Trots att Isac Lundeström börjar gymnasiet i augusti är han redan en del av Luleå Hockeys J20-trupp.
När 15-åringen kommer in i omklädningsrummet är övriga lagkamrater redan på väg till gymlokalen för att bättra på fysiken inför kommande issäsong. Den unge forwarden hade gärna varit med, men har fått träningsförbud av lagledningen. Skälet är vårens hektiska schema med spel i U16-SM, J18, J20-slutspelet och landslagspel.
Klubben är rädd om sin guldkalv som inte är tillgängliga för NHL-draften förrän 2018 och vila är lika viktigt som träning.
Annars är mycket träning någonting som han är van vid och som han gillar.
– Vi har träning nästan varje dag. Det är jobbigt, men det är också kul. Jag får ju umgås kompisar samtidigt så då blir det kul att träna hårt också, säger han.
Trots sin ringa ålder har han redan börjat samla på sig fina meriter.Framför allt i landslaget där han blev utsedd till lagkapten för U16-landslaget och dessutom fick pris som bästa U16-forward i Sverige, under SM-slutspelet i april.
– Det var riktigt stort. Något jag inte alls trott. Jag fick reda på det via twitter, det var ju under SM-finalveckan i U16 och jag var ju inte där, utan hemma i Gällivare och läste att min agent skrivit det på twitter, säger Isac Lundeström.
Det var just i Gällivare och Malmberget AIF som karriären startade.
Pappa Peter och storebror Eric höll på med ishockey och lille Isac ville vara med överallt och tävlade alltid. Duellerna mot den tre år äldre brodern är också den största anledningen till att pucktalangen är den spelare han är i dag.
– Brorsan har betytt oerhört mycket. Det var ju han som jag hängde med hela tiden och följde alltid med honom och hans kompisar och han med mina. Vi har alltid varit ett gäng när jag har varit hemma. Hannes Henriksson, Kevin Tian, Rasmus Eriksson, Eric och jag.
Någonstans pågick det alltid en match. Var det inte landhockey på gatan, kunde det vara på fotbollsplanen eller uterinken vid Hedskolan.
– Vi var där nästan varje dag när det fanns is. Mamma fick komma och hämta oss och säga att det var dags att gå och sova nu, säger Isac Lundeström och skrattar.
Hur viktigt var det att vinna mot brorsan?
– (Skratt) Det var riktigt viktigt. Få skryta för mamma och de där hemma när vi kom in efter matcherna. Förlorade jag var det nästan så jag började gråta, men samtidigt har jag vunnit mycket, säger han och ler.
Familjebanden är starka och flera gånger under intervjun förklarar Isac Lundeström hur tacksam han är över det sätt som de har stöttat honom.
När han fick erbjudande om att spela i Luleå bestämde sig pappa Peter för att flytta med, vilket har underlättat sonens skolgång och ishockey.
– Det är skönt. Jag slipper laga mat och göra så mycket omkring. Det blir mycket lättare än om jag hade åkt själv.
Luleå Hockey upptäckte löftet för två år sedan, under en match mot just Malmberget.
– De tyckte att jag var duktig, ringde mig och frågade om jag ville vara med i en turnering i U15. Jag hakade på och provade, sedan har det bara rullat på.
Hur skulle du själv beskriva dig som hockeyspelare?
– En skridskostark spelare. Har ganska bra spelsinne och hyfsad teknik.
Tycker du att du är bra?
– Ja, helt okej.
När insåg du första gången att jag är nog ganska duktig på det här med hockey?
– Det var framför allt i tidig ålder. Jag gjorde mycket mål när jag spelade i Malmberget och kände ganska tidigt att jag säkert kan bli någonting.
Under J20-slutspelet mot Skellefteå var Isac Lundeström med och imponerade på tränarna med sitt mogna spel. Den här säsongen är tanken att han ska ingå i J20-truppen och 15-åringen ser fram mot utmaningen.Drömmarna är större än så, men precis som klubben skyndar han långsamt.
– Närmast är det att spela i A-laget, sedan att få fortsätta att vara med i landslagen och på sikt att spela i NHL. Men först ska jag ta en plats i J20. Förväntningarna är att det kommer bli mycket svårare. Det är bättre spelare. Men jag har höga förväntningar.