vi får istället gratta Italien, Milano-Cortina till vinter OS 2026. Bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa efter ett lopp i Salt Lake City 2002, säger Tärendös stolthet Charlotte Kalla.

– OS är ett väldigt fint arrangemang oavsett var det hamnar, men givetvis hade jag och många andra verkligen hoppats på att vi skulle få det till Sverige. Men jag tror att Milano också blir en bra värd, säger Stina Nilsson.

Jag personligen är också övertygad om att ett svenskt vinter-OS varit bra för svenskt näringsliv och en samlande satsning i landet som behövs i en föränderlig värld.

Tomhet och stor besvikelse alltså, och det är vi nog många svenskar som känner en dag som denna.

Jag tror också att det kommer att dröja mycket länge innan Sverige på nytt söker ett OS. Historien visar på motsatsen, men före 2038 lär det inte bli aktuellt igen, och för att söka igen krävs en helt ny röstningsmodell i IOK som det talas om.

Många anser att årets omröstning var den största och absolut sista chansen att få ett svenskt vinter-OS.

Så kan det också vara. Det tar tid att slicka såren efter det senaste bakslaget i Lausanne.

Håkan Svensson

Idrott på gott och ont

Luleå En blytung morgon efter Luleå Hockeys bakslag i Coop Arena igårkväll. Jag hoppades på ett avancemang till kvartsfinal efter att Luleå vunnit borta senast. Men matchen fick en mardrömsstart, med två snabba mål för gästerna och då var loppet kört, även om LHF jobbade sin in i matchen senare. Min känsla är att laget kan mycket bättre än att bli utslaget redan nu, men så är idrotten. Det som trots allt, värmde mitt idrottshjärta efter matchen var de stora hyllningarna för ikonen Janne Sandström, som nu sannolikt gjort sin sista match för Luleå Hockey efter en legendkarriär med tusen SHL-matcher.

Det om hockeyn.

Nu tröstar jag mig med att titta på det klassiska milloppet vid världscupfinalen i Falun, som ingår i minitouren där.

Vid sprinten igår gick länshoppen Charlotte Kalla och Marcus Hellner ( som senare i dag ska åka 15 km klassiskt) till kvartsfinal, men där tog det stopp för länsessen som sällan åker sprint.

I dagens masstart finns klara chanser till avancemang i minitouren. På resan mot mål utdelas bonussekunder, där Charlotte skaffade sig några vid första bonuschansen.

Helt klart blir Marit Björgen, som tar  full pott vid första bonusutdelningen,svårslagen även i detta lopp.

Hon verkar urstark i backen, och har bra skidor. Som vanligt vallade av min bekanting Perry Olsson, som vi för övrigt fick möta i ett trevligt reportage före loppet tillsammans med Marit och SVT-sportens expert Mathias Fredriksson.

Björgen får dock till slut ge sig i en häftig spurtstrid mot starka finskan Krista Pärmäkoski.

Charlotte Kalla, som på nytt, och något förvånande, verkade ha problem med fästet i sin klassiska åkning med många tjuvsläpp i backarna, fick nöja sig med sjätteplatsen. Dessutom besegrad av unga Ebba Andersson som åkte in som fyra, och det är hennes bästa individuella lopp i världscupen.

Men nu avslutas minitouren i Falun med ett skejtlopp över 10 km i morgon med jaktstart och då finns chansen för Kalla att avancera.

Allt talar dock för Björgen, som går ut med en ledning på hela 36,6 sekunder före landslagskompisen Ingvild Flugstad Östberg i den avslutande jaktstarten i avslutningen, efter sitt fina sprintlopp i går (trea) och dagens andraplats.

Charlotte Kalla startar 57 sekunder efter Marit Björgen, och det är naturligtvis alldeles för mycket.

Men Charlotte är bra på att jaga med skejtskidor på, och även om Björgen är omöjlig att nå, så finns chansen till en pallplats om hon har sin bästa dag. Jessica Diggins som har den tredje pallplatsen startar 16 sekunder före i morgon.

Jag är säker på att hon ser det som en härlig utmaning, och vill visa klass även i säsongens sista världscuptävling.

Denna skidvinter som är hennes bästa i karriären.

UPPDATERING

I herrloppet gladde Calle Halfvarsson med ett ryck i bästa galoppstil a la Kläbo på slutet som gav honom ledningen fram till början av upploppet. Ett felskär där bäddade för unge ryssen Bolshunov som vann före Halfvarsson. Hans andraplats var en strålande prestation och det sätt som han ryckte på var verkligen imponerade. Jag vet att Calle har en sådan kapacitet i sina bästa stunder, men trodde inte de fanns den här säsongen... Men så är det och då kan det bli en slutlig pallplats för honom i minitouren.

