Som vanligt blixtrar det kring Charlotte Kalla.
En av Sveriges mest folkkära idrottare drar till sig uppmärksamhet och svarar med att låta ögonen gnistra.
Sedan lade sig mörkret över Ruka.
In dundrar Marcus Hellner.
Ja, om vi ska vara ärliga så har mörkret legat över Kuusamo, och skidstadion i Ruka, ända sedan vi anlände hit under onsdagskvällen.
Det här är en plats som har gjort sig känd för att vara kall, bjuda på snöstorm och ett allmänt grått dis.
Men när Marcus Hellner klev in på den provisoriskt uppbyggda presskonferensen, i en hotellfoajé mitt i gallerian, fick journalistkåren på allvar känna på norrbottnisk kyla.
Alla som har sett filmen Sagan om ringen kanske förstår vad jag menar. I Peter Jacksons filmatisering växer Gandalf från att vara trollkarl till att fylla hela rummet med mörk energi när Frodo försöker ge honom härskarringen.
Lite så fungerade Marcus Hellner när jag han bads svara på ytterligare en fråga, från ytterligare en journalist, under ytterligare en pressträff.
– Det här gillar du väl? Frågade jag lite klumpigt när han var på väg ut och jag stoppade honom.
För ytterligare en intervju, efter ytterligare en presskonferens.
– Nja, inte direkt, svarade han.
Han kunde ha sagt vad som helst, hans kroppspråk och ansiktsuttryck sade ändå allt.
Jag vet inte hur jag ska avläsa Marcus Hellners sammanbitna uttryck inför världscuppremiären. Jag tänker inte kritisera honom för att han inte älskar att svara på frågor – trots allt står han ju ändå där tålmodigt och ger media vad vi vill ha.
Frågan är om han gör samma sak under fredagen. Ger han oss vad vi vill ha?
En förbannad Marcus Hellner kan lika gärna betyda en energiladdad Marcus Hellner med stora resultat i kroppen som en lättsam och skojande Marcus Hellner kan göra.
Klassisk sprint är inte hans favoritdisciplin, jag tror varken han eller någon annan kan förutspå vad han kommer åstadkomma i premiären. Han har misslyckats med att gå vidare från prologen förr.
Men han har också visat att han är en mästare på sprint när han är som bäst.
Men om jag ska gissa vad hans sammanbitna uttryck inför media betyder så säger jag att det är ett tecken på en superladdad världsåkare som kommer anstränga stavarna till max i dag. Jag tror att mörkret bryts av en kraftexplosion som får västra Ryssland att fundera på vad som händer på andra sidan gränsen.
Och när vi har pratat färdigt om mörkret kan vi låta oss bländas av ljuset, eller ljusen.
Charlotte Kalla och Magdalena Pajala är länets övriga två representanter i de becksvarta skogarna. Pajala går egentligen inte att utläsa någonting av, hon är alltid lika strålande glad och positiv. Och nu har hon en anledning till det.
Hon skulle kunna vara den alla svenskar pratar om efter sprinten, med rätt lopp och rätt utfall.
Men innan det inträffar är det fortfarande Charlotte Kalla som står i centrum. Och trots att allt ljus riktas mot 26-åringen var lyskraften från hennes ännu starkare.
Då Hellner suckade och och frustade på väg mot ännu en presskonferens log Charlotte Kalla och svarade "javisst, absolut" när jag frågade om hon ville ta en promenad med Kuriren på väg från hotellet. Lugnare, gladare och mer lysande än sist jag träffade henne i tävlingssammanhang.
Hon vet att hon är i form, det är inget snack om saken, och hon verkar njuta av det. Och med tanke på hennes ursinniga träningstempo under torsdagen kan jag bara slå ihop ett och ett och få det till en ljusglimt.
För Charlotte Kalla kan det bara bli sämre nu. Hennes uttryck säger framgång och "jag är där jag vill vara".
Mitt tips är att slå på tv:n i dag och kolla in hennes insats i spåren. Men dra ner ljusstyrkan på apparaten några snäpp, även de mörka skogarna kan blända dig.