Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av någon anledning har Tomas Hallingbäck på Artdatabanken sett sig tvungen att gå ut och försvara obalansen i skyddandet av skog mellan norra och södra Sverige (Kuriren den 21 september). Tyvärr redovisar han inget vetenskapligt grundat skäl till att hotade arter i norr har en 35 gånger större areal till sitt förfogande än arter i södra Sverige, även om Hallingbäck i ingressen utlovade ett sådant. Hallingbäcks svar visar tydligt Artdatabankens mål. Det är uppenbarligen inte att säkerställa hotade arters fortlevnad utan att skydda så mycket skog som möjligt i norra Sverige. Hallingbäck har som forskare skrivit på Skydda Skogens upprop om att skydda Sveriges gammelskog. Där krävs bland annat att 20 procent av den produktiva skogen ska skyddas, att andra metoder än trakthyggesbruk ska användas och att skogen inte avverkas utan används som ett kollager. Sådana åtgärder skulle bli förödande för hela skogsnäringen i Sverige. Kraven är dessutom direkt olämpliga ur miljösynpunkt. 1. Det är växande skog som tar upp koldioxid. 2. Skogsbruk är den mest miljövänliga industriella verksamhet som bedrivs i Sverige. 3. Andra metoder än trakthyggesbruk sänker produktionen av miljövänliga resurser. I olika sammanhang anges Artdatabanken som "den ledande forskningen inom området". Hallingbäcks svar och övriga engagemang pekar snarare på personliga intressen och mål än på en forskningsbaserad inställning. Artdatabanken drivs av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Vi undrar hur SLU, som förväntas ha en helhetssyn på skogens olika värden, hanterar avvägningen mellan olika intressen när det är uppenbart att Artdatabanken inte klarar det och inte heller är lämplig att göra det. Det är över huvud taget förvånande att forskningsansvariga vid SLU inte reagerar när allt fler forskare, inte bara inom Artdatabanken, engagerar sig i miljörörelser med så extrema krav som Skydda Skogen. Det är ett snabbt växande hot mot SLU:s vetenskapliga anseende. Eftersom Hallingbäck räknas till landets ledande naturvårdsexpertis så vill vi ställa några frågor till honom. Vi förväntar oss initierade och konkreta svar, alltså namn på arter och inget allmänt spekulerande. De är viktiga för utvärderingen av skogsbrukets verkliga påverkan på arter. u Vilka arter har försvunnit i Norrbotten på grund av skogsbruket? u Hur många arter räknas som hotade i Norrbottens skogar? Hur många påverkas negativt av skogsbruket? Hur många gynnas av skogsbruket? u Vilka 10 arter löper störst risk att försvinna på grund av skogsbruket? u För vilka skogsarter har Norrbotten ett internationellt ansvar, en så stor del av världspopulationen att ett försvinnande kan leda till en verklig utrotning? Vi hoppas innerligt att Hallingbäck kan ge denna viktiga redovisning till stor nytta för myndigheter, skogsbruk och markägare. Det är hög tid att vi kommer ner på en konkret nivå - att vi gör den analys som efterlyses i Norrbottensdeklarationen. Klarar han inte att ge tydliga svar må var och en dra sina slutsatser om Artdatabanken. Än så länge verkar drivkraften, åtminstone för Norrbotten, vara att skydda så mycket arealer som möjligt och inte att på effektivast möjliga sätt sköta brukad skog och redan skyddade arealer för att säkerställa arters fortlevnad. Detta är hårda ord - men de måste sägas.
