Hon vet det exakta datumet. Det var den 1 maj 2014 det hände.
Natalie Strömberg var och tränade med Assi i Risögrund, Kalix. De körde en övning där man ska springa och möta en medspelare, få en boll, ta emot den på bröstet och spela tillbaka. Det gick bra. Allt rullade på som vanligt. Men sen tog hon emot ytterligare en boll. Och då blev allt snurrigt.
Natalie gick till en kompis och sade att hon började bli yr. Sen föll hon ihop – livlös. Hjärtat stannade.
Hon minns inte mycket från händelsen.
– Det gick ganska fort, så jag hann inte tänka på det. Jag kom ihåg från ambulansen att de sa att jag behövde syrgas. Och när vi åkte ut sa pappa: ”Det är lugnt, vi är här”, berättar Natalie Strömberg.
Pappa Lennart (Alm) minns dagen.
– Jag stod hemma och dammsög när hennes tvillingsyster ringde och berättade. Det var ingen höjdare, det samtalet.
Nu 14-, då 13-åriga Natalie hade turen att snabbt få hjärt- och lungräddning.
Hon fick ligga på sjukhus i två veckor i väntan på operation. Men bakomliggande orsaken till hjärtstilleståndet är inte helt känt.
– Jag har sedan födseln en tumör, en godartad. Jag har inte haft några problem med det, men doktorn sa att det kan vara så att bollen tog där.
En tumör som hon har haft hela livet och gått på regelbundna kontroller för. Natalie säger att det aldrig hämmat henne eller skrämt henne. Men läkarens ord om att det kan ha legat bakom att hjärtat stannade har så klart fastnat.
– Jag var inte rädd för tumören innan, men lite mer nu när de sa att det kan bero på den.
Natalie Strömberg har spelat fotboll sen hon var fyra år och bandy sen hon var fem. Det var inget hon hade tänkt sluta med och tack vare hennes drivkraft kom hon snabbt tillbaka till idrotten.
Men i vintras kom då nästa tunga smäll – när hon spelade bandy.
Det kändes som att hon hade fått ett skott på sig. Men smärtan kom egentligen inifrån.
Efter hjärtstilleståndet förra sommaren opererades en implanterbar defibrillator in för att korrigera hjärtrytmen. På bandyplanen slog hjärtat oregelbundet, då gav ICD:n en stöt.
Ytterligare en vecka på sjukhus väntade.
– Om jag får det där igen får jag inte fortsätta spela. Det är läskigt, jag vill verkligen inte få det igen.
I dag mår Natalie dock – mot alla odds – bra. Efter inställningar av ICD:n har hon inte fått några fler stötar och hon har klartecken från läkare att fortsätta träna som vanligt.
– Det känns normalt nu. Det är bara att jag äter medicin och att det är jobbigare att träna, jag blir trött snabbare av medicinen.
Hon kan däremot uppleva ojämna slag.
– Bortsett från extraslagen är det inget som påverkar mig. Jag kan få det varje dag, men jag har fått medicin som ska ta bort det. Det har inte fungerat så bra, men jag har fått ökad dos nu.
Är du någonsin rädd?
– Jag är rädd för att få en till stöt. För då vet jag att jag inte kommer få fortsätta spela.
Vad betyder idrotten för Natalie? Väldigt mycket. Pappa Lennart tror att det också kan ha varit en viktig del i vägen tillbaka.
Hur var det att vara pappa för ett år sedan?
– Det var kaotiskt. Men eftersom hon har en sån jäkla drivkraft med idrotten... jag tror att det har hjälpt henne att bli frisk. Hon lever ju för idrotten.
Och mycket riktigt – Natalie Strömberg spelar fortfarande både fotboll och bandy. För drygt ett år sedan när hon föll ihop livlös på konstgräset i Risögrund var det inte en rädsla över att beträda planen igen som väcktes. Det var viljan att komma tillbaka.
I dag är det inget som hindrar henne från att idrotta – tvärtom. I stället hjälper det henne att stärka musklerna runt hjärtat.
När du gick igenom allt det här. Trodde du att du skulle kunna spela igen?
– Nej, det trodde jag inte. Det är fantastiskt att jag fortfarande kan spela.