Redan i hallen möts trion av den höga ljudnivån från Lundbergs son Hugo, 5, och Chabadas söner Max, 2, och Mattias, 5 som spelar hockey i hallen.
Den yngste av dem, Max ramlar i det hårda marmorgolvet, men är snabbt uppe på benen igen utan att röra en min.
– Han är yngst, men ändå tuffast, säger Chabada med ett leende.
I det trånga köket har Chabadas fru Lucie kokat svenskt kaffe och plockat fram det som blev över av Max födelsedagstårta tre dagar
tidigare – en kopia över hans favorit-leksak – en grön traktor.
Lucie berättar att det har blivit en del tårtbakande på sistone. När Fabricius fyllde 29 år i slutet av september fick han en som föreställde kroppen på en cheerleader i NFL-laget New England Patriots (amerikansk fotboll).
– På två veckor har jag gjort fyra stycken. ”Fabbes” blev bäst, säger Lucie.
Billigare i Slovakien
Emil Lundbergs fru Maria kommer ner från övervåningen där alla familjer har var sin lägenhet med kök. Karl Fabricius, som är ensamstående, har en lite mindre lägenhet än familjen Chabada och Lundberg.
– Jag ska gå och klippa mig. Det gäller att passa på när det är så pass billigt, säger Maria Lundberg.
Hon berättar att en klippning med lite toning eller färgning kostar mindre än 500 kronor på en fin frisörsalong. I Sverige kan summan bli tre gånger så mycket – minst.
Men det kan vara vanskligt att gå dit. När Karl Fabricius senast besökte frisören kunde ingen på salongen ett enda ord engelska.
– Det var intressant. Till slut var det en kund som fick översätta ungefär hur jag ville ha det, säger Fabricius med ett leende.
Eftersom att Maria bodde i Poprad redan i fjol så har hon hittat en frisörska som vet hur hon vill ha håret.
– Det mesta är billigt jämfört med Sverige, säger Emil Lundberg.
Martin Chabada, som sitter i soffan och ritar med den äldsta sonen Mattias nickar och tillägger.
– I Sverige kunde vi handla mat för 3.000 kronor. Här kostar det högst 1.000 kronor för ungefär samma varor. Om man går på restaurang är det ungefär likadan skillnad, säger han.
Chabada berättar att det är stora inkomstskillnader mellan länderna.
– Här är medelinkomsten knappt 6.000 kronor och det borde vara långt från vad nivån är i Sverige, säger Chabada.
Inom ishockeyn är det tvärtom – i KHL tjänar spelarna mer. Men ingen ur trion vill berätta exakt vad de tjänar i månadslön.
– Det är i alla fall högre lön jämfört med elitserien. I Slovakien är skatten 20 procent, oavsett inkomst, säger Chabada.
Det är bara några timmar kvar till lagets samling inför matchen mot Sibir och spelarna behöver vila.
Följer amerikansk fotboll
Vi följer med när Karl Fabricius går upp till sin lägenhet.Han lägger sig i dubbelsängen och tar på sig sina nya ”Dr. Dre-hörlurar” och tar fram sin iPad 2.
– Jag brukar bara ligga och slappa. Hörlurarna är ett måste när vi reser mycket, de stänger ute allt annat ljud. Det är sällan jag somnar, jag brukar se lite amerikansk fotboll. Jag har nog knappt missat en NFL-match, säger han.
Rummet är sparsamt inrett. Garderober, soffa med bord och en säng. På väggen hänger en tavla på den egyptiske faraon Tutankhamun, enligt honom hängde den där när han flyttade in.
Klockan tickar på och det börjar närma sig nedsläpp i Tatravagónka Arena.
Den förre Luleå Hockeytrion kastar i sig en tallrik med yoghurt och müsli innan de hoppar in i en av Chabadas bilar – en svart BMW X5.
Vi tar rygg på spelarna i vår svarta Ford Focus och tio minuter senare är vi framme vid arenan som precis har slagit upp portarna för allmänheten.
Säkerheten är påtaglig. Utanför hörs sirener från polisbilar och inne är det säkerhetsvakter lite överallt. Svartklädda män som är utrustade med batong, skottsäker väst och walkie-talkie.
Pavol Gmitter, pressansvarig för Lev Poprad möter upp oss i hallen.
– KHL är stenhårda när det gäller säkerhet och ingenting får gå snett under matchdagen, säger han.
Även fotograf Linda får noggranna instruktioner om var hon får vistas i arenan. Endast sex fotoplatser finns tillgängliga och hon får tjata på Gmitter för att kunna ta en bild bakom spelarbåset och i spelargången. Senare lyckas hon även övertala honom att vi ska få besöka omklädningsrummet.
Eftersom klubben är nybildad har lagets souvenirshop inte riktigt utvecklats i samma takt som laget. I ett litet mörkt rum under läktaren går det att köpa match-tröjor, t-shirts och vimplar – inte mycket mer.
– Om tio år kommer vi att ha en jättestor shop, säger Pavol Gmitter.
Inne i ishallen har ljudnivån höjts åtskilliga decibel. Ur det föråldrade högtalarsystemet dunkar musiken från bland annat det tyska industrimetalbandet Rammstein och det australiensiska hårdrocksbandet AC/DC.
Nedanför de slitna läktarna har Lev Poprads maskot, lejonet Leo, börjat showa för publiken.
