Men vi kan börja med en liten sammanfattning av nuläget efter bottenprestationen mot Norrköping (67–100) innan det är dags att vara lite konstruktiv och titta framåt.

Så här: 

Lagets anfallspel är kaos.

Försvaret numera obefintligt.

Michael Gilmore är visserligen en stor fysisk talang men är sedan en tid tillbaka nästan oanvändbar på grund av sitt humör, hemska kroppspråk och obefintliga basket-iq.

Adam Rönnqvist är i sitt livs värsta formsvacka.

Vad än tränaren Peter Öqvist försöker göra så kan i alla fall jag inte se vad planen är. Han har helt enkelt kört fast och når inte fram till spelarna längre.

Nye Darrell Davis har just nu potential att vara en av de svagaste importvärvningarna BC Luleå gjort på åratal.

Men nog om detta.

Vad ska då BC Luleå göra resten av den här nattsvarta säsongen?

En variant kan vara att under de avslutande sju matcherna totalt strunta i resultaten. Sluta titta på SBL-tabellen. Inte ägna en tanke på vilket lag som eventuellt kan bli motståndare i en kvartsfinal.

Försök istället hitta något i spelet som funkar, i alla fall lite grand. Något som kan ge en gnutta trygghet och fast grund att stå på. Några mikrosaker som gör att laget i alla fall kan tävla och inte falla ihop vid minsta lilla motgång. Kort och gott hitta en stolthet i klubbmärket.

Sedan är det bara att glömma den här säsongen, gå vidare och börja jobba. Vända på varenda sten i organisationen – först och främst den sportsliga där mer gått fel än rätt de senaste sex åren.

Från den här säsongens lag är det bara Jonathan Arvidsson, Denzel George, Samir Ali och möjligtvis LaDarien Griffin som ska erbjudas en förlängning. Om de vill vara kvar. Resten kan försvinna någon annanstans. Det är i alla fall tydligt att de inte vill spela i BC Luleå.