Arjeplogs allmänning har den 9 januari lämnat in två avverkningsanmälningar avseende den gamla naturskogen på Bassegielas. Området ligger några mil väster om Arjeplog inom den tidigare gränsen för svårföryngrad skog och inom Semisjaur-Njarg samebys året runt-marker för renskötsel.
Det är välkänt att föryngringen i område är urusel. Det växer ingen ny skog på Bassegielas. Hyggen som är flera decennier gamla är fortfarande helt kala. Nästan varenda tallplanta är hårt älgbetad eller död. På enorma kalhyggen som Domänverket tog upp för mer än 40 år i sedan samma marker växer idag bara björksly på mer än 1 000 hektar!
Semisjaur-Njarg sameby har vid samråd sagt klart nej till nya avverkningar på Bassegielas. Men detta framgår inte i avverkningsanmälan. Allmänningens företrädare har kört över samerna. Vad är då för mening med samråden om de bara är ett spel för gallerierna, formalia?
Skogsstyrelsen har beviljat tillstånd för avverkning trots att samebyn tydligt motsatt sig detta. Hur motiverar myndigheten sitt agerande att ignorera samernas rimliga krav och rättigheter? Beslutet är anmärkningsvärt och måste ifrågasättas. Ett nutida lappfogdesystem?
Gamla, flerhundraåriga naturskogar som är viktiga för rennäringen och som ligger i ett bevisligen mycket svårföryngrat område skall sparas, inte huggas.
Det samiska ordet Basse betyder; helig, helig plats. Det är ännu ett skäl att visa respekt för skogen på Bassegielas.
Det är samernas behov och rättigheter liksom naturvärden som skall skyddas, inte skogsbruket.
Björn Mildh,
ideell naturvårdare och medlem i Skydda skogen och Naturskyddsföreningen