Ett fotbolls-VM utan svenska spelare. Kan det vara kul? Ja, förmodligen roligare sett ur ett spelmässigt perspektiv. Dessutom var ju en superaktör på plats – domaren Jonas Eriksson.
Även om Sverige hade dragit ner kvaliteten på turneringen – ja, det kan vi nog tyvärr konstatera – så hade det givetvis varit en extra krydda om landslaget lyckats kvalificera sig till VM. Det går inte att säga annat. Men ibland får man glädjas över det lilla – och att Luleåsonen Jonas Eriksson var med i snacket om att döma en VM-final är en enorm framgång.
Jag analyserade inte finaldomaren Nicola Rizzoli, eller någon annan för den delen heller, särskilt noga under turneringen. Därför vill jag inte säga om det var rätt eller fel val. Troligen rätt eftersom de som tillsätter domare har en helhetsbild som vi andra inte kan mäta oss med.
Det jag däremot kan konstatera är att Jonas Eriksson dömde på en nivå som definitivt höll en klass god nog för att få förtroendet i en VM-final.
Kanske är man partisk som Luleåbo, men jag tror de flesta håller med om att 40-åringen tillhör världens främsta domare. Om satsningen fortsätter har han fem år kvar innan pipan måste läggas i en skokartong tillsammans med kortleken. Dessförinnan spelas EM 2016 i Frankrike och VM 2018 i Ryssland. Förutsatt att Eriksson vidhåller sin höga nivå vore det märkligt om han inte vid något av mästerskapen får chansen i de allra största matcherna.
Jonas Eriksson bidrog med något extra åt svenskarna under VM. Att hans insatser sedan analyserades in i absurdum är en annan sak – men så är han också vår enda världsstjärna inom fotbollen tillsammans med Zlatan.