Litteratur
Titel: När almen tystnar. Om träden som vi älskar och dödar
Författare: Mårten Lind
Förlag: Natur & Kultur.
I Norrland finns inga ädelträn, varken almar, lindar eller ekar. Det är en diskriminerande skolbokssanning som inte är alldeles sann eftersom det finns undantag, exempelvis Lindefallet i Hälsingland, och så parkernas träd och det faktum att eken faktiskt tycks sprida sig längs Norrlandskusten. Tre plantor i skogsdungen utanför min skrivplats exempelvis. Nu dör almarna, och det bör vi bry oss om. Döden är mänskligt framkallad och därför är Mårten Linds bok ”När almen tystnar” viktig oavsett utbredningsområde.
Almarna dör i förfärande skala, över en stor del av världen. I Sverige började det redan 1979, i Skåne, nu är bara almarna på Gotland kvar i större skala, men hotade av samma ekologiska katastrof. Varför dör de? Jo, naturens obalans som skapats av människans oförsiktighet. Global handel som importerat inte bara ved och plantor utan även svampar och insekter som på fel ställe blir förödande eftersom motståndskrafterna saknas. Ungefär som röda hund och mässling utrotade Sydamerikas ursprungsfolk den där gången kolonisterna anlände med virus och våld.
Mårten Lind är en lysande skribent och pedagog, det han inte kan om almarnas inre liv och kulturens hantering av almarna, det finns nog inte. Han är underhållande, beläst, tydlig och mycket lugn. Kanske citerar han lite väl flitigt, det borde redaktören ha filat till, men hans berättarglädje är unik i botaniska populärsammanhang. Svampar lever i symbios med träd, när träd dör försvinner svamparna och växter som gynnas av svamparna och insekter som gynnas av växterna. Ungefär en miljard almar har dött. Hittills. Almsplintborre och en svamp med latinskt namn är själva utförarna, även där i symbios.
Det finns vaccin som hejdar, men inte botar, dessutom hotas även asken av massdöd. Den nordiska mytologins viktigaste träd, världsträdet, Oden gjorde ju människorna Ask och Embla (Alm) till jordens befolkande. Almen går genom vår kultur- och odlingshistoria, den hamlades till foder, den är hård och motståndskraftig som virke.
Nej, Norrland har inte många almar att sörja, och kommer aldrig att få, klimatförändringarna till trots. Ändå berör almdöden oss, som ännu ett bevis i raden som pekar mot profiten, girighetens och okunskapens förödande symbios genom historien.