Logga in

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Dagens flyende

Meänmaa  

Dagens flyende dikt (19 juli)

 

Hemstranden
så nära
att jag hör
fågelsången
från andra stranden

 

Kotiranta
niin lähelä
ette kuulen
toisen rannan
linnun laulun

 

Ruovttogáddi
nu lahka
ahte gulan
nuppi gáttis
lotti vizardaga

Aldrig mer! Ei koskhaan ennää!

Meänmaa  

 

Främlingslegionären Assar Tano berättade för mig
att han i slutet av andra världskriget efter 16 år i legionen
passerade sin hemby Mattila på väg mot Narvik
för att slåss mot nationalsocialistiska Tyskland.
Kaptenen frågade om inte sergeant Tano skulle passa på och besöka sitt hem.
Assar svarade: "Det kan jag göra på återresan, kapten!"

Säker källa: Assar Tano

En sovjetresenär passerade sin hemby i mellersta Tornedalen,
han kunde inte besöka sitt barndomshem. 
Han var sovjetisk spion och måste resa i hemlighet.
De röda brigaderna skapades för att befria Sverige
från det kapitalistiska förtrycket.

Säker källa: En nära och stolt släkting till spionen. 

 

Muukalaislekionääri Assar Tano kerto mulle, 
ette hään toisen mailmansoan aikana,
oltua 16 vuotta lekioonassa
kulki siutti Mattilan, kotikylän,
matkala Narvikhiin sothiin saksalaisia vasthaan.
Kapteeni kysy, eikö Assari halvais pistää kotipaikhaan.
Assari sano, ette se passaa ko tulhaan takasi.

Varma lähe: Assar Tano

Yks Neuvostoliithoon siirtyny mies kulki siutti
keskitornionlaaksolaisen kotikylän.
Se ei saattanu pistäytyä kotona 
ko se oli komunistien vakollija,
se hääty reisata salasssa.
Net rakensit punaprikatia
pelastakaksheen Meänmaan kapitalistisestä sorrosta.

Varma lähe: Vakoilijan lähisukulainen, joka kehu miestä.

 

Mitt språk/Kieleni

Meänmaa  

 

Mitt språk

Jag började genast söka
det språk som jag först
hade skrikit och gråtit på,
jag hörde det sjunga och skratta
förkunna och minnas också,
 

jag började prata mitt språk,
fast jag hörde ju andra också,
men det här var det språket jag hade
att sjunga och prata på,

jag skrev in i ljusa nätter
på huk ner i vintrig snö,
och i skimrande skare om våren,
i strömmande vatten och blommande myr,

jag började använda språket,
det klippte ju himmel åt mig,
fick mullen att vittna och minnas,
jag födde mitt språk på nytt, 

det lever och blommar ännu,
om det dör, dör ju folket med det,
och himlen och stranden och mullen,
sången, förkunnelsen, hoppet,

när jag suckar för sista gången,
så skriver jag inte mer,
jag sover då döden på språket,
som blivit talande mull.   


Kieleni

Aloin paikala hakheen kieltä,
jolla ensin kilkasin itkun,
mie kuulin sen laulun ja naurun,
sen saarnat ja porinat,

mie aloin tätä kieltä puhhuun,
vaikka muitaki kuulin monta,
mutta tämä oli juuri se kieli,
jolla ittekki lauloin ja mainoin,

mie kirjotin valoshiin öihin,
kyykyssä talvisheen lumheen
ja kevväilä kirkhaasheen hankheen,
tulhvaan ja kukkivhaan jänkhään,

mie aloin tätä kieltä käythään,
se leikkasi taivasta mulle,
sai mullatki saarnaahmaan,
mie synnytin uuesthaan kielen,

se ellää ja kukoistaa nyt,
jos kuolee kieleni, kuolee
kansa ja taivas, ranta ja maa,
laulu ja saarna ja toivo,

ko viimisen kerran huokaan,
en kuule, en kirjota ennää,
nukun kuolemaa kielelläni
jätän mullat saarnaahmaan tänne.


 

 

 

Så var det på 30-talet/Näin se oli silloin

Meänmaa  

 

Svenska och finska/tornedalsfinska från 1931 och 1933

Min mor, Helga, var född den 31 juli 1916. Hon var trespråkig tack vare den skola hon fick gå i. Jag har hittat hennes recept-/dagbok från 1931 – 1933.
    
 

Så här skriver hon om kökskursen hon gått:

”Slut med kursen den 18-3-31

Jag tyckte att i kursen var mycket trevligt. Fröken var mycket snäll och trevlig.
   Och flickorna där var mycket trevliga.
   Skrev en som har gått kökskurs.”

Och så här ser finskan/tornedalsfinskan ut 1933:

”Lävin Turtolan isoissa seuroissa Lailan ja Hildurin kansa juhanuksena vuonna 1933. Sielä oli nin hauska ette tuntu ikävältä kun lähimä kotia.
   Pirsi yksi uskovainen tyttö.”

 

Ordet pirsi/piirsi betyder ”teckna, rita” på finska men skriva på tornedalsfinska. Det var en ny upptäckt för mig.

Min basker/Minun paskeri

Meänmaa  

Kulturnytt i P1 berättade i veckan om 
min utställning, 50 år som författare.
Thella Johnson, som gjorde inslaget
nämnde min basker.
Vilket uppsnappades av Epstein och Nordegren
i tisdags. Jag skrev och tackade
för att de uppmärksammat min basker.
Jag skrev på fb:

"Oj, så kul! Och jag som här i norr fått haters att reagera på min basker. En basketcoach, som jag tyckte var för hård med ungdomarna, skrek: "En som går i basker har fan ingen rätt att uttala sig om basket!" Och en snubbe dansade tokdans och ropade: "Han tror att han är poet för att han har basker!" Men jag går i basker. Pipan har jag arkiverat och vinflaskan är slängd, men baskern, nej, den ska med mig och slipper jag inte in så tänker jag kasta in min basker och säga åt portvakten: "Jag ska bara hämta min basker!" Sedan stannar jag där - på nåder. Baskernåd."

I går onsdag läse Epstein upp mitt inlägg.
Så nu är min basker en riktigt riksangelägenhet. 

Ruottin raatiun kulttuuriuutiset
kerroit minun näyttelystä Haaparannala.
Thella Johnson, joka teki jutun, mainitti minun paskerin.
Epstein ja Nordegren havattit sen ja selitit siitä.
Mie laitoin naamakirhjaan sen
ja silloin net luit minuin kirjotuksen taasen, eilen keskiviikkona.
Nyt minun paskeri oon oikein
riikinuutinen ja kansakotia kattava suuruus.
Parhaiksi pöllöile, jokka oon pilkanheet minun paskeria.

Hemlös kreativitet/Luovuus kulun päälä

Meänmaa/Kasanmaa  

 

Dagens tanke (som jag hittar i mitt arkiv):

Kreativiteten är en luffare.
Så fort den får ett eget rum med bäddsoffa,
omvandlas den till en institution som låser dörrarna för ... kreativiteten.

Luovuus oon kulun päälä.
Varsin ko sille laitethaan kamari,
ja petisohva,
siittä tullee laitos,
jonka ovet omenevä luovuuele lukhuun.

(Tuli miehleen ko aloin kathoon arkistosta meänkielen kehitystä ja sen äkilistä muuttumista lukkujen taa, jolle luovuuele ei paljon asiata ole.)

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar