Logga in

Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

En förnedrande käftsmäll

Piteå Jag känner mig både ledsen och frustrerad. Även den här OS-omröstningen gick som de tidigare för svensk del. Sverige och Stockholm-Åre förlorade kampen mot Milano-Cortina med rösterna 34-47.

Det blir italienarna som får arrangera OS och Paralympics 2026, och därmed kommer ett att världens främsta vintersportländer, Sverige, fortsatt få leva med att aldrig ha givits förtroendet att arrangera det finaste idrottsmästerskapet av alla, vinter-OS...

Självklart var det en förnedrande käftsmäll. Tydligen gillar inte den olympiska rörelsen Sverige, och mycket talar för att Sverige nu kommer att sluta söka olympiska spel. Och varför söka när man aldrig får mästerskapen..? Min känsla är att en mängd IOK-ledamöter har noll koll på vad Sverige står för idrottsligt och som nation, och det är bedrövligt.

Sverige nobbas alltså för sjunde gången. Det känns bittert, kort och gott. Men knappast förvånande,  Italien, som behärskar spelet i kulisserna, var favoriter och ledamöterna i Internationella olympiska kommittén, IOK, är ännu inte mogna att anta det nya konceptet som man propagerat för, Det vill säga Agenda 2020 som är samlingsnamnet för  IOK:s visioner om framtida spel.

Ett koncept som Sverige byggt sin ansökan på. ”Vi levererade det vi trodde IOK ville ha, men uppenbarligen var det inte så”, suckade svenska frontfigurer för ansökan i Lausanne.

Den svenska delegationen gjorde säkert en bra presentation nere i schweiziska Lausanne i dag, även om inte minst vår hockeyikon Peter Forsberg som lockats ner för att stötta presentationen med rätta blev upprörd när han såg att fyra IOK-ledamöter sov under hela presentationen…

Jag tycker också det var rätt av Sveriges tungviktare i IOK, Gunilla Lindberg att i sitt anförande inför valet provocera sina kollegor i IOK , och kaxigt mena att ”Nu gäller det. Vill ni ha något nytt så rösta på Sverige”

Men IOK-ledamöterna var inte mogna för att leva upp till sina framtidsvisioner, eller så är IOK:s framtidsvisioner bara tomma ord. Ledamöterna lever kvar i det gamla, och jag tror inte de röstar för idrotten utan mest för att få vistas i de miljöer som känns mest spännande, vackra och attraktiva. IOK som organisation har inte förmått kommunicera ut innehållet i en ny agenda för framtiden till sina medlemmar.

Det faktum att Sverige aldrig arrangerat vinter-OS , bara sommar-OS 1912, var inget vinnande argument den här gången heller.

Det är vanskligt att kategoriskt förklara varför Milano Cortina vann trots att italienarna arrangerat vinter-OS i modern tid både i Cortina (1956) och Turin (2006) plus sommar-OS i Rom (1960).

Men en tung förklaring är säkert att den italienska regeringen tvärtemot den svenska garanterat ekonomin för OS-arrangemanget. Det kan och vill inte Sverige erbjuda.

Sedan har säkert också de välkända och vackra norditalienska sportorterna betytt väldigt mycket. Dit hör Cortina ( alpint damer) , Bormio (alpint herrar) , Anterselva ( skidskytte) , Val di Fiemme/Predazzo ( längdåkning, backe och nordisk kombination). Orterna är inte heller lika utspridda som i det svenska konceptet.

Stödet på hemmaplan för ett OS har säkert också betytt mycket. Italien som land har en usel ekonomi, men området norr om Milano är den ekonomiskt bästa delen av Italien. Där vill folket också satsa sig ur alla kriser och ser OS som en möjlighet att få nya intäkter. I Sverige har stödet för OS länge varit svagt, men blivit bättre senaste året och nu verkar det som om mer än hälften tycker att Sverige ska arrangera OS.

IOK-ordföranden Thomas Bach för sin del förklarar den svenska förlusten med att Italien hade ett mycket starkare stöd hos folk på hemmaplan. Över 80 procent av italienarna stödde OS-satsningen, mot i bästa fall 50 procent i Sverige.

Det tråkiga med att Sverige missar OS 2026 är att det slår hårt mot idrotten och de unga talanger som vill framåt. De hade behövt OS som ett mål att blicka fram emot, och givetvis hade också många nya arenor varit guld värt för svensk idrott. Nu rinner mycket ut i sanden, och det gick inte ta miste på vår olympiska guldtös från Piteå Hanna Öbergs besvikelse över att Sverige inte får OS.

