Väntat? Ja, det skulle jag nog säga även om det innan uppkast var oerhört svårt att veta var Luleå Basket står efter en kort försäsong med minimalt med matchande.

Men vad fick vi då se? Precis som de senaste åren är det lagets aggressiva försvar över hela banan som ska lägga grunden, det syns tydligt. Men Luleå fick den här gången inte den utdelning vi är van vid och lyckades bara tvinga fram tolv turnovers från Södertälje. Och visst syntes det vid flera tillfällen att Josefin Vesterbergs defensiva smartness och höga basket-iq saknades – konstigt vore väl annars. 

Luleå Basket verkade vilja trycka upp bollen snabbare i anfall och komma snabbare till avslut vilket nog kan vara smart med tanke på hur sportchefen/tränaren Robin Sandberg byggt laget. För första gången på hur många år som helst saknar Luleå Basket en matchvinnarguard som kan skapa sitt eget skott av ingenting och "rädda" laget i slutet på skottklockan. Något som brukar vara ett måste när nervpirrande slutspelsmatcher ska avgöras. Där finns den stora svagheten – förutom att Luleå går minst en kvalitetsspelare kort.

Jag har tidigare skrivit att dagens Luleå Basket är Mehryn Krakers lag. Hon är stjärnan och ledaren som ska ta de stora besluten med bollen i sina händer. Det blir bara tydligare och tydligare.

Nya forwarden Jessica Lindström är en spelare som är lätt att gilla. Fysisk och smart som alltid hittar en bra position nära korgen. 

Mark-värvningen Divora Alems energi och fart kommer vara superviktig från bänken över säsongen.Den guard i laget med "högst tak" men behöver värdera alla sina färdigheter och veta när hon ska öka sina marginaler i spelet. Men det lär komma med tiden.

Det var allt för i dag.