Marcus Hellner tvingades stå över Tour de Ski och har ännu inte gjort säsongspremiär i världscupen.
En muskelbristning i ryggen, en axelskada, förkylningar och krånglande luftrör har fördärvat halva säsongen.
Tanken var att premiären skulle ske i Nove Mesto 24–25 januari, men under tisdagen fick Gällivareåkaren ett nytt bakslag i träningen.
– På läkarorder har jag inte gjort någonting i dag (läs onsdag), men jag har svårt att ta det lugnt, säger 30-åringen till Norrbottens-Kuriren.
VHellner tränade för en comeback i världscupen i Toblach 8–9 december, men fick stå över tävlingen sedan förkylningen och problemen med luftrören kommit tillbaka, som gjort att han missat inledningen på säsongen.
Och sedan dess har han inte varit aktuell för tävlande.
– Jag kör alltid lite hårdare intervaller tre–fyra dagar innan tävling och det var i Toblach som jag fick ont i luftrören och blev förkyld igen. Jag stod över den tävlingen av mest en säkerhetsåtgärd, men på kvällen blev jag febrig. Och jag verkar inte bli av med förkylningen eller vad det nu är för något.
– Jag har tagit blodprover för att se värdena, men det ser bra ut. Men jag ska utreda mer själva luftrören, men det kan jag inte göra förrän jag är fri från symptom.
Vad säger läkarna, handlar det om astma?
– Så långt har vi inte kommit. Mest troligt är det från kyla och torr luft. Det är oftast det som ger oss skidåkare problem. Sedan hur omfattande det är vet jag inte.
– När det kryper ned mot 20–30 grader vill jag inte köra intervaller, men det gör jag inte annars heller. Jag upplever att det är när jag kommer ned på hög höjd som det ger mer problem. Den luften påverkar mest. Här hemma har jag sällan problem.
Ett virus?
– Det måste vara något virus, men jag har inte fått vad av läkarna och är ingen läkare själv. Jag har gått på penicillin, men jag vet inte om det kommit något nytt eller om det är samma jag haft hela tiden.
– Det kan vara att den kur jag tagit hjälpt mot det och sedan har något nytt kommit. Jag kan inte skylla på dottern (Tuva, 1,5 år) i alla fall. Hon har inte börjat på dagis än och vi har väl tänkt att hon får vänta litegrann. Hon är 1,5 år nu.
Du får kanske göra en Johan Olsson och åka till annan ort, bara du och skidorna?
– (skratt) Något måste jag väl kanske göra.
Hur är mjölksyreåterhämtningen?
– Det var länge sedan jag körde intervaller. Inte sedan i Toblach (8–9 december). Oftast när jag blir sjuk håller det i sig max en vecka och sedan är det bara att ösa på, men det har inte varit så nu.
Hur mår du?
– Det går upp och ner. Jag har testat träna försiktigt någon dag och för en vecka sedan tyckte jag att jag var igång igen. Jag körde två dagar på raken, men helt plötsligt kom ett återfall med snuva och ont i halsen. Jag försökte igen under tisdagen och sprang en timme inomhus för att vara på säkra sidan, men när jag kom hem blev jag helt matt i kroppen.
Vad blir det av den här säsongen?
– Jag vill bara börja tävla och komma ut igen. Jag har inga förhoppningar och förstår att det kommer att bli tufft, men har inga resultatmål. Jag är jäkligt sugen. Det skulle kännas tungt om det inte skulle bli några tävlingar den här säsongen.
Brinner du för det fortfarande?
– Absolut. Det upplever jag speciellt när jag får ha det så här. Det är väldigt frustrerande varje gång jag blir sjuk, men jag blir motiverad varje gång jag är tillbaka och träningen svarar. Det är inte brist på motivation.
När blir comebacken?
– SM i Piteå (27–31 januari) är mitt närmsta mål nu. Jag hade Nove Mesto (24–25 januari) som mål, men nu börjar tiden rinna ut.