_ Att få tävla i ett svenskt OS hade varit det allra största i min karriär.., konstaterade Hanna.

Våra längdstjärnor Charlotte Kalla och Stina Nilsson har också kommenterat bakslaget i OS-omröstningen så här:

– Trist besked. Jag hoppades av hela mitt hjärta men ibland blir det inte som man önskar och vill. Vi får istället gratta Italien, Milano-Cortina till vinter OS 2026. Bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa efter ett lopp i Salt Lake City 2002, säger Tärendös stolthet Charlotte Kalla.

– OS är ett väldigt fint arrangemang oavsett var det hamnar, men givetvis hade jag och många andra verkligen hoppats på att vi skulle få det till Sverige. Men jag tror att Milano också blir en bra värd, säger Stina Nilsson.

Jag personligen är också övertygad om att ett svenskt vinter-OS varit bra för svenskt näringsliv och en samlande satsning i landet som behövs i en föränderlig värld.

Tomhet och stor besvikelse alltså, och det är vi nog många svenskar som känner en dag som denna.

Jag tror också att det kommer att dröja mycket länge innan Sverige på nytt söker ett OS. Historien visar på motsatsen, men före 2038 lär det inte bli aktuellt igen, och för att söka igen krävs en helt ny röstningsmodell i IOK som det talas om.

Många anser att årets omröstning var den största och absolut sista chansen att få ett svenskt vinter-OS.

Så kan det också vara. Det tar tid att slicka såren efter det senaste bakslaget i Lausanne.

Håkan Svensson

Ingen mardröm för alla

Åre Hemma i boendet i Åredalen efter mardrömssprinten i VM-slalombacken i Åre, den tredje etappen i pågående SkiTour 2020.

Men mardröm och mardröm... Jag tror inte att riktigt alla åkare har den känslan, och själv tyckte jag det var en spännande och intressant deltävling i touren, även om det inte handlar om sprint i vanlig bemärkelse utan snarare en kamp mot smärtan och mjölksyra över huvudet i den tuffaste tänkbara uppförsbacken.

Vinnarna, de norska superstjärnorna Therese Johaug och Johannes Hösflot Kläbo tyckte inte det var någon mardröm, och de tog imponerande segrar i finalen. 

Segern var faktiskt Therese Johaugs första i sprint och hon jublade av lycka efter målgången i branten en bit upp i slalombacken.

Med all rätt.

Hon har vunnit allt den här säsongen och just den här annorlunda sprinten var som klippt och skuren för henne.

Ingen kvinna kan mäta sig med Johaug när det handlar om att klättra i branta motbackar. Och att det var brant kan jag intyga efter att före tävlingen promenerat upp till toppen. Jag tog mig upp, men med hög puls.

Nu vann Johaug klart före två andra norska distansåkare, Heidi Weng och Astrid Uhrenholdt Jacobsen och tar därmed ett bastant grepp om den nya skidtouren mellan Sverige och Norge efter tre av sex etapper.

I finalen fanns också två svenskor. Länshoppet Jonna Sundling, Piteå Elit och trefaldiga sprintvinnaren i världscupen den här säsongen Linn Svahn.

Jonna slutade fyra efter stark och offensiv åkning och var glad och nöjd efteråt. 

-- Det var väldigt jobbigt att kämpa sig uppför den branta backen fyra gånger, men jag är nöjd att jag lyckades hålla ihop loppet så bra, konstaterade Jonna när jag sträckte fram min bandspelare och intervjuade.

Linn Svahn stumnade däremot totalt i finalen och blev sist. Frispråkig som hon här kom hon också med ett uttalande som kommer att bli klassiskt.

_ Jag dör hellre än gör om det här....

Jonna Sundling som hade en supporterskara med stor hyllningsflagga upphängd ligger nu 15e i totalen, 2,51 efter Johaug inför nästa etapp som är det långa loppet mellan Storlien och Meråker, 38 km.

Så långt har Jonna aldrig tävlat tidigare.

Från norrbottnisk horisont gläds jag också åt att Charlotte Kalla och Martin Bergström gjorde goda insatser i backen. Kalla nådde kvartsfinal för första gång sedan mars förra året, och hennes klubbkompis i Piteå Martin Bergström som haft det tungt i distansloppen skrällde också och tog sig till kvarten. Den missade Johan Häggström knappt som 31:a man. Emma Ribom som åkt så bra i distansloppen klarade inte heller kvalet.

