Det ena av dem har av oklar anledning ordet ”gubbjävlar …” uttrycksfullt textat i stora mossgröna versaler. På det andra – precis under gubbjävlar – står att läsa: ”Vi har ett gemensamt samhälleligt ansvar att ge frågan ’varför’ tillräckligt utrymme.” Citatet är nerplitat för hand och anger ingen avsändare eller upphovsman. Men det känns som om vår anonyme toalettfilosof har något ytterst angeläget att säga sin samtid, där varför tycks få vika undan för en allt ettrigare svärm av därför.

Jag kommer att tänka på filosofen Hegel, som menar att vi inte kan förstå händelseförlopp medan de pågår, utan först i efterhand. ”Minervas uggla sprider sina vingar först när skymningen faller”, som han diktade för ganska precis tvåhundra år sedan. Det är en dyster sanning, om man nu tror på honom, för hur ska vi kunna påverka samhället om vi inte begriper det? Vilka insatser ska göras om alla analyser grundar sig på rena gissningar? Är det kanske mot bakgrund av den insikten som mantrat lär av historien uppstått? Att mänskligheten genom att se bakåt ändå kan dra någon nytta av sådant som det redan är för sent att ändra på. Att allt elände inte är alldeles meningslöst om det åtminstone kan komma framtidens människor till nytta.

Kruxet är bara att exakt samma givna förutsättningar aldrig uppstår på nytt. Det går inte att sätta karbonpapper mellan dåtid och nutid och tro att bilden ska bli en kopia. Gårdagens facit kommer inte att ge de rätta svaren på dagens frågor, vare sig vi handlar likadant eller tvärtom för att uppnå storhet eller undvika harmageddon. Särskilt inte om vi utelämnar den kritiska frågan varför, och nöjer oss med att konstatera att något hänt. För trots att vi lever i en tidsepok när information är allt annat än en bristvara så tycks vi ofta skumma på ytan när vi sveper över världshistoriens och olika kulturers uppgångar och fall.

Varför just då och varför just där?

Hegel själv skulle dock ha ryckt på axlarna åt sådana intentioner över huvud taget, eftersom han drog det så långt som att vi vanliga dödliga ändå inte kan påverka historiska skeenden. Enligt honom händer allt istället enligt en kosmisk logik som inte tar hänsyn till något så futtigt som människor och de olika politiska manifest som vi ägnar oss åt att antingen förfäkta eller motarbeta.

Personligen undrar jag om inte Hegel var väl så generös när han formulerade sin metafor om den kloka ugglan, med tanke på alla uvar som inte ens sprider sina vingar i skymningen, utan flaxar lite håglöst på den gren där de redan sitter och ropar sitt ”ho ho ho” till den som gitter lyssna. Och beträffande det där toalettanslaget, så kanske det helt enkelt är riktat till sådana som Hegel och kompani, av någon som tröttnat på gamla dammiga farbröder.