En urladdning på myren

- Sov du en stund. Det kan behövas, säger den rutinerade fotografen Berndt Dimeus till mig. Vi har just svängt över bron i Jockfall utanför Överkalix och är på väg upp till Tärendö. En av sommarens kraftladdningar väntar i Kuriren-testar. Myrträning med Charlotte Kalla. Under ett redaktionsmöte i maj kläcktes idén. Av mig själv. Magnus Tosser ville testa Scandal Play, Jon Johansson brottas med Sofia Mattsson, Simon Jakobsson stå i mål på "Hentos" målvaktsskola. Och jag ta ihjäl mig på en myr utanför Tärendö. Eller bli uppäten. - Jag har sett björn och brorsan har gjort det ett par gånger, säger Per-Erik Kalla och slår sig ner på bron utanför familjens hus. Jaha. Tankarna snurrar igång. Först ska hans dotter köra skiten ur mig i gyttja. Sen ska en brunnalle äta upp resterna som återstår. När Charlotte drar iväg ett "Tour de Ski-ryck" över myren, inte fan blir hon första skrovmålet. Det blir en tidningsmurvel från Överkalix. Hon ser förvånansvärt pigg ut. Trots ett förmiddagspass på två timmar rullandes upp och ner för Korpilombolo-backen på sina rullskidor. Min förhoppning var ändå att hennes första pass för dagen satt sina spår. Och eftermiddagsträningen skulle gå i ett lugnare tempo. En äng med meterhögt gräs
Vi laddar med ett snabbt mellanmål vid köksbänken. Charlotte kastar i sig en macka bestående av grovt bröd och kaviar. Jag kör på en banan. Pulsen börjar redan öka inombords. Vad har jag gett mig in på? Per Elofsson gick in i väggen av myrträningen, Gunde Svan och Thomas Wassberg spydde galla. Charlotte Kalla verkar dock inte ha något stopp. Fråga bara Virpi Kuitunen. Och just det oroar mig. Under sommarens hittills varmaste dag skulle jag försöka ge henne en match. Tills kroppen brast, lungorna vände sig ut och in, superskrovet på Vippabacken kom upp och benen vek sig. Det var dags. "Dimman" svänger ut från gården, fotografen kör alltid, Charlotte tog plats i baksätet och jag kände den stekande solen på passagerarsidan. Vi passerar över Kalixälven och fortsätter ett par kilometer. - Här är det, säger Charlotte. Jag ser bara en äng med meterhögt gräs och stolpmarkeringarna från vinterns skoterled. Hon plockar fram sina stavar ur bagageluckan. Riktiga fräschingar. Mina från 80-talet platsar inte i hennes kategori. Vi drog iväg före "Dimman", som skulle gå ut till myren. - Målet för mig är att hålla igång i två timmar med en puls runt 140 slag i minuten. Det här ska motsvara ett långdistanslopp, säger Charlotte och trippar lätt mellan tuvor och stenar. Jag försöker bara hitta tekniken och sätta i stavarna i rätt ögonblick. Inte lätt. - Vad kul att få en träningskompis! Jag trodde bara att du ville vara med och ta bilder och sen kliva av. Det gjorde Peter (Johansson) i fjol när vi åkte rullskidor i Pagla, konstaterar hon. - Jag tänkte att du ska få knäcka mig. Jag försöker hänga på så länge det går, svarar jag henne. Det ojämna underlaget, den mjuka mossan, hopp över diken och allmänt kuperad terräng drev snabbt upp min puls - över 140. "Jag är rädd för björn"
Där framme skymtade jag den. I skogsbrynet började myren uppenbara sig. - Vi springer bara över den här och vidare till nästa, säger Charlotte, utan att flåsa. - Okej, klämmer jag fram. - Försök att trampa på tovorna så du inte blir blöt så snabbt. Redan för sent. Mina klumpfötter trampade över allt - utom på tovorna. Stavtekniken hackade och solen fortsatte steka i 30 grader. Vi nådde fram nästa myr och stannade till för att vänta in "Dimman". Utan paus. Trampa, trampa, trampa. Gyttjan och geggan slet fast i skorna, varje steg blev tyngre och tyngre. - Jag är rädd för björn. Det känns skönt att ha någon med sig, säger Charlotte. Jaha. Då var det dags igen. Med björnsnacket. Bara lugn Jimmy tänkte jag, det finns inga björnar i Tärendö. Hade läst om dem i Rutvik, men inte i Tärendö. - Egentligen har jag för liten vätskebehållare. Min rymmer bara åtta deciliter, säger Charlotte när vi tar en paus efter 36 minuter. - Jag brukar försöka inta vätska varje halvtimmen, men det är nästan för lite. Soppatorsk för Kuriren
"Dimman" hade nått fram med min ramlösa. Den tömdes i ett svep. - Nu har vi bara 1.24 kvar, konstaterar 20-åringen. Och trampar igång. Svetten svider i ögonen, stavtagen blir bara sämre. Jag ser myren tredimensionellt. Efter 45 minuter kliver jag av. Soppan är slut. - Du kan åka hem till mig och ta en dusch innan ni kör tillbaka till Luleå. Myrvattnet brukar klia på kroppen. - Ni behöver inte vänta på mig. Jag joggar hem sen, säger hon och ger mig en varm kram. Jag följer hennes råd och åker hem till Per-Erik som visar mig ner i källaren. Där i skuggan kan jag pusta ut. Medan Charlotte Kalla fortsätter trampa ute på myren. Mot toppen - och nummer ett i världen.

En urladdning på myren

Vad kan vara tuffare än en längdskidåkares myrträning? Kuriren-testar begav sig upp till Tärendö. För att köra skiten ut Charlotte Kalla. - I fjol sjönk jag ner till brösthöjd, säger hon.