I Schweiz har Emil Lundberg hittat utmaningar på flera plan.

 Det är fredag förmiddag i Zürich.
Vi slår en signal till Emil Lundberg för att styra upp exakt när och var vi ska träffas dagen efter.
Lägenheten i Kloten blir bra.
Hur blir det med matchen mot Fribourg? Spelar du den?
– Jag vet inte. Jag spelar i kväll mot Davos i alla fall, svarar 30-åringen.
Okej, det hade ju varit kul om vi fick se dig spela och kunde ta lite bilder...
Han skrattar lite lätt i andra sidan luren och säger:
– Jo, jag förstår det.
Ett besök från Norrbottens-Kuriren kan naturligtvis inte få Kloten Flyers tjeckiske tränare Tomas Tamfal att ändra sin laguttagning.
Trots förlust i fredagsmatchen mot Davos (1–4) får dock Lundberg förtroendet på nytt.
Vid elvatiden på lördagen värmer den förre Luleåspelaren upp tillsammans med laget i hemmahallen Kolping Arena.
Två timmar senare står han i dörrporten vid lägenheten och öppnar för Kurirens utsända team.
Frun Maria och sexårige sonen Hugo är på besök sedan några dagar tillbaka och välkomnar oss i hallen.
De har sin bas i Gävle, men i och med Hugos höstlov passade det bra att hälsa på hos pappa Emil i två veckor.
Ska upp i bergen
Ute skiner solen och det är närmare 20 grader varmt. Hösten gör sig ändå påmind med de färgstarka löven i trädkronorna. Längst ner efter gatan i det lugna lägenhetsområdet ligger en lekplats med gungor. Och till ishallen tar det bara någon minut med bil.
Hugo har med sig lite av sin ishockeyutrustning till Schweiz.
– Vi har inte hunnit med så mycket än. Fram till de (Maria och Hugo) kom i onsdags har jag varit själv, lokaliserat stan och försökt ta reda på vad man kan göra. Men det blir nog lite utflykter, kanske upp i bergen, säger Emil Lundberg.
– Vi ska visst upp i bergen, svarar Hugo snabbt.
– Jag tror det ska finnas en lift 45 minuter härifrån som går upp så man nästan kommer på 3.000 meter. Det är nog den vi ska sikta in oss på, fortsätter Emil.
– Pappa, jag är höjdrädd, säger Hugo lite skrämt.
Föräldrarna skrattar gott och Maria häller upp kaffe i min och fotograf–Petras kopp.
Ordentligt bryggt och starkt kaffe på svenskt vis.
– De gör det så svagt här, säger Maria och ler.
Kontakt via Skype
Hemma i Gävle bygger familjen hus och nu under säsong brukar det vara perioder på upp mot två månader innan alla tre kan träffas.
– Det är klart att det är tufft. Skype finns ju och man försöker hålla kontakten så gott det går. Men självklart föredrar vi ju att vara tillsammans, säger Emil Lundberg.
Sedan sonen föddes har centern hunnit med spel i två olika klubbar i Finland (SaiPa och HPK), Luleå Hockey, HK SKP Poprad i slovakiska ligan, Lev Poprad i ryska KHL och nu Kloten Flyers  i Schweiz. Fem ligor och fyra olika bostadsplatser.
Kan tänka sig Sverige
– Det är inte något jag har tänkt, att jag ska prova på det landet eller den ligan, utan det är vad som har fallit på plats. Jag skulle definitivt kunna tänka mig ett kontrakt i Sverige som sträcker sig över ett par år så man får känna att man är lite på samma ställe.
Känns det som att du har flyttat runt mycket sista tiden?
– Nej, jag tycker inte det känns som att jag är less på det eller att det har varit jobbigt. Men man känner väl att han blir äldre och jag vill vara med där också, säger Lundberg och ser på när Hugo bokstaverar
K-L-O-T-E-N med färgpennor på ett vitt papper som han sedan viker till en hatt.
– Snyggt Hugo!, berömmer hans mamma.
Fjolårssäsongen i Lev Poprad blev en riktig åktur.
Som nykomlingar i ligan och med skral ekonomi fick klubben kämpa för att få ihop ett slagkraftigt lag i den tuffa konkurrensen.
Emil Lundberg placerades i en defensiv formation med bland annat Luleåspelaren Karl Fabricius. Ju längre säsongen led insåg föreningen att man inte skulle nå slutspelet.
För att rädda ekonomin
beslöt de sig för att sälja sina stjärnor – något som gav mer plats åt exempelvis Lundberg som fick chansen i förstakedjan och powerplay. Innan säsongen var över stod han på 16 poäng (varav tio mål).
– Det blir ju så när du får mer förtroende. Spelar du powerplay får du mer chanser att göra poäng. Det är bara att titta i vilket lag som helst – det är aldrig någon i tredje- eller fjärdekedjan som ligger i topp i poängligan.
Tiden gick
Efter säsongen uttryckte Lev Poprad att de ville behålla Lundberg. Men tiden gick och inget bud kom. Till slut insåg han att det inte skulle bli någon fortsättning i KHL.
