På innerplan dansade Norrköpingsspelare i ren guldyra och några meter längre bort hängde Borås spelare med huvudena – fullt medvetna om att klubben missat ännu en guldchans efter en fantastisk grundserie där laget spelade på en egen nivå.

Men grundserie är en sak. Att vara bäst när det gäller – alltså i ett SM-slutspel – är något helt annat. Boråsspelare krympte flera centimeter när pressen var som störst. Ledaren Tim Schüberg och hans lagkamrater i de anskrämliga orangea basketlinnena gjorde det klubben mejslat ut till en skön vana de senaste tre åren: Att prestera som bäst när allt står på spel. Något som vissa kallar mästerskaps-dna.

Och varför vara överraskad om nu någon av en outgrundlig anledning skulle vara det? Norrköping har ett driv, en framåtlutad attityd, en vilja att vara bäst och hela tiden utvecklas. Klubben ser helt enkelt till att säsong efter säsong sätta ihop det spetsigaste laget på pappret. Ungefär som gamla Plannja för 20 år sedan och Södertälje under tränaren Vedran Bosnic ledning i mitten på 2010-talet.
 

Men det mest skrämmande av allt: Norrköping Dolphins – under klubbdirektören David Bergström ledning – har bara börjat sin resa. Storsatsningen kommer fortsätta i många år till och tack vare alla framgångar fortsätta locka de absolut svenska spelarna till sig.

Det är Norrköping som sätter nivån och nu är det tamejtusan dags för de övriga klubbarna att ta upp kampen, knyta nävarna i fickorna och bli lite förbannade. Och då tänker jag först och främst på Jämtland, Borås, BC Luleå och Södertälje där de ekonomiska musklerna finns.

Inte nöja sig med att vara näst bäst. Inte nöja sig med att plocka upp resterna som Norrköping lämnat kvar på matbordet.

Om inte: Då kan de närmaste åren bli ganska långtråkiga.