Som en sann vän av Norrland, i synnerhet Norrbotten, har jag och fem kamrater i flera år besökt Norrlands fjällurskogar på vår semester. De två senaste gångerna har vi besökt de stora fjällskogsreservaten Pärlälvens naturreservat och Tjeggelvas naturreservat i Norrbotten där vi har tillbringat 10-12 dagar per resa.
Varför reser man från Oslo hela vägen till Norrbotten i stället för till våra vackra fjäll och fjordar i Norge? Och vad betyder våra besök för Norrbottens inlands ekonomi? I Norge finns inte de stora, sammanhängande skogsvildmarker som man fortfarande kan finna i norra Sveriges fjälltrakter. Vi förlorade dessa redan under förra århundradet när man byggde vägar och avverkade de sista riktigt stora, sammanhängande naturskogsområdena. Så vi måste därför fara till norra Sverige för att uppleva sådan natur.
Vad är det då som lockar oss så långt bort hemifrån? Kunde vi inte bara stanna i en halvstor naturskog på vägen mellan Oslo och Jokkmokk? Nej. För att kunna känna och se orörda skogar så långt ögat når, glittrande vatten och snötäckta fjäll i fjärran måste vi åka så långt. Man kan inte sälja en illusion om orörd natur till oss. Vi vill inte ha illusioner, vi vill ha äkta vara. Därför kommer vi tillbaka igen och igen till Norrbotten och Västerbotten. Och vi upplevde det vi sökte. Vi fick se estetiskt vackra och obrutna landskap med gammal naturskog så långt ögat räcker, och vi visste att det bortom horisonten inte fanns några kalhyggen eller vindkraftverk. Vi fick stor fisk och fick till och med se björn (!), något som i praktiken är nästintill omöjligt i Norge.
Jag har läst i några svenska tidningars nätupplagor att det finns de som anser att skogsskyddet inte genererar några pengar till Norrlands inland. Hur mycket spenderade vi fem norrmän under vår tur till Jokkmokk? Under resan har vi bott flera nätter på campingplatser, ätit på lokala restauranger och gatukök, handlat och köpt och köpt souvenirer/hantverk på den lokala marknaden och provianterat i affärer och på systembolaget i Jokkmokk. Vi har tankat bilarna, hyrt kanoter och tjänster av en lokal turistguide, köpt fiskekort och fiskeutrustning lokalt. Det mesta lade vi igen i Jokkmokk, även om Dalarna, Jämtland och Västerbotten fick besök av våra kreditkort på vägen upp. Vad är då poängen med detta uppräknande? Under vår Norrlandsresa spenderade vi tusentals kronor på en rad olika lokala företag.
Det är alltså inte som en del påstår, att skydd av de stora naturskogsområdena i Norrland, vilka dessutom är unika i Europa, inte bidrar till lokal välfärd. Orörda skogar är, om de skyddas, en kontinuerlig resurs som kommer att kunna gynna den lokala ekonomin under evinnerlig tid.
Om man i stället avverkar även dessa sista skogsvildmarker, eller sätter upp vindkraftsparker eller exploaterar dem med till exempel gruvverksamhet, förstör man samtidigt möjligheterna att locka långväga besökare som oss. Vi köper som sagt inte illusioner, men äkta vara.
Rein Midteng, Oslo