Videon är inte längre tillgänglig
Som vanligt, förra onsdagsmorgonen, gick Sune Wasikkaoja ut för att se till sin hund i hundhagen i Svanstein. Men den här gången skulle han få se något han sent kommer att glömma.
6-åriga jämthunden Lotta blödde kraftigt och han såg uppe på huvudet, bak mot nacken, att det var ett djupt sår.
– Nacken var avskuren tänkte jag. Men den levde. Så jag tog den i famnen och ner i pannrummet.
Wasikkaoja tog hand om hunden och först dagen efter kunde han ta med Lotta till veterinären i finska Pello.
Första tanken Sune Wasikkaoja fick när han såg Lotta blödandes i hagen var att det var något annat djur som hade attackerat. Men det skulle inte ha gått, tror han när han tänker efter. Dessutom var haken till hagen upplåst. Och versionen han sedan fick av veterinär Pekka Salminen bekräftade det han hade på känn.
– Det var ett stort rovdjur, sa han. Och den hade en kniv i handen också, säger Sune Wasikkaoja.
Det mesta tyder på att det är någon person som har gjort det här mot hunden, menar veterinären Pekka Salminen. Någon har använt kniv eller något annat vasst föremål för att skada hunden.
– Jag har sett många knivhål och det där såret var ett sådant som skulle kunna komma från en kniv. Sen vet jag inte om det är en kniv eller något annat vasst föremål, säger Salminen som själv behandlade jämthunden Lotta.
Chansen att det är något annat djur som har gett sig på Lotta utesluter han. Eller att hon själv ska ha skurit sig på något.
– Då skulle ju polisen ha sett något vasst i hagen kan man tycka.
För Sune Wasikkaoja är händelsen ofattbar.
– Det här är ett helvete. Jag blir alldeles skakig nu när jag tänker på det. Att en person ska försöka förstöra ens liv så där, säger han.
– Och mot en hund – en hund har ju inte gjort någonting. Att någon skulle göra så här hade man aldrig kunnat tänka sig. Men det måste vara någon sjuk människa som gör så här.
Lotta har nu en strut på huvudet. Såret syns inte så tydligt. Men det ska ha varit ungefär fem centimeter djupt och sju centimeter långt, berättar Wasikkaoja.
I dag mår Lotta ändå förvånansvärt bra. Det är energi i kroppen och såret uppe på huvudet läker.
– Nu är hunden på bättringsvägen som tur var. Men att se en hund i det skicket som jag fick se den när jag gick in i hundhagen – huja, det var hemskt.