På herrsidan klarade sig de etablerade sprintspecialisterna bättre i kampen om topplaceringar i sprinten.

Totalt sett i touren är den norska dominansen förkrossande.

Håkan Svensson

Fakta: Ställningen, Ski Tour 2020

Ställning efter tre av sex etapper, damer:

1) Therese Johaug, Norge

2) Heidi Weng, Norge, +1.07

3) Ingvild Flugstad Østberg, Norge, +1.56

4) Astrid Uhrenholdt Jacobsen, Norge, +1.59

5) Ebba Andersson, Sverige +2.00

Övr svenska placeringar: 8) Linn Svahn, +2.34, 15) Jonna Sundling, +2.51, 16) Charlotte Kalla, +2.58, 17) Emma Ribom, +3.00, 20) Anna Dyvik, 3.32, 31) Linn Sömskar, +3.49, 43) Moa Kristiansen Molander, +4.16, 56) Evelina Settlin, +5.58.

 Ställning efter tre av sex etapper, herrar:

1) Pål Golberg, Norge

2) Alexander Bolsjunov, Ryssland, +23

3) Sjur Røthe, Norge, +42

4) Erik Valnes, Norge, +56

5) Martin Løwstrøm Nyenget, Norge, +58

Svenska placeringar: 21) Jens Burman, +2.28, 26) Daniel Richardsson, +3.18, 34) Viktor Thorn, +4.02, 36) Johan Häggström, +4.07, 40) Karl-Johan Westberg, +4.21, 47) Marcus Ruus, +5.08, 54) Filip Danielsson, +5.24, 62) Martin Bergström, +5.59, 73) Teodor Peterson, +8.08. ( Fakta från TT)

 

Tuffaste sprintbanan någonsin

Åre Den nya längdskidtouren SkiTour2020 är nu framme vid den tredje etappen som är sprint på den svenska nationalarenan för alpin sport. Den arena där det så sent som förra året avgjordes VM i alpina grenar.
Då tävlades det utför i de branta pisterna, nu ska världens bästa längdåkare se vilka som är snabbast att klättra uppför backen på längdskidor.
Tuffa klättringar har vi sett i världscupen i många år i Tour de Ski där åkarna avslutat den touren med att pina sig uppför slalombacken Alpe Cermis i Cavalese.
För en pina är det för åkarna där det gäller att hantera mjölksyran som snabbt slår till det blir brant uppför.
Även den nya skidtouren SkiTour2020 vill ge åkarna en sådan utmaning, med morgonadens sprint i Åre.
­­_ Det blir oerhört brant, konstaterar damtränaren Stefan Thomson, PIteå som jag mötte ute i skogen i Östersund i morse.
Riktigt hur brant är svårt att säga, åkarna fick idag inte träna i sprintbacken, utan den möjligheten ges först i morgon inför kval och finalomgångar.
Men det handlar om 300 meter uppför, 50 höjdmeter och målgång på toppen med en galen avslutning.
Det sägs att sprintbanan är den jobbigaste någonsin i världscupen, och rapporter i kväll berättar om åkare som blivit chockade när de varit uppe i slalombacken och kollat in banan. Åkarna är kritiska mot FIS, Internationella Skidförbundet, som sällan lyssnar på de aktiva när det gäller banor och annat.
Som en förberedelse för morgondagens utmaning körde tränade det svenska landslaget ett pass i Östersund innan bussen tog laget till Åre dit de anlände i kväll.
Den första helgen i touren har som bekant inte blivit någon dundrande succé men min känsla är att blågult i morgon kan vara med och kriga högt i den enskilda tävlingen där namn som Linn Svahn och länshoppet Jonna Sundling, varit framgångsrika i världscupsprintar tidigare på säsongen. De har inget att hämta i sammandraget, men självklart skulle en platsplats i sprinten sitta skönt.
Så är det också för en annan länsåkare, Johan Häggström, som placerar sig högt i sprintcupen, och garanterat är väldigt hungrig på framgång efter ett par enbart hyfsade distanslopp.
En norrbottnisk tjej som startat den här touren strålande är Emma Ribom. Hon ligger så fint placerad som elva i totalen ( +1,43), och dessutom är en stark sprinter.
­_ Emma har verkligen imponerat i helgen, och jag tror att den här klättringen kan passa henne perfekt, konstaterar Stefan Thomson.