Det är bara några minuter kvar till nedsläpp och speakern läser upp laguppställningarna samtidigt som spelarfoton visas på hallens nyköpta storbilds-TV.
Applåderna är måttliga – men när hemmasonen Lubos Bartecko presenteras höjs temperaturen i Tatravagónka Arena.
– Han är en av de största både i Slovakien och framförallt här i Poprad, säger Emil Lundberg om Bartecko, som även hann bli populär i Norrbotten under sina fyra säsonger i Luleå Hockey.
Förutom Bartecko, brukar Ladislav Nagy riva ner många applåder från hemmapubliken.
Men den förre Modoforwarden Nagy är avstängd när laget ställs mot Sibir Novosibirsk. Slovaken fick matchstraff mot Dynamo Moskva och stängdes sedan av i fem matcher efter att ha applåderat den ryske domaren som gav honom en tvåminutersutvisning för interference.
Istället höjs ljudnivån när nummer 51 presenteras – det numret har Emil Lundberg.
– Det är skitkul att publiken tycker om mig, säger han.
– När jag spelade i Finland (Saipa och HPK) kände jag samma uppskattning från fansen. Klart man kände stöd i Luleå också, men där var det på ett annat sätt i och med att det är min hemstad. I Poprad är jag en utlänning med krav på mig, speciellt eftersom att jag gjorde en ganska bra säsong med HK Poprad i fjol.
Under fjolåret blev Emil Lundberg framröstad som HK Poprads populäraste spelare bland fansen – före både Bartecko och Nagy.
Den slovakiska duon avslutade förra säsongen i elitserien med Modo. Men Lundberg blev kvar.
– Tanken var ju att Lev Poprad skulle spela i KHL redan i fjol. Men det blev inte så av många olika anledningar, säger han.
– Jag hade ett kontrakt med HK Poprad som jag kunde bryta under säsongen. Det fanns intresse från klubbar i bland annat Tjeckien och Tyskland, men jag trivdes bra och visste att Lev var aktuellt för KHL i år.
Förra säsongen producerade 29-åringen 33 poäng (20 mål+13 assist) på 53 matcher i den slovakiska ligan.
Bra intresse
Ur högtalarna skrålar den ryska nationalsången följt av den slovakiska.
3.605 åskådare är på plats i arenan – ungefär 1.400 platser är tomma.
– Vi har fyra hemmamatcher på rad och biljetterna är ganska dyra. Tidigare har det varit i princip fullsatt, säger Emil Lundberg.
Inför mötet med Sibir har Lev spelat åtta matcher och vunnit två.
Men formen är på uppåtgående. Under de senaste tre omgångarna har laget tagit sina två trepoängare.
Hemmamötet med ryska Sibir börjar dock olyckligt för Lev-spelarna. Lundberg är en av två spelare som sitter utvisad när gästerna tar ledningen med 1–0 genom Tre Kronor-backen David Petrasek.
Spel i numerärt underläge är något som förföljer hemmalaget i två perioder. Inför tredje perioden är underläget 0–2 och från läktarplats hörs burop.
– Vi är dåliga i de två första perioderna, säger Karl Fabricius som matchats sparsamt tillsammans med Emil Lundberg.
Men i tredje förändras allt.
Lev kommer ut som ett nytt lag och när Lubos Bartecko sätter 1–2-reduceringen efter 3.14 höjs temperaturen i hallen.
Med publiken i ryggen får Lev fart under sina skridskor. Laget går ner på tre kedjor och det ger resultat.
Populär i hemstaden
Varje gång 35-årige Bartecko är på isen skanderar publiken ”Bartecko, Bartecko, Bartecko...” och kaptenen växer ut till isens främste spelare – det påminner om glansdagarna i Luleå Hockey.
Även Lundberg och framförallt Fabricius får mer istid. Tillsammans med Bartecko och Tomas Netik är Fabricius den stora orsaken till att laget vänder och vinner efter straffar.
Netik kvitterar till 2–2 och den förre NHL-backen Karel Pilar avgör med sin straff.
– Vi visade bra karaktär och publiken var fantastisk. Till slut var vi värda segern, säger Karl Fabricius när vi träffar honom i omklädningsrummet efter matchen.
29-åringen skapade ett par målchanser, men det första målet i KHL får vänta.
– Jag får större och större förtroende. Snart sitter pucken, säger Fabricius.
Slagskott i hälen
I omklädningsrummet sitter Martin Chabada ombytt. Han tvingades lämna isen efter första perioden och har hunnit undersökas av läkaren.
– Jag fick David Petraseks slagskott på fotknölen, han skjuter väldigt hårt. Inget är brutet, men det gör förbannat ont, säger han.
Under första perioden var den tjeckiske forwarden het – framförallt efter avblåsningarna.
Han och Sibirs ryske forward Yuri Petrov smågruffade med varandra efter i princip varje avblåsning.
– Idioten slashade mig i första bytet och jag var så jävla less på honom efter det.
Martin Chabada sitter på sin plats i omklädningsrummet, bredvid sitter Lundberg och Fabricius och fnissar åt sin lagkamrat.
– Men det är ingen fara med min fot. Jag är van att spela skadad, förra året i Södertälje spelade jag exempelvis med en skadad armbåge under stora delar av säsongen, säger han.
Lundberg sitter och snyter sig. Sedan vi kom till Slovakien har centern varit förkyld.
– Det här är inget jobb man sjukskriver sig från, säger Lundberg med ett leende.