"Vargfrågan behöver inte utredas vidare"

Olof Liberg är forskningsledare på Grimsö viltforskningsstation och delaktig i vargforskningsprojektet Skandulv (ett forskningsnätverk som samordnar den biologiska vargforskningen i Sverige och Norge).

Olof Liberg. Grimsö viltforskningsstation.

Olof Liberg. Grimsö viltforskningsstation.

Foto:

Norrbottens län2015-03-07 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Vad betyder begreppet ”gynnsam bevarandestatus”?

– Begreppet ingår i EU:s art- och habitatdirektiv. Någon strikt definition finns inte, utan begreppet består av olika komponenter. En av dessa är att varje djurart ska vara livskraftig. Då handlar det om hur stor stammen måste vara för sin långsiktiga överlevnad. En möjlig förklaring till den vaga definitionen kan vara att det ger medlemsstaterna viss flexibilitet.

Hur stor måste vargpopulationen vara för att vara livskraftig?

– Alliansregeringen och riksdagen beslutade hösten 2013 att vargstammen ska vara mellan 170-270 individer. Naturvårdsverket fick välja en siffra inom detta spann och valde den högsta, vilket jag tycker var bra.

– Ett förslag från Skandulv sommaren innan kan ha haft viss betydelse här. Skandulv föreslog att 300 vargar i Skandinavien (Sverige plus Norge, som tar ansvar för 30 vargar) borde vara tillräckligt för att uppfylla kravet på gynnsam bevarandestatus. Skandulv var dock också mycket noga med att påpeka att detta förutsatte en viss kontinuerlig invandring eller inplantering, av vargar utifrån, för att bryta den genetiska isoleringen och inaveln.

Hur många vargar finns det i Sverige?

– Den här vinterns inventering är inte klar. Förra vintern var siffran runt 400 vargar. Tillväxttakten, med även skyddsjakten på 20-30 vargar inräknad, låg då på knappt 15 procent. Om vi för det senaste året gör en mycket försiktig uppskattning på en 12-procentig tillväxt, innebär det en i stort sett oförändrad storlek av vargstammen nu i vinter jämfört med för ett år sedan, trots vinterns licensjakt på 44 vargar. Tillväxttakten varierar dock kraftigt från år till år. Vissa år har den varit nära noll procent och andra år har den varit 20-procentig.

Är inaveln ett problem?

– Inte i nuläget. Fram till 2008 byggde Sveriges vargstam på endast tre ursprungliga individer. Men 2008 fick vi ett tillskott österifrån av två nya vargar vilka har varit väldigt framgångsrika med att sprida sina gener. De har fräschat upp stammen rejält. Vargparet som invandrade från Finland för två år sedan och etablerade sig i Norrbotten, men sedan flyttades ned till Tivedens nationalpark tycks ha slagit sig till ro där och är ytterligare två välkomna nytillskott till genpoolen.

Hur kan acceptansen för varg stärkas i varglänen?

– Farligast är motståndet som finns bland vissa människor som bor där det finns varg. Risken är att några tar lagen i egna händer. Licensjakten är därför ett bra verktyg, den kan minska acceptansen för illegal jakt och därmed göra livet svårare för tjuvskyttar. Det är också mycket viktigt att politikerna och myndigheterna är tydliga med vad som ska gälla.

Regeringen har meddelat att vargpolitiken ska ses över igen, är det bra?

– Nej, det behövs egentligen inte, vi har redan alla fakta på bordet. Det är ingen hemlighet att det finns en konflikt inom regeringen vad gäller vargfrågan. Ett sätt att lösa sådana konflikter är ju som bekant att tillsätta utredningar. Det olyckliga är att regeringen därigenom sprider osäkerhet om vad som ska gälla framöver. Det förbättrar inte acceptansen för varg.

Opinionsintervju | Olof Liberg