Det finns många spelare som måste spela högkvalitativ basket kommande säsong för att Luleå Basket ska kunna gå hela vägen och hämta in klubbens nionde guld. Luleå har tappat mängder av stjärnnamn samtidigt som Södertälje satsat ytterligare och Norrköping visat att klubben vill vara med och bråka i toppen efter en säsong där klubben verka ha satsat det mesta på herrlaget.

Mycket. Till och med massor måste gå rätt.

Till att börja med måste Luleås nya importtrio hålla måttet. Det säger sig självt. Skorna som ska fyllas efter Kraker, McCarty-Williams och Goss är storlek 47. Minst.
Samtidigt bör Sofia Hägg fortsätta att ta steg och bredda sitta offensiva register en aning. Josefin Vesterberg ska bara fortsätta vara Josefin Vesterberg även om tittarna på korgen gärna får bli fler. Allis Nyströms uppdrag är att hålla sig skadefri och rotationsspelaren Eira Borgh måste ta chansen att växa in i en större roll.

Men till sist tror jag mycket ligger i händerna på en helt annan spelare. Nämligen Fanny Wadling.

Under tre år har den 26-åriga forwarden varit en viktig kugge i Luleås lag som kommit in från bänken och med sitt respektlösa spel tillfört massor. Men samtidigt har Wadling kunnat smyga lite i bakgrunden bakom de mer erfarna stjärnnamnen.

Nu är nog dessa dagar över. Kommande säsong är det dags för henne att ta på sig en av ledartröjorna i Luleå Basket. Att gå i bräschen och visa vägen. I vårens finalserie mot Södertälje visade den 185 centimeter långe forwarden att hon är mogen för ett ännu större ansvar. Kommande vinter borde – till och med måste – Fanny Wadling kliva fram från dag ett och leda laget. På planen och i omklädningsrummet.

Hon har kompetensen, tuffheten och numera erfarenheten. Det är dags att ta steget fram i rampljuset.