Då har BC Luleå presenterat sin andra – och förmodligen sista – importspelare inför kommande säsong och valet föll på Isaiah Mucius, en 24-åring på 203 centimeter som ska komplettera Kentwan Smith på en av forwardspositionerna.

Mucius har gjort en säsong i G-League utan några spektakulära stats att peka på, snittat 14 poäng och 5 returer i Nya Zeeland och sommarligan NBL samt är basketutbildad på anrika Wake Forrest.

Det jag hunnit se av Isaiah Mucius verkar han passa bäst på position tre – en allroundspelare som gör lite av varje och inte är speciellt bollkrävande.

Min ovetenskapliga analys av BC Luleå två importvärvningar är att ingen av dem är bolldominanta spelare som kommer ta över matcher på egen hand. Snarare två bitar i pusslet – an aning mer åt rollspelarhållet – som ska komplettera och kugga i lagets svenska material på bästa möjliga sätt.

Naivt? Tja, kanske.

Fräscht och en framåtsyftande nystart? Det tycker jag.

BC Luleås värvningsstrategi den här sommaren ställer också saker på sin spets. Det är ingen tvekan om att nästa säsongs lag ligger i de svenska spelarnas händer. Det är de som kommer avgöra om basketvintern 2023/24 kommer bli lyckosam eller om allt pladasklandar i ett femtioelfte totalt meningslöst kvartfinaluttåg.

Det är Gustav Hansson, Jonathan Arvidsson, Tobias Sjöberg, Oliver Gehrke, Daniel Hansson, Denzel George och Samir Ali (om han stannar i BC) som fått mandatet av BC Luleås sportsliga ledning att leda de här projektet framåt och visa att de är mogna uppgiften. Bordet är dukat och grunden är lagd. Scenen är deras och det finns ingen Brandon Rozzell att gömma sig bakom när blåsten blir snålare.

Tvivlarna där ute i Sverige är antagligen många och ett bättre läge än så går inte att få.