Länshoppet Marcus Hellner tappade lite på slutet och kom på 28:e plats , med goda möjligheter att avancera när minitouren avslutas med 15 km skejt i morgon. Piteås Björn Sandström var 36:a.

Håkan Svensson

Formen fortsatt god

Piteå Kalla

Hanna

Charlotte Kalla och Hanna Öberg är fortsatt i god form efter OS-succén. Foto: Håkan Svensson

 

Formen är fortsatt god för länets OS-guldmedaljörer Charlotte Kalla och Hanna Öberg, om än inte lika vass som under de underbara dagarna borta i Pyeongchang, Sydkorea.

Charlotte åkte offensivt, och starkt på tremilen i Holmenkollen, men missade pallen i en tuff spurtstrid mot Ranghild Haga, och slutade lite snöpligt fyra.

Hanna Öberg tangerade sitt personbästa individuellt i skidskyttevärldscupen i finska Kontiolahti, när hon åkte in som femma i masstarten.

Bägge såg länge ut att kunna vara med och kriga om segern, men Charlotte tappade lite ork i avslutningen av tremilen när norska fenomenet Marit Björgen gjorde en häftig upphämtning på en halvminut och tog segern.

Hanna Öberg sköt fullt i liggande, men bommade två skott i första stående och fick två straffrundor och rasade ner från tätklungan till trettonde plats. I sista stå sköt hon fullt igen och avancerade till femte plats. En placering som alltså tangerar hennes bästa i världscupen. Den tidigare femteplatsen kom förra säsongen i jaktstarten i Ruhpolding.

Nästa helg kör Charlotte världscupfinalen i Falun medan Hanna Öberg tar sig an den alltid lika spännande skidskyttefesten i Holmenkollen.

Min magkänsla är att både Kalla och Öberg då kan få få kliva upp på pallen i världscupen, tack vare sin fortsatt goda form efter OS-succén.

Mycket trevligt i helgen var att Kalla efter sin fjärdeplats fick mottaga stora hyllningar i Holmekollen när hon tilldelades den åtråvärda Holmenkollen-medaljen som bara de allra största skidstjärnorna genom alla tider får. Charlotte är den andra svenska kvinnan i historien som får medaljen. Den första var Toini Gustafsson 1967. Ingen svensk skidåkare sedan Gunde Svan 1985 har heller fått ta emot medaljen till det var Kallas tur i dag. Självklart var Tärendötjejen oerhört glad över den fina utmärkelsen.

x x x

I korthet noteras också att Sävast-tjejen Lovisa Modig blev 43:a i sin världscupdebut på tremilen i Holmenkollen.

Håkan Svensson

Piteå-åkarens sköna lyft

Piteå Björn Sandström. Foto:Håkan Svensson

Björn Sandström, Piteå Elit tog sköna världscuppoäng i Holmenkollen. Foto: Håkan Svensson

Fem mils hårdkörning, men skidvärldens tuffaste klassisker, Holmenkollenfemmilen, avgjordes med målfoto...

Där var Super-Dario Cologna , tåspetsen före de senaste två årens vinnare Martin Johnsrud-Sundby.

Det kändes faktiskt rättvist efter att Cologna två gånger tidigare förlorat spurten på femmilen i Kollen just mot norrmän.

Det syntes också efteråt hur oerhört lycklig Cologna var över att nu ha lyckats vinna i Oslo för första gången.

Jag är säker på att han placerar den här segern väldigt högt bland alla andra framgångar i sin sagolika karriär.

Bäste svensk i loppet blev Daniel Rickardsson på elfte plats. Han vann 2014, men var nu inte med på rycket som skapade en klunga på sista halvmilen. Trots det ett bra lopp av Daniel.

Härliga lopp gjorde också de unga svenskarna Per Engdahl ( 23:a) och Björn Sandström 26:a.

Jag spekulerade inför loppet här på Skidbloggen att den unge Piteå Elit-åkaren Björn Sandström kunde plocka världscuppoäng, om han hade en riktigt bra dag, och nu blev det så.

Björn Sandström är en framtidsman, och har tagit tagit ett stort kliv framåt den här säsongen, och nu även fått chanser i landslaget både i Lahtis och Holmenkollen.

För ett par år sedan när jag gjorde en stor intervju med Björn Sandström under Piteå Elits träningsläger i Saxnäs, sa Björn till mig att hans glasklara mål i karriären var att ta medalj i ett stort mästerskap.

Han svävade inte ett dugg på målet i det avseendet, och jag blev imponerad av hans tuffa framtoning.

Han har långt till den yppersta världselitn ännu, men kanske har han nu passerat den barriär som kan vara det viktiga steget, som är början till det stora lyftet för den otroligt träningsflitige Piteå-åkaren.