Länge gick 30-åringen klubblös innan Kloten hörde av sig.
– Jag var inte speciellt orolig – det är aldrig så att du går ett helt år utan jobb. Det har varit lite trögt i år på grund av lockouten – det är många spelare som har skrivit på kontrakt sent.
I schweiziska ligan får lagen max ha fyra utlänningar ombytta till match. Kloten har fem importer i sitt lag, vilket innebär att en spelare alltid får sitta på läktaren.
Kanadensaren Micki Dupont är lagets enda importback och offensivt skicklig. Han bänkas aldrig.
Samma med Washingtonforwarden Brooks Laich som valt att spela i Kloten under NHL-lockouten.
Den tredje utlänningen är finske Tommi Santala – lagets poängkung i fjol och något av en trotjänare.
Övriga två är Emil Lundberg och tjeckiske Kamil Kreps – med ett förflutet som stor poänggörare i bland annat Kärpät och senast i KHL-laget Barys Astana.
En mördande konkurrens.
– Det har väl blivit så att jag och Kamil (Kreps) delat på det. Det har som ingen riktig betydelse om du gjort en bra eller dålig match.
Känner du någon press på dig att leverera?
– Man vill ju alltid göra så bra ifrån sig som möjligt, men lite större press blir det nu. Det blir som en vecka mellan varje gång man spelar och det kan vara lite jobbigt att man inte känner sig riktigt inne i det.
Spelar powerplay
Senare på kvällen är det dags för match.
Tabelltvåan Fribourg-Gotteron står för motståndet i Klotens hemmaarena.
Emil Lundberg har placerats i en tredjekedja med Raffaele Sannitz och Yannick Herren. Under matchens gång byts dock Herren ut mot den rutinerade tidigare Färjestadspelaren Marcel Jenni. Det blir ett lyckat drag och kedjan skapar mycket tryck i offensiv zon.
I mitten av andra perioden går Kloten upp i en rättvis 2–1-ledning och Lundberg är inblandad i målet. I powerplay har han fått en ny roll som back.
Ledningsmålet kommer i just den spelformen och vid tillfället har 30-åringen smugit upp för att skymma målvakten. En retur skapas och lagkamraten Matthias Bieber kan raka in pucken.
Alla i hallen blir galna och i högtalarna spelas ”Den glider in” av Nick Borgen som blivit en klassisk låt i Kloten efter alla svenska och finländska framgångsrika spelare.
Fick sista chansen
Men där och då vänder Klotens lycka.
Två raka utvisningar innebär att Fribourg-Gotteron kan skapa tryck och få in en kvittering.
Sen kommer bortalagets ledningsmål på straff med cirka fem minuter kvar.
Emil Lundberg matchas hårt i slutet och får matchens sista chans till att rädda en poäng.
Med fem sekunder kvar vinner Brooks Laich en tekning och pucken går till Lundberg på backplats. Han avfyrar ett skott, som är på väg in i mål, men en Fribourg-back lyckas styra upp pucken på målvakten Benjamin Conz som blockerar. Klockan tickar ut precis när domaren blåser i pipan.
Fribourgspelarna åker in på planen och menar att matchen är slut. Kloten, å andra sidan, tycker att klockan ska vridas tillbaka någon sekund.
Domaren är säker på sin sak. Matchen är slut.
Stor besvikelse
En visslingsorkester av sällan skådat slag drar igång bland hemmafansen. Ljudet är öronbedövande på vägen ner till omklädningsrummet.
I spelargången skriker en Klotenspelare ”You are terrible!” till Fribourgmålvakten Benjamin Conz som anses ha filmat till sig en utvisning
i matchen.
Han ler bara tillbaka.
Emil Lundberg är mer samlad efteråt. Trots andra raka förlusten.
– Vi kontrollerar matchen och har fler chanser än de har. Jag tycker vi är det bättre laget och förtjänar minst en poäng.
Hade inte varit dumt att spräcka målnollan där i slutet?
– Jo, det hade inte varit fel.
Är den nollan något som gnager?
– Nej, det är det inte. Jag tycker vår kedja spelar bra och skapar chanser. Hade man spelat dåligt hade det känts tyngre.
Back i powerplay ... är det första gången det händer?
– Tror det är andra gången det har hänt (skratt). I Finland hände det någon gång också. Det är lite ovant, jag har bara kört en träning på den platsen.
Är det ditt skott de är ute efter?
– (skratt) Måste ju vara det. Nej, det är det nog inte, vi har lite dåligt med backar så de behöver någon spelskicklig där.
Surt att inte ta några poäng i matcherna när du får chansen?
– Vi har vunnit alla matcher jag har spelat tidigare. Det här är de första två som jag förlorat. Det är klart man hoppas på vinst och i dag
har vi ledningen..., men det svänger fort.
Och att det svänger fort i ishockeybranschen är Emil Lundberg van vid.
Han kan inte svara på vart han ser sig själv om ett par år. Annat än att han vill fortsätta spela ishockey.
Men om han får välja vet 30-åringen var han vill spela.
– Hemma där vi bygger hus och få vara nära familjen.