emma

Emma Ribom är finfin elva i SkTour2020 och en stark sprinter. Gör en intressant start i den tuffa sprintklättringen i Åre i morgon. Foto Håkan svensson

Sprinten i Åre är en utmaning och det är inte alls säkert att sprintspecialisterna självklart kommer att gå till topp. Banan är så krävande att distansåkarna säkert kommer att vara med på allvar i racet. Ja, rentav gynnas.
Det gäller också de starkaste klättrarna med överlägset tourledande Therese Johaug i spetsen. Ni har kanske sett hennes urstarka klättringar i Tour de Ski genom åren och senast vid nyårstid då hon vann touren i stor stil. Mycket talar för att hon är starkast här i Åre i morgon också.
En åkare som också ligger bra till i touren är Annamarija Lampic som var snabbast av alla i gårdagens klassiska lopp i Östersund. Hon är också en stark sprinter som laddar hårt för Åre.
I totalen ligger bästa svenska Ebba Andersson fyra, och i en krävande klättring som den i Åre imorgon så tror jag Ebba har helt andra möjligheter att hävda sig jämfört med vanliga sprintar i världscupen där hon sällan klarat kvalet.
Charlotte Kalla , ( 15. + 1,49) har också missat kvalet ibland den här säsongen i motsats till tidigare år, men hon har styrkan för en bra klättring i Åre och det blir spännande att se vad hon förmår.
På herrsidan är förstås har det norska sprintfenomenet Johannes Hösflot Kläbo som dras med en handskada undersökts av läkare i dag, och han kommer till start. Återstår att se vad skadan betyder.
Pål Golberg , Norge som leder touren totalt är också en stark sprinter och har goda möjligheter att bygga på sin ledning i touren. Det gäller också ryska stjärnan Alexander Bolshunov som jag idag såg posera med glada barn på stadion i Östersund.
För svenskt vidkommande hoppas jag mycket på länsesset Johan Häggström (37:a, +3,14) och även Martin Bergström som ligger långt bak i totalen kan göra en bra sprint. Calle Halfvarsson har brutit touren och Jens Burman är den svensk som är bäst placerad i touren, 19:e. Återstår att se vad han kan göra som sprinter.

xxx

Från tourfronten i Åre kan jag också kontatera att flera vallateam i små nationer är kritiska mot dåliga jobbförhållanden. De tvingas valla i ett garage med dålig ventilation och utan fönster. Det står i bjärt kontrast till Sveriges och Norges jättelika vallabussar.

xxx

Vädret är nu ett hot mot det långa loppet över fjället mellan Storlien och Meråker i den fjärde etappen, men inget hot mot morgondagen.
Håkan Svensson

Stilstudie av alla länsåkare

Östersund johaug

Vinnaren Therese Johaug. Foto: Håkan Svensson

johaug och kalla

Charlotte Kalla gratulerar Therese Johaug. Foto: HÅkan Svensson

kalla

Charlotte Kalla slutade 13:e på sin favoritdistans 10 km fritt, Foto; Håkan Svensson

emma

Emma Ribon, Piteå Elit radar upp goda insatser i världscupen, Foto; Håkan Svensson

jonna

Jonna Sundling , PIteå Elit hade det jobbigt och slutade 39:a. Foto: Håkan Svensson

sjur

Herrvinnaren Sjur Roethe, Norge är suverän i skejt. Foto: Håkan Svensson

Johan

Johan Häggström, Piteå Elit hade hoppats på bättre. Slutade 44:a. Foto: Håkan Svensson

martin bergström

Martin Bergström, Piteå Elit fick också slta och slutade 58:a. Foto: Håkan Svensson

Norsk trippel på damsidan

Norsk trippel på herrsidan.

Möt vinnare och länsåkare på bilder från tourpremiären.