Ett bevis på sin kapacitet gav han inför folkmassorna i Nordmarka-terrängen, där han besegrade världsnamn som Johannes Hösflot-Kläbo och Emil Iversen idag.

Håkan Svensson

Tråkigt svenskt manfall

Piteå Svensk längdsport på herrsidan har haft en motig vinter, och de goda resultaten vi vant oss vid har uteblivit.

Förklaringen är att givetvis att herrsidan befinner sig i en generationsväxling efter många framgångsrika år. Vi har sett utvecklingen  världscupen och vi såg den på OS senast.

Jag ska närmare fördjupa mig i ämnet framöver. I dag nöjer jag mig att konstatera att det också blivit ett stort manfall från den uttagna herrtruppen till en av säsongens stora skidhöjdare, den klassiska femmilen i Holmenkollen.

Tråkigt nog har sjukdom däckat länshoppet Marcus Hellner, och även Jens Burman och Simon Lagesson. Det betyder att bara fyra svenska åkare kommer till start på femmilen i Kollen i morgon, och det här inte till vanligheterna.

De tre är Daniel Rickardsson, som vunnit i Kollen tidigare och lurar i vassen i år, samt Petter Engdahl, Filip Danielsson, och ende länsåkaren på herrsidan, Björn Sandström, Piteå Elit. Björn är en hårding och med sin heta vilja kan han säkert kriga sig fram till en god placering,och kanske till och med nypa någon världscuppoäng om han har en bra dag.

På damsidan är som bekant bilden en helt annan,med lysande resultat hela säsongen igenom och inte minst i OS. I söndagens tremil är bland andra Charlotte Kalla och Ebba Andersson stora hopp.

Jag hörde Charlotte intervjuas i morse före avresan till Oslo, och fick intrycket att hon laddar stenhårt för ett bra lopp .även om hon så här långt i karriären haft svårt att lyckas på tremilen i Kollen. Kanske kommer vändningen nu..?

X x x

En annan svensk OS-hjälte, Svensbyns stolthet Hanna Öberg är tillbaka i världscupen i skidskytte och tävlade ikväll i Kontiolahti. Hon sköt fullt i liggande, men bommade ett skott i stående och fick nöja sig med en slutlig 15:e plats i sprinten som bästa svenska.

­-- Jag fick kämpa på skjutvallen i dag, och är nöjd med en bom, men jag har känt mig trött efter OS och formen därifrån är inte tillbaka ännu, konstaterade Öberg efter loppet.

Femtondeplatsen var dock en bra prestation och gav henne en plats i masstarten på söndag, där de 30 bästa i dag finns med. Hanna var 52 sekunder efter segrande vitryskan Darya Domratjeva. I morgon blir det också mixedstafett för Öberg.

Håkan Svensson

Säsongen förstörd

Boden kristoffer

Säsongen över för OS-sjuan Kristoffer Jakobsen. Foto: Håkan Svensson

Länets alpina ess Kristoffer Jakobsen, Storklintens Alpina, gjorde en förnämlig insats på OS i Pyeongchang då han från en ”hopplös” startposition gjorde två finfina åk och slutade sjua i den olympiska slalomtävlingen.

Det var förstås karriärens höjdare så här långt, men framgången lovar stora saker i framtiden.

Inte minst vid VM på hemmaplan i Åre 2019, då han om utvecklingen fortsätter kan vara med och kriga om medaljer.

Tyvärr har dock Kristoffer fått en tråkig avslutning på den här OS-vintern, när han dragit på sig en ligamentskada i foten.  Han fick skadan när han gränslade i världscupstorslalomen i Kranskja Gora i lördags, och kunde då inte starta i söndagens slalom.

Tack och lov har dock inte skadan visat sig så allvarlig som man befarade först, och det behövs ingen operation i foten.

”Jag är glad att min skada inte är så allvarlig, ligamenten i foten är bara delvis av så jag behöver inte opereras”, skriver Kristoffer på sin FB-sida.

Men givetvis är den här säsongen körd, och han får nu koncentrera sig på läkning och planering inför nästa säsong, där han tack vare OS-insatsen kommer att få bättre startpositioner. Och därmed ökade chanser att kriga högre i prislistorna i världscupen.

” Jag har nått mållinjen för den här säsongen . Det har varit en tuff säsong med upp och nedgångar, men jag är så stolt över hur jag åker skidor nu och resultatet i OS, konstaterar han också.

Tur i oturen är förstås att inte mycket återstår av den här säsongen för Kristoffer, och det ska bli riktigt spännande att följa hans framfart i pisterna nästa säsong.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar