”Men, där är ju Bäckström. Så jäkla grymt sist. Stort! Fan, vad roligt”, ropar en man som är ute och rastar sin hund när Niklas Bäckström fotas av Kurirens fotograf på baksidan av hans mammas hus. Bäckström vinkar tillbaka och tackar så mycket innan fotograferingen upptar.
Har du tränat mycket på ditt ”fighting-face”?
– Nej, jag tycker sånt där är löjligt. Andra kan träna på det så tränar jag på att vinna istället, säger Luleåkillen.
Bäckström, som numera bor i Stockholm, är uppe i Luleå under några dagar för att träffa familjen och umgås med sina vänner. Samma vänner som han inte kunde hålla tillbaka glädjen för när han fick beskedet för drygt en och en halv månad sedan.
Den 15 maj i år kunde Kuriren avslöja att Niklas Bäckström skulle få gå sin första UFC-match i Berlin mot finländaren Tom Niinimäki. Två veckor och några timmar senare stod Bäckström i oktagonen i Berlin och hade precis vunnit sin UFC-debut efter att ha strypt ut sin motståndare. I segerintervjun inför en kokande arena fick Luleåsonen knappt fram ett ord.
– Den intervjun glömmer jag helst. Den är lite pinsam för mig att titta på, men va fan. Det var en jättestor dröm för mig.
Dagarna innan hade varit något helt annat än Bäckström är van vid. MMA-fightern hade landat i Berlin några dagar innan fighten och han blev minst sagt uppmärksammad. Luleå-sonen fick göra intervju efter intervju och uppskattar att han fick skriva ungefär 300 autografer.
– De andra såg ut som att de tyckte det var jobbigt med uppmärksamheten. Jag tyckte det var riktigt coolt, säger Bäckström.
Kort innan matchen mot den klart mer rutinerade Tom Niinimäki laddade Niklas Bäckström upp på samma sätt som han alltid gör, men han erkänner att det inte är någon konversionell uppladdning som Luleåfightern har.
– Det kan låta lite kon-stigt, men Reza (Madadi, Bäckströms tränare) slår på en persisk låt som vi sjunger allsång till. Han sjunger texten och jag skriker och sjunger refrängen. Vi går loss ganska hårt. Sedan just innan jag går ut så, efter jag gjort det där, stått och skrikit och hoppat så känns det som att man kan vinna mot en pansarvagn.
Bäckström besegrade visserligen ingen pansarvagn, men han vann över en av världens främsta UFC-fighters och fick bevisa det han själv alltid konstaterar.
– Jag tycker ju att jag är bäst, och nu har jag fått visa att jag är en av de bästa i världen.
Luleåsonen har fått en hel del uppmärksamhet kring sitt självförtreonde och sina uttalanden om sig själv. I intervjuer med pressen är 24-åringen inte sen med att konstatera att han tycker att han är bäst, men han erkänner också att det ligger en del taktik bakom uttalandena. Bäckström säger att han är bäst för att pressa sig själv till max.
– När man säger att man är bäst så är det ganska många som tycker att man ska förlora och inte alls tycker att man är bra, och då blir det svårt att inte träna allt vad man har. Jag tycker att det är lite töntigt att prata och inte backa upp det sedan. Det är häftigare att prata och sedan backa upp det.
Får du ta mycket skit på grund av ditt självförtroende?
– Ja, men det får man ju alltid. Det är ju inte så accepterat i Sverige att veta att man är bäst. Men jag tycker det är lite roligt att få ta skit. Folk skriver före och sen efter att man har bevisat gång på gång så måste de gilla en. Jag letar efter den där Zlatan-effekten. Det går inte att hata mig efter att jag har vunnit, säger Bäckström.
Men MMA-fightern får väldigt ofta försvara mer än bara sitt självförtroende. Hans sport, MMA, blir väldigt ofta kritiserad. Bäckström själv berättar att han fått debatera sin idrott sedan han började med MMA. Den senaste i raden att kritisera sporten är idrottsproffesorn Yelverton Tegnér.
Tegnér som tidigare varit läkare i Luleå Hockey och nu i det svenska damfotbollslandslaget går till hårt angrepp mot Bäckströms sport på Luleå Tekniska Universitets hemsida. Idrottsproffesorn säger bland annat: ”Det är legaliserad misshandel. Ur samhällets perspektiv tycker jag inte sådana här idrotter ska få förekomma. Det är att glorifiera våldet”, ”jag tycker att det är tragiskt att sporten växer” och ”Vad är det för krafter som hyllas här i världen, vi har de mörka krafterna, politiskt sett, ute i Europa. Finns det ett samband mellan nazismen, främlingsfientligheten och glorifieringen av våldet inom sporten?”.
Undertecknad behöver inte visa Tegnérs uttalanden för Bäckström, han har redan läst dem.
– Det är som att jag skulle uttala mig om dressyr. Han kan ingenting om det. Jag tycker det är lite pinsamt. Om min motståndare älskar det lika mycket som jag gör så vore det ett brott att inte låta oss fightas. Är båda med på det så är det 100 procent okej. Är bara en med på det, då är det misshandel och bland det värsta som finns.
Men vad tycker du om att han funderar kring paralleller mellan MMA och nazism?
– Det bevisar att bara för att man är professor så betyder det kanske inte att man är intelligent. Han är duktig på det han gör, men det har dött en genom tiderna i MMA så det måste vara någonting som han har emot sporten som är någonting annat än riskerna. Då blir det lite fel att man driver in sina egna värderingar i något som någon annan valt att göra, säger Bäckström och ger ett exempel på vad han menar:
– Om man ska dra det så långt som Putin. Han bestämmer att folk inte får vara gay, men det blir helt fel. Man måste förstå att folk är olika.
Upplever du inte samtidigt som det här att MMA har blivit populärare och blivit mer accepterat?
– Folk har blivit mer allmänbildade om MMA, men det gäller dock inte alla som drar paralleller mellan MMA och nazism. Det är bara pinsamt, säger Bäckström.
Den 4 oktober är det UFC-gala i Globen. 24-åringen som då kommer ha fyllt 25 hoppas att han kommer få gå sin andra UFC-match på hemmaplan i Stockholm. Det är det han tränar för just nu. Mellan två och tre träningspass varje dag.
– Jag älskar MMA. Jag lever min dröm, säger Niklas Bäckström.