Det känns nästan som nabolandet direkt tänker ta död på intresset för den nya skidtouren mellan Sverige och Norge.
Den dominansen bryter man inte i första taget. Ska väl vara i den tredje etappen i Åre på tisdag i så fall där fler länder är med i leken. Även Svrige.
För i morgon när det handlar om 15 km och 10 km klassiskt och jaktstart talar det mesta för att vi får se en repris på dagens Norge-succé.
Det är bara att konstatera att den norska bredden är solid och rasande snabba åkare kliver fram hela tiden och tar de attraktiva pallplatserna.
Den stenhårda banan här i Östersund i skidtourens upptakt sållade verkligen agnarna från vetet, och det är bara att lyfta på luvan för de norska skidessen.
Att omöjliga Therese Johaug skulle krossa allt motstånd i damernas uppgörelse på den tunga banan i Östersund var helt väntat, och att Heidi Weng och Ingvild Flugstad Östberg tog övriga pallplatser före fyran Ebba Andersson förvånar inte mig, Bakom Ebba kom också två norskor, Ragnhild Haga och Astrid Uhrenholdt Jacobsen, vilket accentuerar norsk bredd och dominans.
Herrlistan på 15 km fritt var lika Norgedominerad, med sex norrmän bland de åtta bästa och kvartetten Sjur Roethe, Simen Hegstad Krueger, Finn Hagen Krogh och Martin Johnsrud Sundby på topp 4.
Att Sjur Roethe vinner är ingen överraskning för mig. Sjur Roethe är en grym fristilsåkare och har tagit massor av triumfer i den stilen.
Bästa svenska i damloppet var som väntat Ebba Andersson som var 53 sekunder efter segrande Johaug. Charlotte Kalla var näst bästa svenska på 13:e plats och länets unga framtidshopp Emma Ribom snäppet efter på 14:e.
På herrsidan var Jens Burman bäste svensk och det var naturligtvis godkänt men gode Jens kan bättre. Piteååkaren Johan Häggström slet hårt på den hårda banan och blev 44:a närmast före Calle Halfvarsson och även han kan mycket bättre.
Här ovan ser ni mina bilder på de norrbottniska åkarna i Tourpremiären, samt vinnarna Therese Johaug och Sjur Roethe.

På plats i Östersund kunde jag konstatera att publiktillströmmningen var god och stämningen hög i skogen och på stadion.
SkiTour 2020 omfattar sex etappr på åtta dagar.

Ett tufft program och morgondagens klassiska lopp i etapp 2 kan bli en ruskig utmaning både för åkarna och även vallateamen eftersom prognosen lovarplusgrader samt snöfall och regn.
Det svenska vallateamet har haft problem i dylika fören i vinter och nu återstår att visa sitt bästa kunnande under svåra förhållanden.
Håkan Svensson

Jo-han är riktigt taggad

Östersund Johan

Johan Häggström, Piteå Elit laddar hårt inför SkiTour 2020 som inleds i Östersund i morgon. Foto: Håkan Svensson

I dag fick vi se att vår världs och olympiamästarinna Hanna Öberg också kan darra till i sitt vanligtvis så säkra skytte.
I dagens VM-sprint hade Hanna guldläge efter att ha skjutit fullt i liggande, dessutom rasande snabbt på arton sekunder. Eftersom hon åkte bra kändes det som hon var på väg mot en ny pallplats i ett stort mästerskap, eller till och med guld.
Normalt brukar hon vara säker i stående, men på vallen i Antholtz i dag, då det också var många andra som bommade, fick hon inte alls till det och sköt tre bom. Missade andraskottet, skruvade, men det kom ytterligare två grova bommar och Hanna var oerhört besviken och tårögd efteråt. Hon förstod inte alls vad som hänt, och det är förstås lätt att förstå.
Nu slutade Hanna Öberg artonde , 57 sekunder efter segrande norskan Marte Olsbu Röiseland. Den differensen är dock ingalunda hopplös för Hanna i den kommande jaktstarten om hon hittar rätt i sitt skytte igen, vilket jag håller för troligt. I jakten handlar det också om fyra besök på vallen, två liggande, två stående.
När storasyster inte hade sin bästa dag klev istället lillasyster Elvira Öberg fram och blev bästa svenska på trettonde plats. Hon är bara 47 sekunder från täten efter bra åkning och bara ett bomskott i VM-debuten. Det innebär att Elvira också har alla möjligheter till en jättefin placering i den kommande jaktstarten som alltså bygger på resultatet i dagens sprint. Det känns väldigt spännande, och som jag skrivit tidigare har Elvira kapacitet att också vara med och kriga om pallplatser både i mästerskap och i världscupen framöver. Kanske tiden redan är inne i den kommande jakten...???
x x x
För egen del har jag nu landat i Östersund för att kolla in den nya skidtouren , SkiTour2020. Vid pressträffen inför premiärloppet i morgon, 15 km fri stil , kände jag bland annat länshoppet Johan Häggström på pulsen inför tourpremiären.
Han betonar vikten av att lyckas bra i morgon, för att få ett bra läge inför fortsättningen på söndag med jaktstart över 15 km klassiskt, och resten av touren.
­­- Jag är riktigt taggad inför morgondagen, säger Piteååkaren leende.
Det syns verkligen hur tänd lilla Lappträsk stolthet är inför skidtouren, som jag också tror passar honom utmärkt.
Blandningen av korta distanslopp (frånsett etapp 4 som är 38 km) och ett par sprintlopp känna optimalt för Johan, men givetvis är det i sprintloppen han verkligen kan vara med och kriga riktigt högt i världscupen. Där har han den här säsongen etablerat sig i världstoppen, och det känns så kul.
Vid sprinten i Åre , som är tourens tredje etapp får han en riktigt häftig utmaning.
- Det blir en speciell sprint, som känns väldigt inspirerande, konstaterar Johan Häggström.
Övriga Piteååkare som gör högintressanta starter i morgon är Charlotte Kalla Jonna Sundling och Emma Ribom på 10 km fritt och Martin Bergström på 15 fritt.
10 km fritt har alltid varit Charlotte Kallas favoritdistans, och tänk vad kul det vore om det lossnar på allvar för henne i den nya touren, som hon tidigt pekade ut som ett stort säsongmål.
Jonna Sundling , Piteå är förstås glödhet i den kommande sprinten i Åre, men förhoppningsvis kan hon också göra bra distanslopp här i Östersund i helgen.
Håkan Svensson

