I månadsskiftet november-december genomförs FN:s klimatkonferens, COP21, i Paris. Under denna kommer det att införas tillfälliga gränskontroller för att ta sig in i Frankrike, en konsekvens av och säkerhetsaspekt efter terroristattacken nyligen. Målet för COP21 är "en handlingsplan för en exemplarisk miljö för at minimera effekterna när det gäller konsumtion av naturresurser och utsläpp av växthusgaser". Viljan är att få fram ett rättsligt bindande dokument som antagits av alla, vars ambition är att uppnå tvågradersmålet.
I Sverige skriver regeringen att alla länder måste ställa om till ett hållbart samhälle med låga utsläpp och hög motståndskraft mot klimatföreändringarnas effekt. Vidare går det att läsa att regeringen ser att en sådan omställning skulle ge positiva effekter på ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning, energisäkerhet och förbättrad hälsa. Det är i sig bra mål som skulle behövas men jag saknar ett övergripande mål, det om en rättvisare fördelning av jordens resurser. Detta med tanke på att många av de konflikter som finns mellan länder till stor del beror på resursbrist, exempelvis brist på rent vatten men även tillgång till mat och produktiv jordbruksmark.
För att nå ett mål med minskade växthusgaser behöver det formuleras en lösning på hur de resurser som går att använda på jorden fördelas på ett rättvist sätt. Det är inte hållbart att 30 procent av jordens befolkning konsumerar 70 procent av jordens totala resurser. Jag är övertygad att det är möjligt att uppnå målet men inte förrän resursfördelningsfrågan lyfts och på allvar börjar diskuteras. Samtidigt ser jag att miljö- och klimatfrågan hänger samman med fredsfrågan. Om vi menar allvar med att nå klimatmålen så är det nödvändigt att arbeta för att finna lösningar på de konflikter som finns runtom i världen, ett inte alldeles enkelt uppdrag - som jag också förstår - men som jag ser det ett absolut måste om vi vil att kommande generationer ska överleva på jorden.
Min fråga är om vi är beredda att avstå från den överkonsumtion som är ett måste för att få en rättvis fördelning?
För först när vi är det, så kommer det vara möjligt att diskutera frågan mellan världens länder och då också hitta en hållbar lösning för en fredligare värld.
Linda Mathiasson,
socionomstuderande, föreläsare och coach