Men jag kan inte låta bli att nämna det jag saknade i Luleå Energi Arena.
För att Idrottsgalan ska bli riktigt etablerad måste Norrbottens Idrottsförbund lyckas locka dit alla stjärnor – eller åtminstone några.
Skiddrottningen Charlotte Kalla saknades – likaså herrkungen Marcus Hellner. Och även Per Spett, Sofia Mattsson och Johan Fransson.
Om jag inte missminner mig så valde förbundet att lägga galan i maj av en enkel anledning – då kunde exempelvis Kalla komma eftersom tävlingssäsongen var över.
Nu fick den välfyllda hallen se en, inte direkt överlycklig tränare (Magnus Ingesson) i stället, och det kändes sådär.
Kalla skickade visserligen en videohälsning som visades på arenans alla tv-skärmar. Bra så – men det hade behövts lite mer stjärnglans i hallen.
Jag är övertygad om att alla hade känt en större "wow-känsla" om Charlotte Kalla hade klivit upp i rampljuset och mottagit publikens jubel.
Nu blev det i stället spridda applåder som dog ut innan pristagarna ens hade hunnit hela vägen upp på den stora scenen.
Galan är relativt ny och det finns uppenbarligen en hel del att jobba på.
Det kände väldigt uppfriskande när konståkaren Alexander Majorov och alpinisten Ylva Stålnacke dök upp. Utan duon hade det blivit ettordentligt antiklimax.
Nästa år räknar jag med att arrangören lyckas locka dit de största namnen. Charlotte Kalla lär ta storslam efter sin uppvisning i OS-skidspåren och det är nog lika bra att spika ett datum med henne redan nu.