VM-starten en missräkning

Piteå Länets VM-hopp Hanna Öberg gör en lysande andrasträcka när VM i Italien startar i Antholtz/ Anterselva idag, men blågults medaljdrömmar försviner snabbt när starttjejen Linn Persson direkt får stora problem i skyttet i mixedstafetten.

Hon brukar vara säker speciellt i liggandeskyttet men tvingades nu till extraskott. Sannolikt gick Linn Persson lite för hårt i åkningen tidigt i loppet och på den höga höjden kan en sådan missbedömning få besvärliga följder.

I stående gick det inte bättre och hon växlade över till andratjejen i svenska laget , Hanna Öberg, hela 1,05 efter ledande lagen Norge och Italien.

Ett hopplöst läge för formstarka Hanna Öberg, som dock laddade hårt i åkningen direkt och dessutom sköt fullt i liggande och plockade tid på täten. I stående imponerade hon på nytt. In på vallen. Alla träff på arton sekunder.

En utmärkt sträcka, men inte i närheten av pallen för laget förstås och det var naturligtvis en rejäl missräkning eftersom Sverige nämnts som en medaljaspirant. De svenska åkarna, frånsett Hanna Öberg, darrade rejält på skjutvallen.

Hanna Öberg växlade över till sin sambo Jesper Nelin som åtta i stafetten efter spurtvarvet efter att avancerat flera placeringar.

Jesper Nelin hade dock problem med sitt skytte och tvingades till och med till en straffrunda efter att ha missat sina extraskott. Han åkning var dock bra även på spurtvarvet och Sverige växlade över som elva.

Jesper Nelin var bara åtta sekunder långsammare än topplaget Norges Targei Böe i ren åktid. Det var på vallen som Nelin inte hade sin bästa dag.

Därmed var dagen förstörd för blågult och särskilt eftersom inte heller Sebastian Samuelsson på slutsträckan hade sin bästa dag. Totalt använde svenskarna hela tretton extraskott och det håller inte.

Sverige växlade som elva och elva efter att ha tampats med tippade topplaget Frankrike som blev sjua på sista sträckan. Norge försvarade guldet i mixedstafetten i Östersund förra året sedan Johannes Tignes Böe kört ifrån hemmanationen Italiens Dominik Windisch på spurtvarvet. Bara ett fåtal extraskott på laget och det avgjorde.  Tjeckien vinner bronspengen före Tyskland.

Efter första VM-loppet är Hanna Öberg fortsatt det största, och enda (?) riktigt stora svenska VM-hoppet. Särskilt när hon blivit lite mer acklimatiserad på den höga höjden i VM-orten. Bara att hoppas att de lossnar också för övriga i laget.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar